Wetterstrand på gyngfly

Jag lyssnade på en spänstig miljödebatt idag i StudioEtt mellan miljöminister Andreas Carlgren (C) och Maria Wetterstrand (Mp). Mot en ganska yvig Wetterstrand stod Carlgrens lite mer eftertänksamma sätt att resonera.  Man trätte förstås. Det var det som var meningen. Skillnaderna låg inte i engagemanget. Inte heller i kompetensen.  

Men Maria Wetterstrand var påtagligt besvärad av att inte längre äga miljöfrågorna. Och stressad av att Carlgren krävde att få veta mer om generösa Mp-löften.

Mp lovar att Sverige 2020 – jämfört med 1990 – ska fixa en utsläppsminskning med 22,5 miljoner ton koldioxid, medan Alliansen åtgärder klarar en minskning på 13,5 miljoner ton. Trots att Mp ’köpt’ Alliansens alla 13,5 miljoner ton saknas 9 miljarder ton (= Wetterstrand för sin del tyckte att Mp redan uppnått 2/3 av sitt mål genom att köpa Alliansens åtgärder).  

Mp:s förslag om bensinskattehöjning, kilometerskatt och vissa klimatinvesteringar ger en tiondel av mellanskillnaden. Men resten då frågare Carlgren? Och här hade Wetterstrand inget besked. Hon tyckte att kravet på redovisning hur Mp ska lösa frågan, var ’fånigt’!?

Här hamnade Wetterstrand ordentligt på gungfly. Om Mp inte tycker att man behöver redovisa underlag för sina förslag , varför inte då lova dubbelt eller tredubbelt så stora utsläppsminskningar?

Alla kan förstå att det blir obehagligt när Mp’s förslag äntligen granskas närmare och folk inser att 9 tiondelar av klimatlöftena saknar täckning, vilket motsvarar ungefär tio kronor skattehöjning på bensin och diesel eller ett pris vid pump på 23 respektive 22 kronor.