Mp i ’dödens position’

Efter att ha lyssnat på Maria Wetterstrands besked kring kärnkraftens framtid inom ramen för det rödgröna samarbetet, förstår jag att Miljöpartiet nu hamnat i samma återvändsgränd som Centerpartiet tidigare befann sig i.  

Centerpartiet försökte under många år att förändra energipolitiken i Sverige i samarbete med (s). Centerns bärande idé var att de nya lösnigarna successivt skulle växla ut kärnkraften. Socialdemokraterna, vår samarbetspartner, gav utåt hela tiden intrycket av att vilja ersätta kärnkraften och vilja utveckla de nya energilösningarna. Men det gick ’si så där’ som Maud Olofsson formulerade sig häromkvällen i SvT:s utfrågning.

Det hände i praktiken inte mycket: Barsebäck stängdes visserligen. Men det var i mycket stor utsträckning tack vare starka danska påtryckningar. Allt medan de nya lösningarna lyste med sin frånvaro.

Det tillsattes förhandlare, det utreddes. Det diskuterades i det oändliga. Men socialdemokraterna förmådde inte gå från ord till handling.  

Efter att Maud Olofsson tillträtt utvärderade i första hand vi inom Centerpartiets verkställande utskott de många årens försök att få fart på socialdemokraterna.  

Vår slutsats blev att olika delar av socialdemokratin internt lyckades blockera varann. LO och industrifacken kramade kärnkraft och miljösossarna alternativen. Effekten blev ’på stället marsch¨’. Och vi såg inga nya förutsättningar för framgång i ett fortsatt samarbete.

Diskussionerna inom Alliansen som därefter följde, hade en annan prägel. Puckarna var raka. Och den storsatsning på att utveckla alternativen som nu pågår är resultatet av att ingen blockerar utvecklingsmöjligheterna. I sin tur har detta gett förutsättningar för att Sverige nu har Europas mest ambitiösa klimatpolitik. Även om det finns olika syn på flera energifrågor bland alliansens partier, har vi kommit ur det dödläge vi tidigare hade med (s) där man blockerade varann.

Nu har Maria Wetterstrand och Miljöpartiet hamnat i denna ’dödens position’. Man måste också försöka komma överens med t.ex. Byggnads Hans Tilly och Metalls Stefan Lövdén, dvs med en struktur som på grund av intern splittring inte förmår fatta långsiktiga beslut.

Det var därför som Maria Wetterstrands kärnkraftssvar häromkvällen blev så intetsäjande och mest innehöll ’kan inte ge besked’, ’vi har inte bestämt’, ’vi ska utreda’, ’vi vet inte’, ’vi har inte tagit ställning’.

Därför hon inte ens kunde ge ett rakt besked på frågan om kärnkraften är avvecklad 2050.