Eufori – inte melankoli

Det har nu gått en vecka sen SM i vintersimning avgjordes i Skellefteå. Jag imponeras av de som tävlade i denna ädla sport. Tala om vinterkyla. Men trots att termometern gick ner under minus 30 simmades för allt vad tygen höll. Vilka kämpar! Och Skelleftebornas var inte dåliga heller: Trots alla minusgrader lär publiken ha uppgått till tusen personer…

Dagens Nyheter gjorde samtidigt ett långt söndagsreportage kring vintersimmet i Skellefteå. Inramat med stora blåtonade bilder beskrevs det hela som ett melankoliskt evenemang och ett utryck för den norrländska folksjälen. Några intervjuade höll med om det nordsvenska melankoli-snacket. Här redovisades framtidsplaner om melankoliska festivaler eller andra evenemang i vemodet tecken. Andan i DN-artikeln var precis det 08-synsätt som förstärker fördomar kring norrländsk tristess. 
 
Uppväxt i en liten by i Västerbotten är vemod det sista jag tänker på när det gäller Västerbottens själ. Och för mig väcker vinterbad helt andra tankar än melankoli.
 
Mina erfarenheter av kalla bad är begränsade: I huset mitt emot min studentkorridor på Fysikgränd – i sjuttiotalets början – fanns en stor bastu, dusch och dessutom ett rekorderligt badkar. Det var populärt bland studenterna. Vi fyllde badkaret till brädden med iskallt vatten, ångade upp bastun till max, satt i bastun så länge vi orkade och kröp sedan snabbt ner i det bräddfyllda badkarets (närmast) iskalla vattnet. Och fick världens kick. All trötthet försvann. Kanske blev man för några ögonblick till och med blev en bättre människa…
 
Känslan var Eufori! Samma härliga vällustkänsla som när jag några år senare badade i uppsågad vak i Mälaren. Inget vemod där inte!
 
Sången ”Vintersaga” från 1980-talet, kanske mest känd via Monica Törnell, fångar melankolin på ett lysande sätt i verserna och i den välkända refrängen
 
”De e´då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind”.
 
Men i Ted Ströms text finns melankolin överallt: På Kvarken med is.  I Ullevis dis. I Kiruna och i Visby hamn. I Stockholm city, i Malmö, vid Tjörnbron och på Marstrand. I Docksta, Österlen och Luleå. I DN-s söndagsbilaga var den enbart en lokal norrländsk företeelse….
 
Kanske blir jag alltför melankolisk när jag hör melankoli. Men betyder ju inte för inte också ”svår depression”. Bättre stämma i bäcken: Jag hoppas att de som ser vemodet som en symbol för norrländsk profilering kommer på andra (och ljusare tankar).       
 
Skellefteå har nu på ett härligt sätt satt vintersimmet på sportkartan. Dess idégivare är att gratulera. Vintersimmet kan knytas till så många ord som har framtiden för sig: Utmaning. Djärvhet. Vilja. Beslutsamhet. Mental träning. Självständighet. Stolthet.
 
Egenskaper som Norrlands framtid behöver!
   
Etiketter: ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.