Som vanligt är skolans värld i blåsväder, både på lokal och riksnivå. Det är betygsnivåer och nedlagda skolor, missnöje och kris. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg tycker jag att det är viktigt att skolvärlden får tid att anpassa sig till var den befinner sig nu… Men kanske ännu viktigare är det att låta lärare göra sitt jobb – och lita på att det görs rätt.

Mer och mer vikt läggs på att läraren ska förmedla kunskap istället för att eleverna ska ta till sig denna. I vissa fall kan man förstås ha en olämplig lärare, men i en överlägsen majoritet av fallen gör lärarna allt de kan för att eleverna ska utvecklas och prestera. Jag har läst många kommentarer där man endast beskyllt lärare för att elever inte presterat tillräckligt bra i skolan. Som sagt, visst. I enskilda fall kanske det är så, men oftast beror det inte bara på att man har en ”dålig” lärare. Det handlar många gånger om attityden till skola och kunskap, att dessa många gånger ses som onödiga. Det förstår jag själv, det är inte lätt att förstå varför man läser alla olika ämnen. Dock så vill jag trycka på att man från alla instanser betonar att det är viktigt, annars kommer den här attityden att fortsätta växa och till sist göra lärandet omöjligt.

När det gäller nedläggning av skolor så måste man försöka ha förståelse. Det är klart att man vi ha kvar sin byaskola, det förstår väl jag. Jag har själv gått i en och det var fantastiskt bra. Men blir grupperna så små att skolorna endast består av några enstaka elever så blir det inte hållbart. Politikerna förstår att byaskolorna är värdefulla, men de måste vrida och vända på varenda krona för att ekonomin ska gå ihop. Vad är alternativet kan man fråga sig? Ptja, ta bort något annat helt antagligen. Nu blir det ju inte så för skolbarnen, de kommer fortfarande kunna gå i skola.

I veckan har Sverigedemokraterna släppt diverse förslag för en bättre skola. En av sakerna är att man vill återinföra ämnesbetyg istället för kursbetyg eftersom att en 18-åring som sista året kommit på att skolan är viktig är mer seriös än en 15-åring. Visst kan det vara så ibland, men lärare måste fortfarande bedöma alla moment och kan inte sätta ett ämnesbetyg endast baserat på ”ett bra sista år”. Att ett ämnesbetyg skulle göra fler behöriga betyder inte att kunskapsnivån har höjts, det är snarare en lättare väg ut. Nedan finns en länk där ämnet tas upp.

http://skolvarlden.se/bloggar/asa-morberg/amnesbetyg-eller-kursbetyg

Andra förslag handlar bland annat om återinförande av olika kurser för hög- och medelpresterande elever samt jourskola för elever med särskilda behov. Gällande kurserna så existerar det redan, fast svårighetsgraderna varierar mellan programmen (jfr ma1a – ma1b – ma1c), men det är klart att lärarna anpassar undervisningen också. Jourskola existerar i form av stödtimmar med specialpedagog, jag förstår inte vad skillnaden skulle vara.

Jag anser att man bör bygga vidare på det vi har istället. Skolan måste få tid att anpassa sig, reformerna haglar och lärarna hinner många gånger inte med den utveckling som politikerna förespråkar – och med förvirrade lärare får man förvirrade elever. Jag kan hålla med om det som sägs inledningsvis i presentationen av förslagen – att vi bör bestämma oss för vad vi vill och hålla oss till det över en längre tid.

Lärare måste få möjlighet att utföra sina uppgifter – inte nya. Ge oss hellre verktyg som hjälper oss att ge eleverna bästa möjliga undervisning.

Nu ska ni inte ta mig för en motståndare till utveckling, men låt oss andas lite först.

Ciao.

Alla pratar om partier hit och partier dit, den ideologiska debatten försvinner och ingen vet vad som är vad längre. Många tänker mer på partiernas företrädare än på vad partierna egentligen företräder – och partiet med dagordningens coolaste förslag vinner billiga politiska poänger hos folket…Jag gillar inte riktigt det här med att agera politisk brandsläckare, spruta ut en sakpolitisk fråga här och där för att missnöjet ska minska.

För man ingen ideologisk debatt är det svårt att ha några visioner och planer inför framtiden. Många är nog rädda för att prata om ideologi eftersom att den kanske gör det allt för tydligt för allmänheten vad partiet står för. Falskt enligt mig, men jag är ju dock endast en tyckare.

I övrigt så är det vackert väder, blåbärsvinet ska silas och dassgolvet ska målas. Lev å må!

Facebook kan användas till mycket bra, men även mycket dåligt. Här sitter man i godan ro och scrollar förbi diverse händelser när plötsligt ”Fuck you Im from Skaune” dyker upp. En sida som består av 100 procent skitsnack. Här har ni ett lysande exempel på vad som kan dyka upp:

Man sprider massa skräckpropaganda, rasism och all möjlig skit. Drygt 62000 personer gillar sidan… Jag finner inga ord, hur fan kan man tappa verklighetsuppfattningen så totalt? Det värsta är att många främlingsfientliga ofta säger att icke-främlingsfientliga inte kan se sanningen – när det i själva verket är tvärtom.

I grupper som denna lär sig folk som inte vet något av andra som inte vet något. Är ni rädda för hur kunskapsutvecklingen i Sverige ser ut bör ni inte gå med. Tyvärr är många i yngre tonåren med i gruppen och tar del av lögnerna och hatet som sprids… Tragiskt.

Det som sprids i grupper som denna är en lätt men falsk förklaring till varför saker är skit i samhället, och lättast är det att skylla på någon. Förstår man inte bättre så tror man på det. Till er som håller på med denna dyngspridning vill jag bara säga -> Gör något åt den passiva aggression som styr era uttalanden och vad ni väljer att tro på, ni är ute och cyklar… i skogen… på en cykel utan hjul.

Höres, hej.

Söker man efter fel så finner man fel. Att marknadsföra sig själv endast genom att påpeka andras brister verkar vara trendigt. Att leva på folks missnöje utan att själv ha några bättre alternativ likaså.

Så här ”jobbar” många politiskt aktiva i forumet vid namn sociala medier. Inte konstigt att många ungdomar blir avskräckta från politik då man inte talar om visioner och vad man vill göra – utan istället vad andra gör dåligt.

Det är klart att man kan kritisera, men då bör man ha en grund att stå på. Jag vet också att utveckling till stor del grundar sig i att det finns motparter, men man kan faktiskt börja tänka efter hur man framställer sig själv och andra. Vissa gånger är verkligheten faktiskt närmare ”duellen” i Parlamentet än seriös debatt, tyvärr.

Bemöt, utveckla och lägg fram egna förslag. Att endast klaga utan en egen lösning eller vision har inget utvecklats av.

Finnas eller inte finnas, det är frågan. Tyvärr är den frågan väldigt aktuell i många av Sveriges föreningar. Jag vill påstå att jag inte är allt speciellt gammal, men bara under åren jag har levt så kan jag se att något håller på att tunnas ut. Eldsjälarna, som lägger ner tid och engagemang i föreningslivet, har blivit ett mer och mer sällsynt släkte. De som finns försvinner för att de får ta på sig allt för mycket själva.

Jag tycker att det är synd, föreningslivet ger trots allt väldigt mycket tillbaka. Det ger aktiviteter, umgänge, lärdomar, kontext, integration och så vidare… i oändlighet.

Ta tillvara på de eldsjälar ni har i föreningarna och låt dem smitta av sig – för får elden syre, så växer den!

Nu är jag hemflyttad till Nästansjö och fortsätter livet här i Vilhelmina som lärare på Malgomajskolan!

I dagarna har regeringen berättat om att man vill satsa mer på läsning. Ett fantastiskt bra beslut, men man bör vara försiktig med hur man går tillväga med det hela så att läsningen inte blir påtvingad.

Jag tror absolut att det är något som behövs, det går inte obemärkt förbi att barn och ungdomar läser mindre och mindre på sin fritid – i alla fall andra saker än statusuppdateringar och dylik på sociala medier.

Självklart finns det folk som ifrågasätter vikten av god läsförståelse, men det handlar inte om att bara läsa en bok. När du läser bygger du upp ditt ordförråd, din förmåga att ta till dig skriftlig information och du lär dig stava bättre. Ordförrådet är ett exempel på något som du använder dig av hela livet. Här nedan är ett citat från en text två forskare har skrivit:

”Spelar läsning någon roll?

Nio av tio ord vi använder har vi lärt oss från skriven text.

En sjuåring har ett ordförråd på ca 5000 -7000 ord.

En sjuttonåring som läst och/eller lyssnat regelbundet till texter har ca 50 000 – 70 000 ord i sitt ordförråd.

En sjuttonåring som inte har läst/lyssnat till texter har endast ca 15 0000 – 17 000 ord i sitt ordförråd.

Så stor är skillnaden! En vuxen behöver ett ordförråd på minst 50 000 ord för att klara sitt dagliga liv, för att hänga med i nyhetssändningar och för att kunna förstå normal tidningstext, instruktioner och anvisningar vi stöter på i livet.”

Så visst är det en viktig satsning! Jag säger som min svensklärare Inger sa i gymnasiet ”Läs tidningen varje dag”.

Först och främst så vill jag bara länka den här: http://www.expressen.se/debatt/sluta-tala-i-mitt-namn-sverigedemokraterna/

Sen vill jag visa den här också:

SD representerar inte hela svenska folket, inte heller en majoritet av det. Så jag undrar hur ett parti som vill bli taget seriöst kan gå ut med, för det första, sådan missvisande fakta – och för det andra, underteckna det med ”The People of Sweden”.

Påståendet om att Sverige har blivit ett osäkert land på grund av en lång tids invandring gör mig mest förbannad. Extremt bra sätt att sprida fördomar. DET ÄR DEN HÄR TYPEN AV SKRÄCKPROPAGANDA SOM GÖR SVERIGE TILL ETT OSÄKERT LAND.

En bro kan vara både ett hinder och en väg över, nu får vi bestämma vad vi ska använda dem till.

Tack å hej, schlut å ljug.

Det som hänt på högstadieskolan Kronan i Trollhättan är hemskt, och vi får innerligt hoppas att detta aldrig händer igen.

Kort efter denna tragiska händelse så började förstås spekulationer och ansvarsanklagelser hagla över sociala medier. Det är intressant att se hur folk passar på att skuldbelägga andra efter vad som hänt. Många gånger finns det varken logik eller fakta kring det som skrivs.

Något som dykt upp flertalet gånger i mitt flöde är ”Varför får detta mer uppmärksamhet i media än IKEA-morden!?”. Jag undrar – varför måste man jämföra dessa händelser? Vad vinner ni?

Man börjar även kommentera politiker och hur deras politik har påverkat att detta kunnat hända, speciellt Stefan Löfven. Kom igen hörrni… Kolla på filmen Korpen flyger, budskapet i den filmen handlar om hat och hämnd som ond cirkel. Det är den onda cirkeln vi måste bryta, så sluta lyssna på all hatpropaganda och gör något tillsammans för att förebygga liknande händelser i framtiden.

Vila i frid, ni som miste livet. Tankarna går till er och era närstående.

Språkforskning visar att man har lättare för att associera språkvarianter man själv använder/känner igen med något bra, och tvärtom.

Talar du någon typ av norrländska tenderar du därmed att associeras med något bättre i en annan norrländsk talares ögon, än vad en person med skånsk dialekt skulle göra – och vice versa.

I dagens samhälle möts vi av fördomar varje dag, men hur stor del av dessa har med språket att göra? Eftersom att vi tar in fördomar med hjälp av alla våra sinnen så tror jag att språket har en, i allra högsta grad, betydande roll i det hela. Så fort man hör en främmande dialekt så drar man genast paralleller till utseende, beteende, och så vidare. Samma sak gäller mellan gammal och ung, tjejer och killar samt olika gruppspråk (sociolekter).

Det man kan fråga sig är varför vi är så benägna att lägga in värderingar när det kommer till språk. Är det för att vi behöver en igenkänningsfaktor eller är det för att vi ständigt vill hålla oss på toppen med det språk vi själva använder?

Vilket behov finns det av att antyda att ungdomars språkbruk är slarvigt – när det är de som utvecklar språket?

Vilket behov finns det av att prata om Rinkebysvenska som ett slarvigt språkbruk – när vi själva inte behärskar andraspråk till hundra procent (med reservation för att Rinkebysvenska inte endast talas av andraspråkstalare).

Språkvariationer växer fram av olika anledningar. En av dessa är känslan av att tillhöra något, en del av Sverige, en viss ålder, ett yrke… Ja, you name it.

Visst, det kan vara roligt med stereotypa bilder av dialekter. Ta Robert Gustafssons dialektresa i Parlamentet som exempel. Men man får vara försiktig med generaliseringar – en som talar norrländska behöver inte bo på ett fjäll. Den språkliga variant man använder sig av är högst personlig och viktig för identiteten. Påståenden som inriktar sig mot att specifika dialekter är fula är enligt mig på samma nivå som det alternativ Olle i Pistvakt reflekterar kring i ett av avsnitten, ”Säger åt honom att han har en pörskans ful mössa”.

Adios!