Ett intressant möte inte minst den information vi fick på förmiddagen av Kerstin Hamre och Ellinor Bodel. Här belystes bl.a. hur viktig kulturen är för människors välbefinnande. Och tyvärr måste jag konstatera att "välbefinnandet" för folk i kommunens västra del ligger nedpackade i kartonger. Ett aktivitetshus liknande det som finns i Storuman verkar avlägset. Kommunledningen kanske inte tycker att det är så viktigt med Tärnabornas hälsa och välbefinnande. Vi fick även tips på en del knep om hur man på ett enkelt sätt uppträder mot kunder med demens på äldreboenden. Ett exempel var att för att få dessa människor litet mera medgörliga skulle personalen sjunga en liten snutt när man ville få uppmärksamhet, "vi går över daggstänkta berg fallera" var en sång som rekommenderades.

Jag hade skrivit en interpellation ang. avsaknaden av preparering av längdskidspåren i Tärnaby och ställt frågan om det inte var dags att kommunen köper in en egen pistmaskin och anställer en idrottsvaktmästare precis som man gjort i Storuman. När kommunalrådet skulle avge sitt svar tänkte jag att nu djä … är det dags att sjunga lite för att få ett bra svar. När jag gick upp till talarstolen klämde jag därför i med "vi går över daggstänkta berg fallera". Men inte hjälpte det. Svaret jag fick var jättedåligt och löd ungefär så här "vi får se om inte någon annan o.s.v  o.s.v." –  vilket fritt översatt betyder nej. Som sagt, sångmetoden hade visat sig effektiv inom demensvården och frågan uppstår, tillämpade  jag metoden för sent eller för tidigt? Men precis som med kulturen anser kanske kommunledningen att satsningar på en basnäring i kommunen är lågprioriterad. Kanske just för att den finns i Tärnafjällen. 

Som tandläkaren brukar säga "varsågod och skölj". 

Enligt ett reportage i Västerbottens Folkblad den17 nov. står det klart att Strömmas och Storumans kommuns nedrustning av Tärnaby tar ytterligare ett steg. Det har enligt reportaget stått klart sedan april att Strömma inte tänker fortsätta med prepareringen av skidspåren i Tärnaby. Ansvarig tjänsteman på kommunen har uppenbart "glömt bort" eller ännu värre inte förstått att detta är en viktig fråga för en skidort och först nu lagt ut några "krokar" för att hitta en ny aktör som är villig att sköta spåren. Sent skall syndaren vakna brukar det heta.

Att Strömma inte har någon vilja att preparera längdskidspåren ligger  i deras affärside, man vill naturligtvis att skidturisterna ska stå i kö vid deras skidliftar där man tar hem vinsterna och inte finnas på längdspåren som inte ger något klirr i den egna kassan.  Strömma har tydligen erbjudit sig att hjälpa till med spåren i Hemavan vilket innebär att behovet av pistning nu endast rör Tärnaby, detta underlättar eftersom man i fortsättningen inte behöver transportera en maskin mellan orterna.

Jag har vid flera tillfällen påtalat behovet av att kommunen sköter längdspåren i Tärnaby och att kommunen köper en mindre pistmaskin för ändamålet. Både den tidigare s-ledda och den nuvarande borgerliga ledningen har varit ointresserade eller snarare avogt inställda till förslaget, det skulle bli på tok  för dyrt,  Från ledande politiskt håll har man inte velat förstå  skidturismens betydelse i form av skattintäkter och arbetstillfällen i kommunens västra del. Däremot finns i Storuman både en kommunägd pistmaskin och en vaktmästare som sköter längdspåren och där är det  tydligen inte så dyrt, kanske till och med lönsamt.  Vad är skillnaden ?

Den nuvarande politiska ledningen har i media marknadsfört sig med att nu skall det ske ett lyft i Tärna, är detta enbart falsk borgerlig marknadsföring eller finns det en ärlig tanke. Nu har ni chansen, upp till bevis.  

Fick nyligen veta att Vaapsten Sijtes fått bygglov för en renvaktarstuga vid Arevattnet . En eloge till byggnadsnämnden i Storumans kommun som trots påtryckningar från både Vapstens sameby och Länsstyrelsens försök att förhindra ett bygglov. Storumans kommun har i egenskap av samisk förvaltningskommun tagit sitt ansvar och beslutat enligt rådande lagstiftning och internationella konventioner gällande urfolksrätten. Bygglovet har numera vunnit laga kraft och inga formella  överklaganden har inkommit. Om Länsstyrelsen sansar sig och tar samma  ansvar återstår att se. Vapstens samebys agerande är föga förvånande, det hör snarare till rutin att försöka hindra ursamernas rätt till sina egna marker. Länsstyrelsens agerande är däremot märkligt på flera punkter bl.a. Någon måste ha väckt frågan vid Länsstyrelsen eller blev man bara inspirerad av Vapstens samebys agerande ? Är det vanligt att Länsstyrelsen tillskriver kommunerna  för att avstyra bygglov under kommunens beredningsprocess ? Finns det ett beslut från Länsstyrelsen att inge en skrivelse till Storumans kommun – och i så fall finns beslutet protokollfört och undertecknat av någon ansvarig tjänsteman ? Eller var detta resultatet av en enskild medarbetares höga ambitionsnivå att ge stöd till Vapstens samebys yttrande? Jag förväntar mig inte att få något uttömmande svar från Länsstyrelsen men om det finns ett beslutsprotokoll som jag förutsätter är en offentlig handling vore det klädsamt om protokollet presenteras. Luttrad av myndigheters beteende vågar jag ändå inte jubla allt för högt, ligger Länsstyrelsen och väntar i något lömskt bakhåll för att ännu en gång hindra Vapstens ursamer rätten att vara samer?

Även motgångar finns i en demokrati full av konstigheter. För en tid sedan ansökte Vaapsten Sijte medlemskap i SSR (svenska samers riksorganisation) en organisation som i sin marknadsföring säger sig verka för alla samers rättigheter gentemot storsamhället. SSR har tagit del av Vaapsten Sijtes avsiktsförklaring där man bl.a. belyser de övergrepp som Staten gjort sig skyldig till mot bl.a. Vapstens ursamer; vidare hänvisar Vaapsten Sijte till FN:s konvention artikel 27 som handlar om medborgerliga och politiska rättigheter. SSR beslutar att avslå Vaapsten Sijtes ansökan om medlemskap. Uppenbart kan SSR inte acceptera vare sig FN konventioner eller andra internationella konventioner gällande urfolksrätten som Sverige förbundit sig att följa. Signalen från SSR kan inte misstolkas. Man är inte en demokratisk organisation – vilket inför kommande sametingsval är bra att komma ihåg. Samelandspartiet som är den politiska grenen av SSR kommer säkert att ännu en gång marknadsföra sig som ett parti för alla samer, men nu vet vi bättre.  

De krav på upprättelse som nu finns främst inom Vapsten är resultatet av Statens övergrepp för att begränsa lapparna som folk. Jag använder mig av benämningen Lapp eftersom jag aldrig upplevt detta som förnedrande på något vis. Dessutom används ordet lapp i en bok på 433 sidor skriven av Patrik Lantto med titeln Tiden börjar på nytt. Bokens innehåll är en sammanställning av skrifter från forskningsprogrammet Kulturgräns Norr.
Lappfogdarnas framfart beskrivs mycket tydligt och 1928 års renbeteslag  fungerade då precis som nu som fogdarnas Bibel där målet var att ta ifrån lapparna sina hävdvunna rättigheter. Citat från boken: (… att den fattige …) genom ett enda penndrag av lappfogden förlorar sina på urhistorisk grundade fiske och jakträtt.
För att åstadkomma detta och naturligtvis för att statuera exempel startade i början på 1940 talet rättsprocesser för att dra gränsen mellan renskötande och icke renskötande lapp där de lappar som godtyckligt ansågs vara sysselsatta med annat än renskötsel skulle förlora sin hävdvunna rätt. Kombinationsnäringen jordbruk och renskötsel blev bannlyst.
1942 åtalades renägaren Axel A-son Vinka för olaga fiske i Abelvattnet.  Landsfiskalen E. Forsberg yrkade på stämning av arbetaren Axel A.Vinka, Renägaren titulerades plötsligt som arbetare eftersom han under 1941 av sin svärfar köpt ett hemman. Axel A.Vinka innehade vid tillfället ett 90 tal renar och ansåg sig själv som renskötande lapp. På grund härav ogillar Häradsrätten åtalet.
Landsfiskal Forsberg överklagar till Hovrätten och säger – citat: Det vore orimligt att betrakta Vinka som renskötande lapp. Den omständigheten att Vinka tillfälligtvis deltoge i renskötsel och vore ägare av ett antal renar kunde ej heller medföra att han skulle anses tillhöra lappby. 
Landsfiskalen hade uppenbart  övertagit Lappfogderollen för här gällde det att  statuera exempel. Vinka dömdes till böter för olovligt fiske vilket Vinka överklagade till HD som naturligtvis fastställde Hovrättens dom.  Rashygienens företrädare hade segrat.
1943 avkunnads nästa dom mot en renägande same, denna gång fälldes Sivert Stångberg för olaga jakt av både Häradsrätt och Hovrätt. Som domskäl anfördes bl.a. att Stångberg arbetat en tid med lantbrevbärning.
Med dessa domar hade Staten biträdda av domstolarna tagit ifrån dessa ursamer sina hävdvunna rättigheter till jakt och fiske på sina fäders marker.
Länsstyrelsen var inte sena med att erbjuda  s.k. ortsbotillstånd för jakt och fiske – naturligtvis mot erläggande av avgift. I ett Lappfogdeprotokoll från den 4 okt. 1954 hade en broder till Axel A-son Vinka, renägaren  Nils A. A-son Vinka vördsamt och högaktningsfullt ansökt om tillstånd att fiska i sin familjs hävdvunna vatten vilket beviljades. Vid samma tillfälle beviljades skogskoncernen  Mo och Domsjö A.B. ett  ortsbotillstånd för fiske. Var detta en ytterligare markering för att utplåna  en självklar rätt som  inte längre kunde påräknas av lappar som bedrev kombinationsnäringarna renskötsel och jordbruk?
Lappfogdar, Landsfiskaler, Rennäringsdirektörer och alla Avdelningschefer har uppenbart samma order från högre ort, begränsa antalet rättighetsinnehavare till en liten lätthanterlig klick och utplåna de som besitter urminnes hävd. Jag är både glad och tacksam att yngre människor nu genom Vaapsten sijte  engagerar sig mot dessa övergrepp, människor som behärskar cyberrymden och med ett omfattande kontaktnät kan ge upprättelse till lapparna som folk. Boken berättar vidare om Karesuandolapparnas framfart under flyttningen söderut vilket jag om intresse finns återkommer till senare.
Avsluter med ett citat från min favoritförfattare  Leif G.W. Persson.
Alla dessa maktens män, alla deras drängar, lakejer och vanliga skickebud, alla dessa opportunister, kappvändare, medlöpare och rena quislingar som struntar blankt i sanningen så fort lögnen kan ge dem minsta personliga favör. Tänkvärda ord som känns igen.
 

Har följt utvecklingen av Vaapsten sijtes avsiktsförklaring med påföljande Umeåbesök. Konstaterar att  Inger  Baer  Ommas tagit till orda i SVT/ODDASAT där hon bl.a. anser att den som är missnöjd får gå till domstol. Vad som har hänt är väl att måttet för länge sedan runnit över och ursamerna har tröttnat på  att hela tiden bråka i Svenska domstolar där man dessutom upplever att rättssäkerheten inte är tryggad. 

I.B.O. "tillbakavisar anklagelser", vad jag kunnat se innehåller Vaapsten sijtes avsiktsförklaring inga anklagelser mot vare sig I.B.O eller rennäringen utan vänder sig mot det sätt Statens företrädare behandlat Vapstens ursamer. Vad finns att tillbakavisa, möjligen sanningen men det är nog inte hållbart i längden.

Det finns en del kommentarer på SVT/ODDASAT som naturligtvis skriver under signatur och som vittnar om att dessa personer blivit illa berörda av sanningen och verkligheten. Som sista desperata åtgärd går de till direkta personangrepp på bl.a. Anneli Kråik som bråkstake och mellan raderna "icke önskvärd".  Vi är många som gläds över att Anneli kommit till Björkvattendalen och som genom sitt idoga  arbete tänt en strimma av hopp bland Vapstens ursprungssamer.  Hon har verkligen gjort sig förtjänt över titeln årets Storumanbo, en ung samekvinna som kämpar för rättvisa bland samer som med stort intellekt och förmåga att formulera sig på ett solklart sätt åstadkommit storverk i Vapsten. Det kanske är just rättvisetänket som en del blir vettskrämda av eftersom det för många är ett helt nytt och skrämmande begrepp.

Naturligtvis är det många som samarbetar för att nå resultat, hela styrelsen i Vaapsten sijte och alla medlemmar som strävar mot ett gemensamt mål är mer än guld värda. Varför jag i huvudsak omnämnt Annelis insatser är just därför att hon av etablissemanget troligen uppfattas som den farligaste motståndaren. Kör så det ryker. 

Den som tillbakavisar Medmänskligheten, Rättvisan och Sanningen är dömd att misslyckas. 

Kommunen har under väldigt lång tid projekterat för en ny vattentäkt i Hemavan, pengar har budgeterats för ändamålet och det enda som hänt är att dessa pengar nu flyttats till "viktigare" projekt i Storuman. Vattenfrågan i Hemavan verkar vara lågprioriterat trots att  behovet är akut. Ett gammalt argument till långbänken har varit att det är svårt att hitta vatten i Hemavan. I Tärnaby där man har bra vatten tas råvattnet från älven, samma älv passerar Hemavan men där är det lappgubbens tvärstopp. I Hemavan finns Tärnafjällens kanske största deltalandskap och i den miljön brukar det vara  gott om vatten? En del belackare som irriterar sig på Hemavans flygplats har som huvudargument mot flygplatsen att den ofta ligger under vatten, men när det gäller vattenförsörningen  får man intrycket att Hemavan ligger i Sahara. Man får känslan av att viljan att bygga en ny vattentäkt saknas och då tar man till obegripliga svepskäl för att komma undan.

Nu tas råvattnet från Mortsbäcken där vattenkvaliten och tillgången inte är den bästa, en hel del kemikalier måste tillsättas för att vattnet ska kunna användas som livsmedel. Nyligen fick  Kommunfulmäktige information om att nuvarande råvattentäkt även används som äventyrsbad av turistnäringen, men det kanske kan avhjälpas genom att tillsätta ännu mer kemikalier, vad vet jag ?

En sak är säker, skulle någon komma på idén att äventyrsbada i min vattenbrunn skulle jag bli turboförbannad.

Den 1 febr. alltså efter att  loppet var kört fick Tärnaborna information om den nya älgjaktsreformen. Länsstyrelsen och Jägareförbundet hade inte ens planerat något möte i Tärnaby, uppenbart för att det inte ansågs nödvändigt. Efter många påstötningar blev det ändå ett info-möte 5 över tolv. Kränkande och definitivt diskriminerande av folk med speciella rättigheter. Läs Riksdagens utredningstjänsts utlåtande om vad som gäller inom Sorsele – Tärna – Vilhelmina ovan odlingsgränsen.

Det som skulle vara en information var en redovisning av vad Regeringen redan beslutat, därmed kan man inte ge Länsstyrelsen någon skuld för de övergrepp som redan är beslutade av vår borgarregering. Länsstyrelsen är bara ett redskap att fullfölja tagna beslut. Tyvärr har fjällbefolkningen tidigare drabbats av Lstys.  obegripliga tolkningar och förbiseenden av både lagtexter och konventioner som Sverige förbundit sig att  följa men det får bli en senare fråga.

Vad vill man åstadkomma med det nya älgjaktsystemet, här finns många ??????? B och E licenser avregistreras, endast  A- licenser blir kvar. Av informationen framgick att det var kostnadsfritt  att minska ett A – licensområde medan det kostar 2 300 kr att ta in någon som förlorat sin B / E licens i ett A-licensområde. Detta innebär att även befintliga små A-licensområden inte bör bli så stora att ett vuxet djur får fällas på ett  A-område. Dubbelregistreringen av privatmarken innebär att samebyarna med sina gästjägare kan skjuta sina vuxna tilldelning på den privatmark som nu blir avrigistrerad och även på de A-områden där den lagfarne markägaren endast har får skjuta en kalv.

Det finns 5 minoritetesfolk i Sverige, hur skulle reaktionen bli om  Staten ex. ger Romerna möjlighet att  dubbelregistrera privatmark för jakt  i södra Sverige, nää tänkte väl det, en omöjlig tanke, men i glesbefolkade Norrland kan man köra över folk hur som helst. (trodde man)

Nuvarande regering som oftast utmålar Kommunismen i forna Sovjet som skräckexempel, det finns bl.a. en ivrig F.p. bloggare från Storuman som påtalar kommunismens övergrepp och jag kan bara kanstatera att vår nuvarande regering tydligt plagierar kommunismens övergrepp. Eller vad sägs om regeringsbeslutet att tvinga folk i älgskötselområdena att gå ut i skogen för att räkna älgskitar utan någon som helst ersättning, en tvingande samhällstjänst annars blir man bestraffad och mister sin rätt. Jägarna tvingas under hot att inventera Statens vilt samtidigt som många mister sina möjligheter att jaga. Det fräckaste är ändå att vi skall förvalta vår älgstam gemensamt och i samförstånd under hot. 

Det är inte helt enkelt att göra sig förstådd i alla lägen om man pratar Tärnabondska och har ett taskigt kroppsspråk. Jag har umgåtts med hundar större delen av mitt liv och hundarna har lärt mig att kroppsspråk och tonfall kombinerat med samma kommandoord hela tiden är A och O för att göra sig förstådd. För en tid sedan var jag tillfällig fodervärd till en mycket väluppfostrad hund vars husfolk har en helt annan dialekt och troligen ett mera sofistkerat kroppsspråk än jag själv. Första kvällen det var dags för utfodring gjorde jag som jag alltid gjort med mina egna hundar vilket alltid fungerat utan problem. Jag ställde ner matskålen på golvet med orden "hänna få du na mat" varvid den väluppfostrade gästen tittade på mig med både oförstående och förnärmad blick utan minsta tecken på matlust,  nu gällde det att utnyttja mina kunskaper för att bli förstådd. Steg ett var att hämta en vit handduk som jag lade på vänster underarm kammade håret  och med ens kände jag mig som en Engelsk butler, nu var det bara att buga sig så djupt det gick utan att stå på skallen inför den lilla väluppfostrade  och med det mildaste tonfall jag förmådde säga VARSÅGOD så  rikssvenskt  som möjligt. Med ens viftade den lilla väluppfostrade på svansen och åt med god aptit.

Svårigheter att göra sig förstådd på Tärnabondska är även påtaglig när man vill kommunicera med Stenselebönder som har en helt annan dialekt och dessutom saknar kroppsspråk, problemen märks tydligt i politiska sammanhang där Tärnapolitiker oftast möts av fullständig oförståelse, inte ens den minsta svansviftning kan märkas och jag hoppas innerligt att detta beror på dialektskillnader och inte på invand ovilja att förstå. Eftersom jag är intresserad av dialekter konsulterade jag en granne som är expert på Stenselebondska, enligt honom är det vanligaste ordet på denna dialekt "OHÖÖGA" vilket fritt översatt betyder ovillig, inte undra över att politiken kan bli svår om det är så. I min ungdom kände jag en mycket vacker Stenseletös och det kunde kanske ha blivit något av det om hon i´nt ha vure sä ohööga.

Ha ett bra 2012 oavsett dialekt och bostadsort.     

Läste i SV.Jakt en fantastisk historia om några jägare som tränade skytte med en kal.22 på en skjutbana där tillfartsvägen var försedd med vägbom och därmed torde säkerheten vara tryggad. När skytteträningen var klar skulle jägarna med tillhörande vapenlicenser lämna området men när vägbommen skulle låsas upp blev sälskapet stormade av män med rånarluvor och automatvapen, tänk vilken jävla upplevelse.

Man fick ligga platt på mage i gruset med automatvapen i nacken i 2 timmar innen det hela var över. Anledningen var att någon hade hört skottlossning i området och polisens insatsstyrka reagerade med hela arsenalen.

Jag tänkte att detta kan ju faktiskt hända vid vilken skjutbana som helst i Sverige, jag brukar själv vara på jaktskyttebanan i Tärnaby men jag förlitar mig på att polisens insatsstyrka i Tärnaby är betydligt mera sansad så man slipper liknande upplevelser.

På måndag börjar älgjakten och jag vill önska alla jägarkollegor en riktig "skitjakt", och ett tips, läs boken Jamal och storälgen skriven av Sven Simonsson, en riktig höjdare där de flesta jägare känner igen jaktmentaliteten i norra Sverige, garanterat många skratt som förlänger jägarlivet.

Fick frågan i dag av en bekant "ha du i´nt betalat telefonräkningen för hä gå ju i´nt å ring åt dä".  Joo, några betalningsanmärkningar har jag inte men telia har beslutat att riva ledningarna för den fasta telefonin i Björkvattnet. Det är alltså Telia som inte har råd att behålla sina kunder. Nej, småbyar med litet kundunderlag är ingenting att satsa på, här rivs ledningarna för att man inte har råd med underhållet och folk i glesbygd räknas inte längre som kunder, vi är helt enkelt olönsamma. Tack Telia för den omtanken  jag sparar ca. 500 kr. i månaden på att vara utan fast telefon. Om någon skulle vilja nå mej så har jag min mobil 070-309 46 81 som fungerar ibland.

Vad blir konsekvensen av nätägarnas jakt på lönsamhet? Jag förstår att bonusarna till cheferna måste finansieras och då måste man plocka bort  alla som inte är lönsamma och genererar bonusar.   Det var väl ungefär Maud Olofssons inställning när hon sparkade f.d. vattenfallsbossen  självklar att olönsamma enheter måste bort när man vill sälja företag men vad blir konsekvensen. Jo en taskspark till glesbygden.  

Vattenfall som nätägare kanske har samma tänk, priset på el innebär att alla sparar allt man kan, i glesbygd kan vi installera jord /bergvärme, värmepumpar, man övergår till pellets, lågenergiapparater, mörkläggning av gator och vägar  och glesbygden blir plötsligt olönsam. Följden blir  att elförbrukningen sjunker till en nivå där nätägaren Vattenfall i likhet med Telia inte har råd att distribuera  el i  glesbygd. 

Med dagens borgerliga ideologi kanske glesbygden snart  sitter avskurna i stearinljusets sken och avundas välfärden i storstadens neonljus. En sak är jag dock säker på och det är en filosofi som jag hävdat fan så länge, en fjällbo kan man inte ta död på.

Men bonusar till cheferna är heliga och skall betalas oavsett lönsamhet och skit i glesbygden där folk  försöker läsa tidningen i skenet från vedspisen om vi i framtiden  får tidningen distribuerad.