Nu är det nästan exakt en vecka tills dess att Prideparaden 2013 genomförs. Det är också nästan exakt en vecka innan jag ska stå på Kärleksmässan i Umeå stadskyrka och prata.

För varje dags som går blir det ytterligare något verkligare. Det är dock fortfarande svårt att förstå varför jag förärats med detta, men tydligen har jag ett viktigt budskap. Visst är det en ära. Trots att jag känner sig glad och stolt över det finns ändå frågan kvar: varför? Min berättelse är en i floden av liknande berättelser. Vi är många som levt igenom liknande händelser.

Det är väl egentligen inte bara fråga om händelser. Det är inga isolerade företeelser. Det är strukturer, något som går igenom allt i våra liv. Från det att vi vaknar till det att vi sover. Det finns i orden vi väljer och hur vi samtalar med varandra.

Jag har något viktigt att säga. Det finns Många andra med liknande erfarenheter som också behöver höras. Denna gång blev det jag, men jag kommer bara tala för mig själv. Jag är inget språkrör. Det är mina erfarenheter och mitt liv; ett liv vars berättelse är i släktskap med de mångas.