Litt.festival & Myggor och Tigrar

Jag skulle naturligtvis ha varit på festivalen och visat dem mitt stöd som författare. Det blev inte så eftersom jag hade lite andra åtaganden i helgen.

Jag blir lite ilsken på de som går hårt åt mot kvinnan som skrivit Myggor och Tigrar. Många gånger så koncentrerar sig andra människor på fel saker dvs att förklara andra människor som sinnessjuka, fel och sätter stämplar på dem som är helt fel. Man till och med ifrågasätter hennes känsla av sanning och tar till någon slags kränkande, nedvärderande ton av ’lilla gumman’ syndrom. Samt att klumpa ihop författaren med en annan klump och sätter etikett på det hela.

Istället för att se författaren som den människa som hon är, läsa det hon skriver och göra sig en uppfattning om det. Utan att lägga personliga värderingar utan att försöka klumpa ihop och kränka, förnedra.

Jag tänker hela tiden på härskarteknikerna som många, numer även kvinnor mit andra kvinnor också för att ’osynligt’ kränka, nedvärdera, trycka ner och förlöjliga andra människors sett att se på livet, andra människors upplevesle av andra och känsla av det sammanhang de är utsatta för.

Vilka är de som avfärdar? Vilka är de som fnyser och avfärdar andra på ett lättvindligt sätt? Vilka är de som tror sig vara så mycket förmer och äga sanningen? Vilka är de som med det skrivna ordet kränker andra bara för att det är så viktigt att göra sin röst hörd…..

Ja det säger mer om de som kritiserar än de som blir kritiserar. Man ska vara likriktiga, tycka, känna och ha samma åsikt som massan för annars blir du inte accepterad.

Se bara på författaren till Myggor och Tigrar.