Eget ansvar – hur? & svar till mina läsare

Måndagmorgon – härligt en helt ny vecka.

Tack alla ni som skrev i Car-b-q – artikeln, jag tycker det är så härligt när folk har en åsikt, civilkurage och lite jävlar anama. PÅ något sätt vinner sådana människor mer respekt hos mig eftersom jag då vet var jag har dem. Sedan är det inte så himla viktigt att de inte tycker som jag.

Smulan, Kina och JN – jag har läst och begrundat. Jag blir så glad för era inlägg, ni får mig att tänka lite mer, lite extra.

Huslån
Angånde att få huslån så blev jag en aning ’uppjagad’ när jag satt i Företagarna Robertsfors och drev lite frågor. En företagare i Umeå ringde och var en aning förtvivlad. Han ville köpa en liten gård i vår kommun för 250 000 kr. Besökte en bank i Umeå men blev nekad lån till det huset.

Banken bedömde lånet som högrisk eftersom att SÄLJA en liten gård, lite obekvämt till skulle bli väldigt svårt. Men personen ifråga fick gärna låna en miljon och köpa ett hus i Umeå eftersom där är det mer lättsålt. (Oavsett renoveringsbehov)

Visst blir man först rätt upprörd över att han nekats lån till så liten summa? Men sedan så nickar man lite jovisst..jaja..när man lägger fram det på det viset så förstår man bankens tänk. Personen i fråga fick lån i en av Robertsforsbankerna eftersom de hade en annan riskbedömning på affären.

Som Smulan säger så är boendet en investering för livet men man ska som JN påpekar – inte leva för att bo. Det verkar vara lätt att ’låna lite till’ – Vi lägger till en meter där så får vi in en bänk till, en stor tvättsuga bör man ju ha. Alla har en inglasad verandra vi tar till och lånar till den också. Allt detta lilla extra kostar en massa i sluttampen.

Kina – orka stå emot trenderna. Man brukar ju säga att vill man själv ha en grön gräsmatta så ser du att grannens är grönare. Dvs; vill man ha fint hus och prylar så ser man alla andra som har det. Men du ser inte att takpannorna på huset som håller på att ramla ner etc.

TIPS; sätt dig ner och drick en stor kopp kaffe när du drabbas av det där. Tänk på hur bra du har det utan allt detta.

Tror vi alla har en släng av detta. Ibland brukar jag tänka på att det har mycket med intressen att göra. Är jag intresserad av böcker läser jag och köper mer böcker än andra men jag är inte intresserad av inredning så sånt köper jag inte. Även om jag vill ha de tfint omkring mig.

Eget ansvar
Då kommer vi till tanken om EGET ANSVAR.
Det är bra tänkt, det är nödvändigt och smart och människan ska ta eget ansvar. Det är om man tänker på det; SJÄLVKLART att ta ett eget ansvar i allt man gör.

MEN varför fungerar det inte? Är det fel på oss människor som skiter i att ta ett eget ansvar eller är samhället uppbyggt på ett visst sätt som gör att det är svårt? Jag tänker som så att det funkar ju inte.

Alla talar jättevarmt om att så klart vi ska ta ett eget ansvar men varför gör vi inte det? Vart finns haken? Vissa tar alldeles för mycket ansvar så de går in i väggen. Orkar vi ta mer ansvar?

Tar vi mer ansvar ju äldre vi blir?
Litar vi för mycket på andra, på banken, på läkaren, på försäkringskassans handläggare etc.

Alltså…vad tror ni….