Foppatoffla & Gertrud & Gertrud

Hörde hur det klämtade till postlådelocket igår. POSTEN – nu kom posten. Dagens roligaste stund och eftersom jag har ’REKLAM-Nej tack’ på lådan så betyder ljudet räkningar och kanske nått skoj

Kastar mig mot dörren, trär de varma sköna urfula plasttofflorna på varje fot. Shit, hade tjocksockar på men får in halva foten i alla fall. Tvingar upp dörren på helgavel, låter den stå öppen för vädringseffektens skull. Hasar ned för först en bro och sedan den andra bron.

Skyndar mig ned, någon kanske går förbi och TAR min post – hemska tanke. Nästa trappa är lite mer brant men med en hand i väggen så fixar man det galant. Nu nedför backen och där i ett obevakat ögonblick händer det.

Mina varma plastskor möter den gnistrande kristalliga snön och därunder finns något att få hjärtsnörp av – BLÅIS. Upp i luften och jag hinner tänka;
– Jag har inte hunnit maila Inga om projektet!
– Hur ont kan det göra att landa?
– Har inte tid att vara sjuk – ska till Umeå imorgon.
– Vart la jag mobilen?
– Kan man åka gipsad till Stockholm på torsdag.
– Sjukgymnasten är sjuk!
– Tog jag en ombokningsbar flygbiljett?
– Håll upp huvudet, håll upp huvudet…
– Himmlen är så blå.
– Det luktar verkligen snö..

Tar ett till varv med armarna och där börjar jag slå i. Armbågen först, armen, stora rumpan och sådär RAKLÅNG!!!

Upp, upp, upp – STÅ upp för bövelens boys.

Plötsligt som ett trollslag STÅR jag upp igen. Ser mig om och ser ingen. PUH!

Hasar mig nu med större försiktighet ned till lådan, sträcker mig mot locket, tar tag i locket och känner en ilande smärta i armbågen. IGNORERAR – bara litet blåmärke – det går över.
Öppnar och där ligger det, det som jag nyss hade kunnat slå ihjäl mig för.

Ja, en tidskrift från americat, en räkning och ett erbjudande till ENDAST MOI. Detta betyder KAFFEPAUS.

Ignorerar totalt de små blessyrer som min kropp mottog vid det hårda nedslaget mot blåis.

För idag ska jag åka in till Umeå och lyssna på Malin Lindberg, i bloggen bredvid. Gertrud & Gertrud har föreläsning och jag blir så inspirerad, motiverad och GLAD att få lyssna på andra utan att själv behöva prestera. Mata in en massa kunskap som jag sedan kan grotta ned mig i.

Ignorerar fortfarande kroppens ömhet, ilningar och stelhet.