Karriär

Jag läser hur mycket de lyckosamma jobbar, diskussionen om vem som tar hand om barnan, för några nummer sedan i affärstidningen ’Passion for business’ skrev en man en krönika. Den handlade om om att om han hade varit den som jobbat hemma, tagit hand om barnen och allt som tillhör deras vardag så skulle han inte ha kunnat göra sådan framsteg på sitt jobb, fatta alla besluten med rätt fokus.

Han berättade att när han var pappaledig så gick all fokus till barnen och hemmet så han ifrågasatte hela debatten om DET VERKLIGEN GÅR ATT GÖRA KARRIER OCH HA EN VÄL FUNGERANDE FAMILJ på hemmaplan? Oavsett om man är man eller kvinna.

Man pratar så mycket om att barnen alltid ska gå före, att deras uppväxt är viktigast och att de mår bäst i en familj där de får den bekräftelse, uppmärksamhet som de behöver. Hjälp och stöd med att bli individer som ska ut i livet.

Att göra karriär, slita upp barnen tidigt på morgonen, hämta dem sent om man nu ens hämtar dem själv utan man har enbarnflicka eller något liknande. Städhjälp är självklart och matlagning vet jag inte riktigt hur det fixar sig etc.

Är det för barnens bästa? eller är det föräldrarna som behöver nära sitt ego, förverkliga sig själv och känna sig betydande i detta liv som styr?

Denna krönika har jag tänkt MASSOR på och jag såg inte att den följdes upp på något sätt alls. Det blev liksom TYST om detta. Därav jag blir mer fundersam och mina tankar återkommer till den då och då.

Vad är Karriär för dig? Vad är en förebild för dig?

Jag kan väldigt SNABBT uttala mig om att jag ser inga förebilder på de som tjänar mängder med pengar, som arbetar så fort tillfället ges, kliver upp mitt i natten för att arbeta, smiter iväg på helgen för att arbeta. De ser glåmiga ut, är välmålade i sina uppsnoffsade designkläder med de rätta assesoarerna och de har en lätt stirrande och tom blick. I örat sitter snäckan och sladden hänger ned till telefonen och helst ligger en liten smidig laptop i knät. Jag har sett dem – i mängder på flygplatsen etc. Har även haft dem med i rehabprogram för stressrelaterade sjukdomar.

Mina förebilder ser friska ut, klar i hyn, glädje och glimt i ögonvrån, ler ständigt och tar sig tid att byta några fraser om man är nära. De är inte uppklädda till tänderna, matchade grejer till hela utstyrseln utan är vardagskläddssnygga. De strävar inte efter att jobba så mycket som möjligt, skryter inte om att driva flera bolag samtidigt.

De tar vara på livet, tar semester även om inte bilen ska besiktas utan för att njuta av tillvaron, att umgås med familjen och andra. Som har en rik fritid som väger upp jobbet och som LEVER fullt UT.

JA, FINNS DE ÖVERHUVUDTAGET IDAG? FINNS DET NÅGON DÄR UTE?
är det en utopi kanske…