Etik och moral vid marknadsföring.

Det känns som om gränslandet är håfint när det gäller vad som är etiskt och moraliskt lämpligt i marknadsföring, om man bortser från lagstadgarna.

Fick besök av tillväxtutskottets Ann Lindberg idag. Hon presenterade de
projekt som hon verkar inom fram till 2010 i vår komun. Så hon gjorde en
företagsinventering och frågade vad jag hade för rimliga önskemål på vad
ville vet mer om. Inte i form av kurs utan som workshops och seminarier.

Många av de andra kvinnliga företagen hade önskat sig att få veta
mer om marknadsföring, vad som slår mest av annonser i tidning,
en blänkare på TV etc.

Så min undran och önskning fick luft under sina vingar när ämnet
kom på tal. Vad är ett etiskt ett övertramp som i lagens namn är
helt OK men som av befolkning anses vara smaklöst, oetiskt och
dålig moral.

Går man mer på känsla? Hur vet man att saker och ting tas emot rätt?
T ex om jag anställer en person som bara skriver hur underbar jag är
som utbildare och vilken energi som finns runt mig..*svamlar bara nu*
skapar en slags myt. Eller en ’storytelling’ grej runt mig och marknads-
för mig på detta sätt.

Är det falsk marknadsföring och oetiskt. Kom och köp konserverad
gröt sjöng Norrbottens Järn på slutet av 70-talet och det känns
fortfarande aktuellt.

Så vad tycker ni?