Fredagsbetraktelse

 Får många funderingar just på fredagarna när jag stryker omkring och runt Renmarkstorget.

Ser många äldre par som kommer ut från Kvantum med kassar fulla med mat.
Det slår mig ofta att flertalet av kvinnorna stormar fram till parkbänkarna och med fumlande händer letar igenom fickor och väskor.

De syns när deras händer når föremålen och ansiktets muskler liksom slätas ut och blicken höjs mot skyn. Ur fickan lirkas ett paket ut – ett paket så eftertraktat att man kan tro att det innehåller fred, sol och en gnutta förstånd.

Ur paketet halas den vita döden ut i form av likvita pennstumpar. Stumpen förs fort och forscerat till munnen, en eldkvast uppstår och förs mot. Det glöder till när
lågan når det torra fnösket som sedan framkallar total stillhet hos personen.

Munnen rynkas ihop som en trumpet, de små rynkorna hinner inte slätas ut förren det åter igen ska trutas ut och dras in.

Röken som sedan sipprar ut ur näsa och mun i en liten dimridå får denna rynkbabe att ta ett djupt andetag och sluta ögonen.
Sedan redo att inandas igen och truta med munnen. 

Inte konstigt att rökbabes har så mycket rynkor kring munnen.