Jagad antilop

När jag springer är jag ensam. Har sett naturprogrammen i tv och vet vad det är frågan om.

Jag är den svaga antilopen, avskild från flocken och de andra, de andra är lejonen. Vet att det inte brukar sluta väl för antilopen. Jag kommer att bli lunchen!

Ni behöver inte ta i så för att förtrycka mig tänker jag.

Tänk att de lägger så mycket tid på mig när det finns så många andra aktiviteter att ägna sig åt. Som att knappra på tangenter på datorn, ta en fika med rumsgrannen, peta naglarna…

Som om mina tankar blev lästa så tappas intresset för mig. Nästan på ett likgiltigt sätt, den där lystern i ögonen försvann och det blir rätt så tyst.

Allt detta utspelar sig inne i mitt huvud vid mötet med arbetsförmedlingens handläggare. Jag har tvättat håret och tagit på finaste t-shirten men när jag går därifrån känner jag mig eländig.