BEHÖVER JAG SÄGA NÅGOT MER!!!
Hahahaha……..

Min bloggkompis här har så kluriga små iaktagelser att jag har lånat av henne. Men titta gärna in till Peggy HÄR.

Äkta varning på en Rowenta strykjärn: Stryk inte kläderna som en person har på kroppen!

Amerikaner har en benägenhet att stämma ett företag om de råkar göra sig illa under tiden de använder en viss produkt. Som följd har de flesta produkttillverkarna blivit tvungna att skriva självklara varningar på sina produkter för att förbygga en kundvinst i tingsrätten.

Behöver nog inte säga nått mer.

Alla mänsklighetens framsteg har gjorts av människor som vägrade att tänka, känna och handla som alla andra.
När John F. Kennedy sade att han skulle göra allt för att skicka en människa till månen var det en revolutionärs som talade, en person som vägrade följa den stora massan och som inte var feg.

När Mahatma Gandhi drömde om att befria ett land var det en revolutionärs vision, en man som vägrade låta sin rädsla styra honom.

När Moder Teresa bestämde sig för att befria Calcutta från fattigdomens bojor var det en revolutionärs ideal, en kvinna som vägrade lyssna på nejsägarena som påstod att det var omöjligt och inte önskvärt.

TÄNK BARA ISHOTELLET i Jukkasjärvi och Arne Bergh – hur många sänkte inte hans idé? Hur många tyckte inte att han var en galning?
Och vad tycker man om Svanseles ’STORÄLG’ – jisses….amalia…..
*härlig dialekt har de dock där uppe*

Gerog Bernard Shaw uttryckte det så här;
’Den förnuftige anpassar sig efter världen – den oförnuftige försöker anpassa världen efter sig själv. Därför berör varje framstg på den oförnuftige. ’

Detta är en mycket viktig insikt, Alla framsteg orsakas av oförnuftiga människor, människor som följer sitt hjärta och samvete istället för den stora massans påbud. All framsteg börjar hos risktagaren och män och kvinnor är villiga att uppsöka de platser som skrämmer dem.

All mänsklig utvreckling – från upptäckten av elden till konstruktionen av persondatorn – har orsakats av människor som var modiga nog att inte lyssna på den stora massan utan göra vad de ansåg var rätt, även om det väckte både osäkerhet och rädsla hos dem.

Att ta risker är att framkalla rädsla. Men att ta risker är att verkligen vara levande. Jag känner starkt att vi är mest levande när vi tar risker, när vi är djärva och vågar utforska de okända områdena i våra liv.

När du ber någon om något som du aldrig tidigare har bett om och hjärtat börjar slå fortare, när du vill säga något till någon men blotta tanken ger dig fjärilar i magen; det är då du är verkligen är levande.

När du gör något som du aldrig gjort förut men faktiskt genomöfr det för at du innerst inne vet att det kommer att göra ditt liv rikare och bättre – då är man verkligen levande.