Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Om besvikelsen

..
Livet är inte alltid lätt, går inte alltid på räls.

I ansvarspositioner blir det inte lättare. Alla blir vi eller gör andra kraftigt besvikna ibland.

Ibland är det fakta och ibland upplevs det så. Ibland målas saker ut som svek av någon eller några som vill vinna något genom detta, eller bara se till att någon annan förlorar.

Det går inte att undvika besvikelsens olika erfarenheter för någon, det blir mer när man har större ansvar. Men det måste hanteras.

Jag måste undvika att ta eller göra det till något personligt. Ganska ofta gör man en annan bedömning inom rätt kort tid. Ibland visar sig det man var besviken över innebära något mycket bra, eller oundvikligt. Ofta blir det uppenbart att inställningar och motiv man tillskrevs eller tillskrev inte stämde. Själva saken bleknar, men den förgiftade relationen är ofta kvar om det fick bli till en sådan.

Förtalare kan man inte göra mycket åt. Man får jobba på att inte vara en. Försonligheten och förlåtelsen kan vara skillnaden på om besvikelsen blir en del av en utvecklings- och mognadsprocess eller om den blir till destruktivitet, bitterhet och begränsning.

Etiketter: , , , , ,

4 kommentarer

  1. Karl-Gustav Sjöström

    Det låter som om någon eller några gjort dig besviken. Det är nu bara att hoppas att hen eller de läser din fina beskrivning av hur man/du ser på detta.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Förstår man kan tolka det så. Nog har jag mött besvikelser i mina dagar, har tyvärr också gjort både en och annan besviken.
      Tänkte ändå faktiskt mer i princip den här gången. Vi kan alla gå i baklås så det drabbar både oss och vårt när vi hanterar det som drabbar oss fel.

  2. Andreas Holmberg

    Tänkvärt. Men när ska man ”gå vidare” och när måste man faktiskt ta strid / slå tillbaka (bildligt givetvis)? Jag är t.ex. just nu så ohyggligt besviken på att både första, andra och tredje statsmakten släppt fram ändrade könsbegrepp och lär våra barn att även en del karlar genom historien – för det kan ju inte ha börjat hända först nu! – fötts i kvinnokroppar och därför kunnat och kan föda barn. Inte nog med det. Regering, kammarrätt och massmedia stämplar oss som tror att bara kvinnor fött och föder barn – och som därför vill återinföra de biologiska, någorlunda objektiva könsbegreppen – som anhängare av det vidriga begreppet tvångssterilisering!

    Min besvikelse är oerhörd. Inte minst på de väletablerade, kristna eller icke-kristna, som mellan skål och vägg håller med mej helt men av missriktad omsorg om utsatta grupper – dit våra barn och de tvångssteriliseringsanklagade tydligen inte räknas – konsekvent vägrar uttala sej offentligt om de accelererande queergalenskaperna, jfr queerretorik.blogspot.se .

    Eller är det mest av omsorg om den egna karriären? När man läser Hannes Råstams (1955-2012) utmärkta bok om Thomas Quick-fallet förbluffas man än en gång över hur enfaldigt även eljest vettiga människor går i flock ibland för att på kort sikt behålla sin status (sannerligen inte bara s.k. ”religiösa”).

    Nu har vi alltså en ärkebiskop – och står förmodligen i begrepp att få en till! – som inte ser det som väsentligt ens för en kristen att tro att en jungfru en enstaka gång faktiskt födde ett barn, men däremot att tro att en del karlar både nu och då gör det! Att såväl statsministern som utbildnings- och jämställdhetsministrarna vill förbjuda skolor och lärare att undervisa om en enstaka jungfrufödelse som historisk sanning, men däremot vill ålägga skolor och lärare att undervisa om barnafödande män, gör tragikomiken fullständig. Snacka göra sitt eget jämställdhets- och hbt-arbete – och kanske hela den politiska eliten – till åtlöje!

  3. Jan Nilsson (inläggsförfattare)

    Förstår dig. Tror många med mig har svårt att bena ut det som sker.
    Men den som föder barn är kvinna och det är kvinnan som föder barn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.