..
Livet är inte alltid lätt, går inte alltid på räls.

I ansvarspositioner blir det inte lättare. Alla blir vi eller gör andra kraftigt besvikna ibland.

Ibland är det fakta och ibland upplevs det så. Ibland målas saker ut som svek av någon eller några som vill vinna något genom detta, eller bara se till att någon annan förlorar.

Det går inte att undvika besvikelsens olika erfarenheter för någon, det blir mer när man har större ansvar. Men det måste hanteras.

Jag måste undvika att ta eller göra det till något personligt. Ganska ofta gör man en annan bedömning inom rätt kort tid. Ibland visar sig det man var besviken över innebära något mycket bra, eller oundvikligt. Ofta blir det uppenbart att inställningar och motiv man tillskrevs eller tillskrev inte stämde. Själva saken bleknar, men den förgiftade relationen är ofta kvar om det fick bli till en sådan.

Förtalare kan man inte göra mycket åt. Man får jobba på att inte vara en. Försonligheten och förlåtelsen kan vara skillnaden på om besvikelsen blir en del av en utvecklings- och mognadsprocess eller om den blir till destruktivitet, bitterhet och begränsning.