Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: relationer

Det dånar och hörs inte ett pip

Av , , 15 kommentarer 7


Ryssland gästar med sina vattenburna vapen av alla slag och skjuter luftvärnsrobotar ett par mil utanför vår vattengräns, mellan Öland och Bornholm.
I tre områden där Sverige, Lettland och Polen ansvarar för flygledningen avlyser man områden upp till 18 000 meters höjd där flygtrafiken får flytta sig.
Det är förenligt med internationell rätt, men brukar skötas i egna vatten. Man har enorma områden att testa vapnen på, men väljer några av de mest tättrafikerade.
Kanske är det bara en maktdemonstration, kanske är det en avledningsmanöver. Enligt uppgifter har man i dagarna flyttat 77 000 man och en stor mängd tanks till Ukrainas gräns.

När vi nyligen övade för att försvara oss själva med grannar och allierade satsade fredsrörelsen och andra hårt och protesterade kraftfullt.
Nu hörs inte ett pip.
Förstår svenska fredsrörelsen att många har svårt att släppa frågan vad enögdheten djupast bottnar i?

Om besvikelsen

Av , , 4 kommentarer 10

..
Livet är inte alltid lätt, går inte alltid på räls.

I ansvarspositioner blir det inte lättare. Alla blir vi eller gör andra kraftigt besvikna ibland.

Ibland är det fakta och ibland upplevs det så. Ibland målas saker ut som svek av någon eller några som vill vinna något genom detta, eller bara se till att någon annan förlorar.

Det går inte att undvika besvikelsens olika erfarenheter för någon, det blir mer när man har större ansvar. Men det måste hanteras.

Jag måste undvika att ta eller göra det till något personligt. Ganska ofta gör man en annan bedömning inom rätt kort tid. Ibland visar sig det man var besviken över innebära något mycket bra, eller oundvikligt. Ofta blir det uppenbart att inställningar och motiv man tillskrevs eller tillskrev inte stämde. Själva saken bleknar, men den förgiftade relationen är ofta kvar om det fick bli till en sådan.

Förtalare kan man inte göra mycket åt. Man får jobba på att inte vara en. Försonligheten och förlåtelsen kan vara skillnaden på om besvikelsen blir en del av en utvecklings- och mognadsprocess eller om den blir till destruktivitet, bitterhet och begränsning.

4 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Mellan lärare och elev

Av , , Bli först att kommentera 6

En undersökning som SvD gjort bland 600 gymnasieelever i Stockholm ger resultatet att ungefär tre procent har haft en "sexuell eller romantisk relation" med en lärare.

Det låter förskräckande med så mycket omdömeslöshet bland lärare, särskilt när man ser att Aftonbladet trumpetar ut att "Tre procent har haft sex med lärare".

Men, det står att man enligt enkätsvaren haft en sexuell eller romantisk relation. I artiklarna står inget om fördelningen mellan de två varianterna eller om och hur "romantisk relation" har definierats.

Det skulle kunna vara så att det var mycket fler romantiska än sexuella relationer i de tre procenten och att många lärare (om det gått att få de aktuella individernas svar) skulle bli väldigt förvånade över att höra att de skulle ha en romatiska relation med eleven. Jag hoppas det är så.

Det skulle vara intressant att se vad lärare skulle svara på en liknande undersökning. Den fick kanske göras över ett större antal skolor och med stora anonymitetsansträngningar för att bli riktigt trovärdig.

Även om det skulle vara mycket luftpastej över den här undersökningen förekommer det säkert saker ibland som inte borde göra det mellan myndighetsutövande lärare och unga elever i beroendeställning under eller över myndighetsstrecket.Uppstår känslor gäller det för läraren att ta sitt vuxna och professionella ansvar.

 

 

 

En fruktbar tillit

Av , , 4 kommentarer 5


Den här dagen är lite annorlunda än andra dagar. Ska på SFI-nätverksdag för länet i hemkommunen och inte till Bjurholm. Så det blev tid att läsa lite här på morgonkulan.

Fick ögonen på den här artikeln om och med skolforskaren John Hattie:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/10/31/se-undervisningen-elevens-ogon

Han betonar ofta betydelsen av tilliten och relationen när det handlar om framgångsrik undervisning. Ganska självklart enligt de flestas erfarenhet, vilka åldrar och undervisningssituationer det än handlar om. Men odlande av tillit och relationer är tyvärr ingen självklarhet.

Med och för barnen

Av , , 3 kommentarer 13

Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".

Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.

Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.

I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.

Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.

Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".

Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.

Om det jag inte provat

Av , , 4 kommentarer 6

Nu tänkte jag uttala mig om något jag inte har erfarenhet av. Jaha, "är det nytt?", tänker några.

Vi fick inga barn, Agneta och jag, men både arbetsliv och vänkrets är fylld av människor i alla åldrar. Också småbarnsföräldrar. 

Barnkär som jag är  kan jag långt på väg förstå det absolut överväldigande, omskakande nya som sker när en ny liten person kommer till en med drag av både en själv och den man älskar. Ett barn som slår an strängar i hjärtat i frekvenser man inte visste fanns, en varelse som behöver en på så många plan. En liten människa som utvecklas från dag till dag och för vars utveckling man har en obegripligt stor betydelse.

Ankomsten ändrar nog ofta det mesta i livet. All grundläggande livsrytm rubbas för en del. Skeendets olika faser kan även kan ha med sig känslor, reaktioner och konsekvenser som man inte gärna talar så öppet om.

Ni som varit i de här situationerna vet så oerhört mycket mer än jag om allt vad som händer och sker. Men även som oinvigd blir man tagen och ledsen när man ser en ny liten familj spricka när den gemensamma resan just har startat.

Trots att jag är i farfarsåldern och utan erfarenhet vill jag drista mig att säga – glöm inte bort den du fått barnet med. Gläds åt  barnen, se din livskamrat och sköt om också den relationen. Ta tid till den du förhoppningsvis ska leva med när era barn om kanske 6 – 7 – 8000 dagar flyttat ut.

Det är nog bland det allra bästa du kan göra för ditt barn.