Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: björnjakt

Innan han blev uppäten

Av , , Bli först att kommentera 6

Från mobilen

Uppfyllde ett löfte idag. Tog en vän och en ung släkting på björnjakt.

Nu var det inte riktigt så dramatiskt som det låter. Det var inte väldigt långt ifrån Slöjdarnas hus och det var inomhus, på en åtta meter bred skärm.

Med björnar lite här och lite där är det nog klokt för älgjägare att ”torrsimma” lite på simulator. Björnen är liten, snabb och sur om det vill sig illa. Jag fick en liten aha-upplevelse.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Vargar i Stockholm

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland överträffar verkligheten dikten.

Trodde knappt mina ögon när jag nyss läste att Stockholm numera har vargar och kan vara en tänkbar kandidatområde för att ta emot "inflyttade" vargar för att piffa upp genetiken lite.

Skrev lite rim i november som tangerade de här sakerna. Löftet står kvar, stockholmarna ska själva få avgöra hur stor stam man vill ha. Det ska inte avgöras från Västerbotten. *s*

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Med lånat gevär

Av , , 2 kommentarer 2

Efter informationen på Arbetsförmedlingen var det fortfarande skjutljust. På vägen hem bar det iväg till skjutbanan för lite övning. Jag hade förstås ingen älgstudsare med, men på skjutbanan kan man köpa ammunition och skjuta med lånegevär.

Första byssan var osedvanligt osammarbetsvillig. Avståndet till kikaren konstigt, bilden lite blurrig, mekanismen trög, alla avstånd obekväma och hela känslan allmänt obra. Den serien blev inte godkänd. Jag fick tag i ett annat gevär och sen gick det bättre.

Egentligen hade jag velat försöka mig på "björnpasset" också, men det ordnas knappast några fler sådana övningstillfällen innan jakten startar. Det är lite annat än älgbanan. Ska man i dagens läge ut i älgskogen bör man nästan veta något om hur, var och när man skjuter på björn.

 

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Björnarna i Umeå och Vilhelmina

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är intressant att se att så pass många nätkommentarer försvarar att björnarna kommer så nära samhällena som de gör idag. Själv undrar jag om det inte har att göra med människolivets devalvering. Jag tror inte heller att de som önskar björnen hur stor plats som helst är i majoritet.

Ja, jag vet att det är oerhört sällsynt med björnangrepp och dödsfall och att det är få "skogsmänniskor" som sett björn. Ändå känns det tragiskt att allt fler säger att de inte vill gå ut i skogen. Att man inte vill att barnen ska vara där. Att årets förväntat stora blåbärsskörd till stor del kommer att ruttna bort. Mest beroende på lathet och mental totalurbanisering, men också på björnrädsla.

Jag menar att vi ska ha björn i Sverige. Samtidigt tror jag att vi tappat greppet på stammen och att det blir väldigt svårt att få ner den. Kanske när något hemskt har hänt, opinionen kräver räfst och rättarting och länstyrelsens rovdjursexperter och mediaansvariga sitter och svettas framför kamerorna.

De flesta könsmogna björnhonor får 2-3 ungar. En och annan unge slås ihjäl av hanar vid parningstiden, men stammen ökar stadigt. Miniminivån för det årliga antalet svenska föryngringar sattes till 100 individer 2001. Många gissar att vi nu klarar det antalet några gånger om, bara i Västerbotten. En vanlig uppgift är att vi har drygt 3000 björnar, tre gånger så många som riksdagen har satt som lägstanivå. Var går gränsen för "experterna"?

Öka tilldelningen och återinför åteljakt. Människobarn har företräde framför björnar, både i Umeå och Vilhelmina kommun.