…

Har just nu mycket kontakt med hantverkare av olika slag och det väcker olika tankar.

Dels är det roligt att se dem i aktion, de som har vilja, driv handens kunskap och kan sin sak. Allt från att beräkna till att utföra, lösa alla problem som uppstår på vägen och avsluta så att allt verkligt är färdigt. Ibland även hantera klagomål.

Två av dem jag mött några gånger är praktikanter, lovande sådana. I det här fallet grabbar som med allra största sannolikhet kommer att ha bra och omväxlande jobb och en tämligen god livsinkomst. Inte oäven lön från 19-20 års ålder och fler utvecklings- och karriärvägar än de flesta tror. En hel del av hantverkarna blir ”sina egna” med ännu större frihet, på ett sätt…

Sen tänker jag på detta med att ta folk. Alla jag mött på sistone verkar både ha ”gått kursen” och även lärt sig själva saken. Att etablera kontakt och kommunicera med uppdragsgivaren. Sådant är jobbskapande i sig, och mycket viktigt.

Jag gissar att många fler än idag skulle kunna hitta bra jobb och få en bättre livsinkomst om man valde ett yrkes- eller yrkesförberedande program. Många skull ha mycket att vinna på att tänka över gymnasievalet en extra gång. Högskolebehörigheten behöver man inte fundera så mycket över. Den kan läsas in på alla gymnasieprogram, men borde förstås ingå automatiskt.

Ska framöver försöka återkomma med en text om en av mina ungdomsvänner, hans yrkesval och den för oss andra helt oväntade väg han tog. Om vi ser handens yrken som lågstatusjobb så är det hög tid att sluta med det.