…
Funderar kring distansarbetet medan jag tar en distanskaffekopp och en distanspepparkaka (Nyåkers) i ensamheten.

Det är svårt att få arbete hemma att fullt ut kännas som riktigt arbete. Trots att man ibland kan få mycket mer gjort. Det är bara det gamla loduret som hörs här i min lugna del av tillvaron. Inga spexiga, suckande eller planerande arbetskamrater, inga ystra tonårstjut, inget bubblande lågstadieskratt och inga spetsiga konfliktljud. Det rings mycket mer ut än in.

Det blir sällan tid till gemensamt fika inom skolan, men de stunder som blir är ofta betydelsefulla. En del i det sporadiska arbetsmiljöarbetet. Inte att förväxla med det systematiska. Att bara jobba hemma skulle jag inte stå ut med, no way. Men ibland är det bäst.

Arbetet med rekryteringen av ny heltidsrektor på skolorna i Skellefteå rullar vidare. Själv har jag inte sökt, jag "är hemma" i Vännäsby och Umeåregionen, men trivs bra med mitt deltidsarbete och mina arbetskamrater i norr. Rekryteringen är spännande ändå, eventuellt är det någon jag kommer att arbeta mycket nära framöver. I ett sådant scenario blir det förmodligen lite mer av distansarbete. Kanske en hemmavecka i månaden eller så.

Nu ringer det in….