Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: död

En sockerdöd

Av , , Bli först att kommentera 9

Härom dagen slutade jordelivet för en gammal vän. En handens och handlingens man, aktiv på jorden och med hjärtat i himlen. En 95 år gammal pojke med livligt och varmt känsloliv. Det var rätt ofta man fick en kram när det på slutet blev längre mellan mötena.

Sjukdomstiden blev kort, en knapp vecka på sjukhuset med få medvetna dagar. När jag ringde hans ungdoms hustru sedan 70 år, 90 år gammal, så blev samtalet inte riktigt som väntat. Det var samma vänliga och positiva röst som jag minns sen min barndom. Orden när jag kommenterade hans död var däremot oväntade. ”-Ja, vi är så glada att han fått flytta hem!”.

Jag har ett foto från mitt sista besök hos det gamla paret, där de soligt leende håller om varann. Fulla av tillförsikt och framtidshopp. Det känns inte riktigt att lägga ut det, men fint är det.

Det måste vara en sån här avslutning som Luther kallar ”en sockerdöd”.

Enkel, dyrköpt död

Av , , 6 kommentarer 7


I onsdagens Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus om något som kan drabba oss ganska snart. Något många förespråkar, men som ledarskribenten, jag och många andra tror kommer att omforma samhället på ett oöverblickbart sätt.

Motiven för införandet av dödshjälp är olika, men jag är rädd att ekonomiska motiv gömmer sig bakom flera av dem.

Läs artikeln, den är läsvärd.

När döden gästat

Av , , 2 kommentarer 12

Ett ord till, ändå. Det tryckte på och ville bli skrivet. På förekommen anledning.

När någon i din närhet mist en nära anhörig – gå inte långa krokar förbi. Låt inte din rädsla för döden bli en rädsla för den här personen.

Kontakta, våga prata, men man behöver inte fråga sönder den som just gått igenom något av det värsta och kanske känner sig ensammast i världen.

Man behöver nog sällan så väldigt många goda råd i den här situationen. Däremot kanske medsörjande och senare mer av medmänniskor. Jag har hört flera äldre säga att det blev slut på umgänge när man blev ensam. I kretsarna man rört sig räknades man liksom inte längre.

Det tycker jag låter trist. Det borde gå att ändra på.