Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: liv

Påskdagen

Av , , Bli först att kommentera 4


”På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭24:1-8‬ ‭

En sockerdöd

Av , , Bli först att kommentera 9

Härom dagen slutade jordelivet för en gammal vän. En handens och handlingens man, aktiv på jorden och med hjärtat i himlen. En 95 år gammal pojke med livligt och varmt känsloliv. Det var rätt ofta man fick en kram när det på slutet blev längre mellan mötena.

Sjukdomstiden blev kort, en knapp vecka på sjukhuset med få medvetna dagar. När jag ringde hans ungdoms hustru sedan 70 år, 90 år gammal, så blev samtalet inte riktigt som väntat. Det var samma vänliga och positiva röst som jag minns sen min barndom. Orden när jag kommenterade hans död var däremot oväntade. ”-Ja, vi är så glada att han fått flytta hem!”.

Jag har ett foto från mitt sista besök hos det gamla paret, där de soligt leende håller om varann. Fulla av tillförsikt och framtidshopp. Det känns inte riktigt att lägga ut det, men fint är det.

Det måste vara en sån här avslutning som Luther kallar ”en sockerdöd”.

Obändigt liv

Av , , Bli först att kommentera 6


Nu ska jag ge mig med växtliga bilder från dagens Vännäsby. Bara en till.

Den här rosenknoppen kan inte ha koll på kalendern.

20130927-205514.jpg

Mer påsk

Av , , Bli först att kommentera 10

På våra breddgrader finns inte många blommor att fotografera utomhus än, men det fanns några vid gårdagens korta promenad. Visseriligen inte vildväxande, men i alla fall blommor som hör till årstiden. De bor egentligen inomhus, men i fick smaka på solljus och friskluft en stund i går.

Påskliljorna, både de större och de mindre, är tidiga. Kommer ofta i påsktid, som en påminnelse om påskens huvudperson som var först ut ur graven. Han kallas i Romarbrevet 8:29 för "den förstfödde av många bröder". Som jag tror och förstår Bibeln är det Guds vilja är att vi ska komma till honom, leva med honom och en dag följa honom ut ur fängsel, stängsel, död och grav. In i hans himmel där döden inte finns. Många ryser, fryser eller skrattar åt tanken, men än är det tillåtet att tro så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palmsöndag

Av , , 2 kommentarer 11

Palmsöndagen är snart slut. Söndagen som firas till minne av att Jesus red in i Jerusalem, hyllad, snart hånad och gripen.

Påsken närmar sig, inte vilken helg som helst. Skärtorsdag, långfredag och påskdag. Synd och svek, försoning och förlåtelse, uppståndelse och nytt liv. Kristendomens viktigaste helg och på ett sätt en sammanfattning av Bibelns budskap.

Vilodag

Av , , Bli först att kommentera 6


Idag är det bönsöndagen.

Jag ska tala om bön för en del barn. Och om att Guds Son fick det som var rätt åt mig och jag och vi fick det som var rätt åt honom.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Att dö vid 8000

Av , , Bli först att kommentera 4

En och annan stannade kanske av mitt i kvällsfikat för ett tag sedan när en dansk röst i reklamen påminde om att livet består av 29 000 dagar. Det är inte alla som har tänkt på livet så.

Det är inte heller alla liv som blir så långa. Kenneth Wallin som härom dagen dog i Afghanistan fick bara kring 8000 dagar. En ung man som igår krockade utanför Lycksele fick också något liknande. Vissa av oss har fått mycket mer.

En del tar större risker med livet än vi normalt gör till vardags. Några genom användande av olika medel eller genom livsstilen. Jag är smärtsamt medveten om att några av de unga jag umgåtts med statistiskt kommer att begränsa sin tid genom alkohol och droger. (De som aldrig provar löper förstås inte risken)

Sen finns de som riskerar jordelivet i aktiva insatser för andra. Vissa inom polis eller räddningstjänst eller som svenska soldater. Några ser militärer per definition som något ont, vissa i alla fall om det handlar om västliga stridskrafter. Det gör inte jag.

Enligt Bibeln gjorde inte Jesus det heller. Han uppmanade frågande romerska ockupationssoldater som ville bli frälsta för evigheten att de inte skulle använda sin makt till stöld och kriminella handlingar och att de inte skulle "bruka övervåld". På den här trasiga jorden kommer vi inte att komma undan en ordningsmakt och knappast heller en krigsmakt. Styrningen av dem båda är däremot oerhört viktig.

I Sverige har vi varit extremt skyddade från utbrott av krigsvansinne och religiöst färgat terrorvansinne. 200 års fred är så ovanligt att det nästan inte finns.

Jag hör till dem som har den allra största respekt för den djupa afghanska problematiken, inte minst i ljuset av tidigare krig. Samtidigt förstår jag dem som likt Kenneth Wallin är villiga att åka dit, trots riskerna. Hade jag varit ung och stridsduglig hade jag hellre åkt dit och försökt skydda människor och bygga land än jag riskerat att korta livet genom droger (ofta från Afghanistan förresten), extrem bergsklättring eller base jumping.

De som på ett rätt sätt och utan övervåld försöker åstadkomma en förbättring där borta är värda all respekt. De svenska soldaterna ska ha ett kännbart stöd, den bästa utrustningen och ett bra mottagande när de kommer hem.

Jag önskar dem alla mycket mer än 8000 dagar. Och mera därtill.