Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: hopp

Vad vill vi med Vännäs?

Av , , Bli först att kommentera 6


Det tänker Missionskyrkan i Vännäs fråga åtta partier om på söndag kväll 26/8 kl 1730.

Det blir inte vanlig debatt. Det ska enligt uppgift bli möjligt att tala till punkt, men också för gemene man att ställa offentliga frågor och ”mingelfrågor” till de åtta partiernas företrädare.

Vad Vännäsmoderaterna kommer att tala om får du höra då om du inte läst och hört det redan. Annars kommer det info både här och i brevlådan till veckan. Du kan också hälsa på oss på Gatufesten i Vännäsby i morgon lördag.

Något kan sägas; Vi vill vända på Vännäs, stärka ekonomin genom ökade samarbeten och intäkter samt minskade utgifter. Ekonomin kan det inte bara pratas om. När de unga och små ska ta Vännäs vidare ska inte skuldbördan hindra dem.

Politikerutfrågning på Missionskyrkan i Vännäs.

En sockerdöd

Av , , Bli först att kommentera 9

Härom dagen slutade jordelivet för en gammal vän. En handens och handlingens man, aktiv på jorden och med hjärtat i himlen. En 95 år gammal pojke med livligt och varmt känsloliv. Det var rätt ofta man fick en kram när det på slutet blev längre mellan mötena.

Sjukdomstiden blev kort, en knapp vecka på sjukhuset med få medvetna dagar. När jag ringde hans ungdoms hustru sedan 70 år, 90 år gammal, så blev samtalet inte riktigt som väntat. Det var samma vänliga och positiva röst som jag minns sen min barndom. Orden när jag kommenterade hans död var däremot oväntade. ”-Ja, vi är så glada att han fått flytta hem!”.

Jag har ett foto från mitt sista besök hos det gamla paret, där de soligt leende håller om varann. Fulla av tillförsikt och framtidshopp. Det känns inte riktigt att lägga ut det, men fint är det.

Det måste vara en sån här avslutning som Luther kallar ”en sockerdöd”.

Jag ville till graven

Av , , Bli först att kommentera 3

Med yllerock, halsduk, handskar, ful mössa och hosta gav jag mig iväg till graven där stoftet av mitt livs pappa ligger. Hoppas jag inte "gjorde in mig" och permanentade den här sega förkylningen ännu mer.

På pappas, farfar och farmors sten står det två texter. Längst upp början på pappas favoritbibelord Efesierbrevet 1:7 i äldre översättning. "I honom har vi återlösningen genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom".

Längst ner på stenen början på en sång han skrev och som ibland sjungs just vid begravningar: "Döden är inte det sista". Den sjöngs också vid hans.

Gravljusen har sedan länge blivit en svensk tradition. Från början en katolsk sed med en annan innebörd än den idag har för de flesta sekulära eller kristna svenskar.

Ljusen har blivit ett uttryck för att hedra och minnas. Ursprungligen för grumliga tankar om att de döda denna dag fick ledigt från skärselden och behövde lite ljus och mat. Skärselden är enligt min övertygelse en mänsklig uppfinning som inte återfinns i Bibeln.

SvD-kommentar om nutida syn på Allhelgona m.m.