…

Terrorismens onda galenskap är ett gissel vi förmodligen får leva med. Några får dö av den. Samtidigt som vi fördömer och inom rimliga gränser försöker skydda oss mot den måste vi hålla i tanken hur oerhört mycket större risk det är att dö i trafiken, jämförelsevis. Sverige är fortfarande ett av världens tryggaste länder att leva i. Trots det som ändrats, trots det fruktansvärda som sker.

Idag har jag hunnit se flera tvärsäkra och bitvis riktigt obehagliga ord om gärningsmannen i Münster. Att det var en muslimsk terrorist var sjävklart för många.
Nu hette han tydligen Jens, var tyskfödd, psyksjuk och hade tidigare koppling till den extremnationalistiska miljön. Allt enligt tyska tidningsuppgifter som kan revideras igen.

Islamismen är ett hot att ta på allvar och som predikar den ska definitivt inte hjälpas till allmänna plattformar. De vinns inte med undfallenhet.
Nästa gång kan dådet vara utfört av antingen en förvirrad nolla som inte kan något om Islam, som Akilov från Drottninggatan. En slipad, religiöst välutbildad jihadist eller en bedagad Playboy som tror sig kunna ”sona sina synder” genom några riktigt sataniska gärningar.

Men det är inte säkert. De infödda rasistiska extremister som ibland vapentränas utomlands och då och då befinns samla vapen och sprängämnen för vem vet vad måste vi också hålla stenhård koll på. Så onödigt, så dyrt och så nödvändigt.

Idag har jag krävt av några på nätet att de ska ta tillbaka vad man reflexmässigt skrivit om ”skäggbarn” och ”muslimsk terror” i Münster. Några har gjort det.
Ondskan och galenskapen är flerfärgad och vi ska hålla oss till det som är sant.