Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: journalistik

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

Tidningar och fakta

Av , , 2 kommentarer 10


Min bestämda känsla är att det blir tätare mellan faktafelen i tidningarna.

Jag tror det är oerhört viktigt för papperstidningens legitimitet och förtroende att journalisten ger sig tid att kolla sina fakta och känner stöd och kanske press (!) från ledningen att göra det.
Travas fel på missuppfattningar i tidningarna så ökar hotet mot den viktiga papperstidningen. Formatet, eller kanske gränssnittet, där den verkliga bredden och djupet möter läsaren.

Börjar man räkna med att det finns mycket som är uppåt väggarna i en artikel, då kan det snart räcka med nätets korta och grunda notiser.

Tunga och ärrade mediaelefanter

Av , , Bli först att kommentera 7

Föreningen Norden är synnerligen aktiv i Bjurholm. Man har en underavdelning i Nordmaling och hoppas få en i Vännäs också.

I torsdags hade man anordnat en kväll med flera tunga mediepersonligheter med rötter i Västerbotten. Hälften visade sig faktiskt också vara (eller ha föräldrar) från Bjurholm och två hade sin f.d. svenska- och samhällskunskapslärare i salen.

Jag hade fått förtroendet att vikariera som moderator och jag måste säga att det var lärorikt. Den samlade erfarenheten i panelen borde ha varit melan 150 och 180 år och sträckte sig över många olika slags redaktioner och flera länder.

Temat föreningen satt var ”Makt och media i Norden”. Vi hann bl.a.beröra skillnaden i bevakning länder och landsändar emellan, Norrlands- och glesbygdsbevakning, makt- och ägarstrukturer, journalistmakt, drevjournalistik, förtroendefrågor, det förändrade teknik- och medielandskapet, papperstidningens vara och inte vara och förstås – Bjurholm.

Ulf Karlsson sa att Bjurholm var en av de kommuner som syns mest i förhållande till sin folkmängd. Något som också visar sig i antalet klipp som SVT har av kommunalrådet Ingemar Nyman. Media söker gärna ”extremerna” och då ligger det nära till hands att ta med den minsta kommunen. Efter fikat var det åhörarnas tur att fråga och man strök inte bara medhårs.

Riksdagsledamoten Elisabet Björnsdotter Rahm hade hört om mötet och ville gärna höra panelen, särskilt som hon sitter i Nordiska rådet. Idag går våra res- och mediamönster mer i nord-sydlig riktning än öst-västlig och de nordiska frågorna hamnar oftast i skymundan. Elisabeth och andra ställde frågor om detta och vi fick en del svar. En hel del handlar om inställningen i Sverige . Kunskapen om grannländerna är i regel större i de andra Nordiska länderna.

En av flera saker som fastnade hos mig var lite fakta kring våra ”stockholmska lokaltidningar”, SvD, DN, Expressen  och Aftonbladet. Själv avslutade jag en gång prenumerationen på DN p.g.a. svag Norrlandsbevakning. Ingen av dessa fyra tidningar har en journalist norr om Norrtull. Man saknar bevakning av 58 % av Sveriges yta. Jag har delvis upptagit DN-prenumerationen igen, men blev klart besviken när jag hörde att DN har 400 journalister, men inte ens har råd med en frilans i Norrland…

 

De proffsintervjuare som blev amatörintervjuade var Karin Grönberg, kanalchef på SR Västerbotten, Ingvar Näslund, chefredaktör på VK,  Ulf Karlsson, reporter på SVT i Västerbotten, Daniel Nordström chefredaktör på VF, Gunnar Eriksson, redaktör på Västerbottningen och Anders Lindkvist reporter på SVT i Stockholm.

Ett stort tack till panelen som gjorde det här evenemanget möjligt i Sveriges minsta kommun. Det var bra med besökare, trots andra arrangemang samma tid, men det hade kunnat vara ännu fler. Mediabevakning och mediaexponering är ett samspel, det ska man inte glömma, och det fanns många insikter att hämta den här kvällen.

 

Så här står det på föreningen Nordens nationella hemsida:

”Föreningen Norden är en oberoende organisation som arbetar för ett utökat och fördjupat nordiskt samarbete, såväl inom Norden som mot omvärlden. Vi arbetar på samhällets alla områden och med tonvikt på det folkliga samarbetet. Föreningen Norden i Sverige bildades 1919 och har ca 15 000 privatpersoner och ca 30 organisationer samt ca 450 skolor och 230 bibliotek som medlemmar. Den svenska föreningens organisation består av över 100 aktiva lokalavdelningar, vilka är indelade i 23 distrikt.”

Vet du förresten vilka länder och områden som hör till Norden?

Publicitet till varje pris

Av , , Bli först att kommentera 9

Vid kvällens mediakoll såg jag att en av författarna till boken om kungen redan skriver  på en om drottningen.

"Drottning till varje pris", ska boken tydligen heta.

Ännu en bok jag aldrig någonsin ska läsa. Man borde inte skriva om den heller.

VK:s besök hos Ulrik Berg

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Jag ska inte kommentera turerna kring Ulrik Berg, den moderate kommunpolitikern i Umeå som härom dagen lämnade alla uppdrag. Om de saker som drabbat honom vet jag inte mer än andra tidningsläsare, men jag uppskattar honom som person och har respekt för hans breda kunskap och erfarenhet.

Det jag funderar på är artikeln om honom i dagens pappers-VK. Av någon anledning finns den inte på nätet. VK sökte upp honom i hans föräldrars sommarstuga, när han knappt hunnit berätta för familjen. Det är en tagen Ulrik som hörs i texten, bilden genom fönstret är tydligen tagen vid ett annat tillfälle. Jag hade nog blivit rätt tagen bara av att träffa på journalister vid husknuten i en av mitt livs svårare stunder.

Visst finns ett allmänintresse när det gäller en central politiker, men han är ändå inte statsminister. Nog finns kanske saker man kan diskutera. Ändå tycker jag han skulle ha fått slippa semesterbesöket hos familjen.

Är det en "stockholmifiering" av journalistiken vi ser? Som när kvällstidningarna även nattetid jagat pressade villebråd som dragit sig undan till de privataste zonerna. T.ex. Ulrica Schenström och W L-W, för att nämna några. Jag har idag hört att flera  "gräsrotspolitiker" ifrågasatt om man egentligen vågar fortsätta att vara det. För sin och familjens skull. Vill VK medverka till den här utvecklingen? Det vore väldigt synd på en annars bra tidning.

I det här fallet kanske det hade varit passande att avtala tid med Ulrik? Hade han sagt ja till ett möte hade han kanske velat ha det någon annanstans? Det utrymmet menar jag att man ska ha i en pressad situation. Även om man valt att tjäna samhället som politiker.

Välkommen tillbaka, Ulrik!