Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Tidningar

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

Utopipolitik utan kritik

Av , , 2 kommentarer 11


Jag spetsade första delen litegrann. Visst finns mycket av engagemang och driv inom MP. Understundom även kloka förslag. Men ibland kommer det fram sådant som ligger bortom allt vad som kan hittas även hos yttersta vänstern. Förslag frikopplade från flertalet ekonomiska realiteter och ofta med mer av symbolik än realism.

I det andra ledet spetsade jag ingenting. Varken V eller MP:s förslag behöver rädas direkt granskning av media som nu längtar efter omväxling. Det kom fram förra veckan i en undersökning som SVT och andra uppmärksammat.

Nu visar det sig att SIFO inte hittar en enda artikel som är negativ mot MP, icke en. Det är ett stort och duktigt underbetyg åt Sveriges media- och journalistkår och ett verkligt demokratiproblem. Vilka ska granska innehåll och resultatet av MP:s (och V:s) politik och hur blir det när ingen gör det?

Det tål att fundera på.

Tidningar och fakta

Av , , 2 kommentarer 10


Min bestämda känsla är att det blir tätare mellan faktafelen i tidningarna.

Jag tror det är oerhört viktigt för papperstidningens legitimitet och förtroende att journalisten ger sig tid att kolla sina fakta och känner stöd och kanske press (!) från ledningen att göra det.
Travas fel på missuppfattningar i tidningarna så ökar hotet mot den viktiga papperstidningen. Formatet, eller kanske gränssnittet, där den verkliga bredden och djupet möter läsaren.

Börjar man räkna med att det finns mycket som är uppåt väggarna i en artikel, då kan det snart räcka med nätets korta och grunda notiser.

Tidningar och tråkmånsar

Av , , Bli först att kommentera 8


Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.

Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.

En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här

.

Med en vinnare i Bjurholm. Har just ätit…

Av , , Bli först att kommentera 5

Från mobilen

Har just ätit semla på Folkets hus i Sveriges minsta kommun. VF, som framöver genomgående kommer att marknadsföras som Folkbladet, är på en liten turné i länet för att presentera sig och diskutera layoutförändringen man genomför i april.

Någon undrade med glimten i ögat om jag kommit fel, men det har jag inte. Även om jag sitter till höger och alla andra till vänster här i Folkets hus aula. 🙂 Faktum är att Folkbladet är den enda dagstidning där jag fått betalt för nästan en helsidas ord och bild! *s*

Chefredaktören med skägget, Daniel Nordström, såg glad ut när han berättade om veckans vinst. Grattis! Man har just fått klart att staten fortsätter att betala dryga 16 miljoner i presstöd till tidningen, som man gör bl.a. till "andratidningar" på större orter. Det finns goda skäl till det. Själv gillar jag konkurrens och underdogs och hoppas att Folkbladet får fortsätta komma ut.

Ute i bygderna har man ofta varit vassare än storebror på de opolitiska nyhetssidorna.  I Bjurholm saknar många  journalisten Viljo Thornberg som slutat. Nu har VK kastat in "Ljuset från öster", Tom Juslin. Han har startat riktigt aktivt med Bjurholmsrapporteringen och Folkbladet bör snabbt fundera på lämpligt motdrag. 😉

Nyhetsrapporteringens sotdöd

Av , , Bli först att kommentera 6


Enligt Ekot ska 65-85 jobb bort på Aftonbladet. Med nutida medievanor är det klart att det måste bli färre anställda på tidningarna, det är enkel matematik. Ska det kosta gratis blir det glest och tunt.

Det jag funderar på är vad Aftonbladet menar när man säger att man inte ska satsa på papperstidningen utan på nättidningen. Vad betyder ”inte satsa” här? Ska papperstidningen läggas ner eller bara föra en tynande tillvaro? Kommer alla tidningar att gå den vägen?

Förutom att jag vill ha en papperstidning i handen, inte nödvändigtvis AB, så oroar jag mig för snuttefieringen och utglesningen av nyhetsbevakningen. Tidningen innehåller mycket och formatet ställer krav på att den ska göra det. Allt som sägs på en halvtimmes nyhetsprogram i TV ryms ju på mindre än en tidningssida .

Jag vill ha bredden och djupet vill kunna låta informationen få ta tid när jag vill och kan. Jag vill ha konkurrens mellan många nyhetsleverantörer och yrkesstolta journalister med sanningslidelse. Jag vill själv pröva och välja mellan många källor och inte bara presenteras färdigtuggade smånotiser från TT som publiceras överallt.

Föddes man för sent då?

Förändringens tid

Av , , Bli först att kommentera 1

Det händer ett och annat, inte minst på elektronikens område. Att läsplattorna, iPad och andra, skulle spä på förändringstakten hade man anat.
Nu erbjuder olika tidningar redan valmöjligheter, man kan få DN, DI och andra antingen i papper eller till läsplattan.
Man kan spekulera i vad utvecklingen kommer att innebära för olika marknader, leverantörer, yrkeskategorier och regioner.
Själv kommer jag att vara konservativ. Jag vill ha en tidning. Till både innehåll och form.
Läsplattan kan inte heller användas till att tända i kakelugnen kalla och kulna dagar vid älven. 😉

Mediadomstolarna

Av , , 16 kommentarer 2


Nu går angreppen på Arkelsten huvudsakligen på annat spår än från början. Med drevets logik vill många försöka krossa henne, oavsett med vilket verktyg, annars känns prestigeförlusten förmodligen för stor här och där.

Vad jag förstår är huvudsakliga mediefrågan i nuläget om hon kan misstänkas för att ha betalat något svart eller inte när hon vid 23 flyttade hemifrån.

Man ska inte betala svart, man ska göra rätt för sig även på det sättet. Jag undrar samtidigt hur många av drevkarlarna eller åskådarna till jakten på Arkelsten som aldrig någonsin efter lagens bokstav växlat kvittolösa pengar mellan sig och någon annan. Jag tror de är få om man scannar ett tredjedels liv.

Det gäller också journalister och mediachefer. För några år sedan kom det fram en del vidlyftigheter även där. En namnkunnig mediaman som anfört ett och annat drev från en av de större tidningarna menade att det inte kunde jämföras. Så här sa han:

"- En viktig skillnad är att politiker beslutar om lagar och rättssystemet, därför ställs särskilda krav på dem. Tidningar och medier är inte lagstiftande församlingar. Därför vilar inte samma ansvar på journalister, som på politiker i ansvarsställning."

VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo tilldelade mediachefen veckans dumstrut den gången.

Journalister och de som ställer upp för samhällsbygget borde få likadana straff som andra om man gjort olagligheter. Rättssäkra straff. Det är sällan sådana utdöms i frustande och blodtörstiga mediedomstolar. Det borde också finnas en preskriptionstid och även möjlighet till förlåtelse.

Politiken är dessutom en förtroendebransch. Kommer det fram i mediegranskningen att man verkligen förbrukat det så brukar man i Sverige försvinna den naturliga vägen.

 

 

 

 

Bara lokaltidningar kvar

Av , , 6 kommentarer 6

Förr om åren har jag av och till haft SvD.

Det tog definitivt slut när någon högt uppsatt stjärna där klargjorde att man ville bli en renodlad huvudstadstidning. En och annan plump får man acceptera, men här underströks den kraftigt då vi i norr skulle få vardagstidningarna samma dag de kom ut medan helgtidningarna skulle komma på måndagarna. Gissa om jag prenumererat sedan dess? Ganska få andra norrlänningar också skulle jag tro. Förutom ett och annat företag.

Då och då ringer deras säljare och undrar om de får kränga en prenumeration. Det är alltid lika roligt att hyvla av dem. Nu ska man inte skjuta pianisten, så jag gör det snällt och humoristiskt och ber dem vänligt återkomma när man får tidningen innan bäst-föredatot.

Idag fick jag en darrning på manchetten när jag insåg att mitt nuvarande rikshusorgan DN "gjort en SvD". Man har dragit en smygare och har numera inte en journalist norr om Stallmästargården.

Det är bara att konstatera att Sverige numera endast har lokaltidningar. Inget ont om sådana, men ska man ha en tidning som menar sig vara rikstidning och samtidigt inte tar det som händer ovanför Norrtull på allvar? Ska man betala för den?

Jag tittar på dagens exemplar här bredvid mig och tvekar.

Redaktioner och nyheter

Av , , Bli först att kommentera 9

Nyhetsrapporteringen i en tidning ska inte styras av de politiska redaktörerna eller ägarna. Då blir det svårt att ta tidningens rapportering på allvar.

Jag kan ha letat lite dåligt, men det ser ut som att dagens anmärkningsvärda SIFO-resultat, och Alliansens egna majoritet enligt den, i stort sett inte tas upp av våra norrländska (S)-tidningar.

Expressens egna socialdemokrat Lotta Gröning gör det i alla fall. Hennes lilla förmiddagskrönika hittar man här.