…
Härmed vill jag bara tillkännage min enkla mening att försvaret inte är ett särintresse. Det är ett i allra högsta grad gemensamt.
Att förvaltningschefer över stora och små verksamheter bevakar verksamheternas intressen är en annan sak. Det är bland annat det man har betalt för.
…
Att Sverige enligt ÖB i bästa fall kan försvaras en vecka , kortare om en angripare slår till i två ändar av landet, det är definitivt inte gott nog.
Det här måste vi åtgärda. Särskilt med den markanta upprustning som sker i vår närhet.
Och då talar vi inte om bilden av försvaret, utan realkapaciteten.
Jag känner mig illa till mods över hanteringen av de försvarsanställda som inte vill skriva på för utlandstjänstgöring.
Jag kan förstå dem som vill göra en väpnad insats ute i världen och även dem som inte vill göra det.
Det finns många som börjat i försvaret under helt andra premisser för 10-15-20 år sedan. Väl medvetna om att det en dag kunde bli allvar, att det en gång kunde gälla livet – för Sverige.
Att om några månader åka runt bland vägbomber och sprängbälten i Afghanistan med fru eller man och barn hemma i Boden eller Kungsängen, det är något annat. Något som inte fanns med när man startade yrkeskarriären.
Jag kan inte rakt av se att man behöver vara olämplig som officer eller pilot och har förverkat sin rätt till anställningstrygghet för att man inte är beredd att dö för Afghanistan.
Jan
Senaste kommentarerna