Väntar på morgonen. Efter en skön natts sömn väntar jag på att Agnetas mobil ska ringa och tala om för henne att det är dags att vakna. Ska lämna vår stockholmsfamilj för den här gången och åka hemöver efter ett besök i en liten kyrka i Uppsala där det också finns vänner. Skönt med en fast punkt i en värld där där annars inget är direkt fast och bestående. Var igår förbi huset där min biologiske far bodde. Minnena kom rullande. Regnet var kraftigt när vi passerade kyrkogården så det blev inget besök där. Tycker annars om att det finns en sten och en särskild minnesplats.
Etikett: grav
Från Vännäsby ikväll
…
På vägen hem igen blev de även någon bild från Vännäsby kyrkogård på Alhellgonakvällen. Ljuset från Vännäs studsar mot molnen.
Lindrigt skarpt med 1/4 eller 1/5 sekund i slutartid.
Några Allhelgonabilder
…
Förutom bilden i förra inlägget tog jag några till på kyrkogården i Vännäs.
Jag tycker det är vackert.
Jag ville till graven
…
Med yllerock, halsduk, handskar, ful mössa och hosta gav jag mig iväg till graven där stoftet av mitt livs pappa ligger. Hoppas jag inte "gjorde in mig" och permanentade den här sega förkylningen ännu mer.
På pappas, farfar och farmors sten står det två texter. Längst upp början på pappas favoritbibelord Efesierbrevet 1:7 i äldre översättning. "I honom har vi återlösningen genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom".
Längst ner på stenen början på en sång han skrev och som ibland sjungs just vid begravningar: "Döden är inte det sista". Den sjöngs också vid hans.
Gravljusen har sedan länge blivit en svensk tradition. Från början en katolsk sed med en annan innebörd än den idag har för de flesta sekulära eller kristna svenskar.
Ljusen har blivit ett uttryck för att hedra och minnas. Ursprungligen för grumliga tankar om att de döda denna dag fick ledigt från skärselden och behövde lite ljus och mat. Skärselden är enligt min övertygelse en mänsklig uppfinning som inte återfinns i Bibeln.
Senaste kommentarerna