Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: svanar

Fastfrysning

Av , , Bli först att kommentera 3


Med så här startsnabb vår får man räkna med bakslag.

Hoppas att de våryra svanarna som landade på älvens öppna partier igår inte frös fast i natt. Som värst var det nog 12-13 grader kallt.

Man behöver inte vara först jämt.

Välkommen!

Av , , Bli först att kommentera 5

Fortsättning från förra bloggtexten…

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

Familjekära skönheter

Av , , Bli först att kommentera 8

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer….

Brölande gubbar

Av , , Bli först att kommentera 70

Det var en vecka sedan de här bilderna togs, men det har inte blivit tid att visa dem.

Jag är ingen fågelkännare och förstår inte spelet. Svanarna som landar här nere på älven kommer i regel två och två. Herr och fru. De går in för landning på plattfötterna och surfar lite på vattenytan innan kroppen landar tungt i vattnet. Det blir ett väldigt "honkande" ett tag när ett nytt par landat. Kanske hälsar gamla vänner från vintervistet på varandra, kanske undrar de om resan.

Kanske frågar de om vägen till någon stadsgöl i norra Västerbotten där de blir matade med kanelbullar. Eller till någon vacker vik vid Vindelälvens källflöden eller Hornavans stränder. Kanske till norra Sibirien. Sen blir det ofta lite kubbning.

Jag förstår som sagt inte spelet. Det kan ju vara gummorna som jagar bort sina konkurrenter, men jag gissar det är gubbarna som bröstar sig, brölar och trumpetar och försöker komma upp en liten bit högre än de andra. Det känns liksom så.

Det ser nästan ut som om honorna på isen skäms.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,