…
Det svenska engagemanget i Afghanistan är inte någon okontroversiell och enkel sak. För en majoritet i de aktuella områdena betyder det oerhört mycket med den västerländska närvaron. Hur kampen mot talibanernas islamistiska mörker ska gå i längden är en fråga som många ställer sig. Inte minst de kvinnor och flickor som nu kan visa sig ute, gå till skola och jobb.

På något sätt måste Sverige ta hand om dem som gjort den svenska insatsen möjlig. Tolkarna som under livsfara arbetat med de svenska soldaterna. Att bara lämna dem och deras familjer åt talibaners hatfyllda hämd skulle hänga som en mörk skugga över Sverige. Vilka skulle vilja tolka vid framtida insatser? Sannolikt skulle det också för all framtid påverka många svenskars inställning till utlandsinsatser. Ger dessa ett positivt resultat och de humana och hyfsat demokratiska krafter vill stödja behåller makten så är det inga större problem. Men där det är risk att det går andra vägen, hur agerar Sverige då?

Nya Zeeland sägs ha tagit emot ett 70-tal afghanska medarbetare, Danmark 120. Danskarna ska även ha satt tolkar i fortsatt arbete i deras ny land. Med tanke på att vi har den högsta flyktingmottagandet i EU borde vi ha plats för något hundratal till som kommer att ha en livshotande situation på grund av vad de i svensk tjänst utfört för sitt folk.

Saken kan säkert lösas på flera sätt. Låt oss välj ett bra.