När mobiltelefonen kom så var det få som kanske fullt förstod vidden av det paradigmskifte som stundade. Det är svårt att såhär i efterhand återblicka och fullt greppa de nya möjligheterna som gavs. Idag kan vi kliva uppför ytterliggare ett steg på utvecklingstrappan. Jag tänker på hybridtekniken som möjliggör energieffektiva transporter vilket är viktigt dels för privatekonomin och dels för ett lands konkurrenskraft, speciellt viktigt blir det i länder med långa avstånd, som vårt land.

I båda dessa fall handlar problematiken om en s.k. kritisk massa, det handlar om att uppnå en viss "mängd" användare eller massa som krävs för att i sin tur uppnå en snöbollseffekt. Att vara den förste som har en mobiltelefon är värdelöst, det kostar dels brukaren pengar att införskaffa tekniken samt för den som ordnar infrastrukturen. Vinsten kommer först när tillräckligt många använder sig av den. Att vara nummer 2, 3 är också illa. Jag vill kunna ringa till fler än en handfull personer (sedan är det inget som säger att jag känner dessa personer som det i hypotesen är frågan om). För att ordna denna transition på enklast möjliga sätt bör en central agent ordna utbyggnaden samt initialt stimulera utbyggnad och utvecklingen av bilparken, ett rimligt scenario är att staten genom ex. bolaget Vattenfall gör detta. Ett stöd för de som väljer att köpa elbil bör vara högt, samt måste avsevärt fler laddstolpar sättas upp. Vidare måste vi producera mer energi samt renare energi, att importera kolkraft är inte hållbart.

Det kan dock uppstå en mängd problem, teknologiska problem som härrör teknikutveckling. Nya drivmedel kan förändra köp och beteendemönster, samhällsstrukturen är inte intakt utan förändras över tid vilket kan göra en affär som denna osäker, man vill ju som investerare få tillbaka pengarna med vinst.

Att det tillslut blir vinst kan jag nog garantera, initialt kommer naturligtvis Sverige att (förlora) stora pengar på grund av "anslutningsavgifter" och de minskade skatteintäkterna från transportsektorn. Men ett utbyggt och hållbart transport- och vägnät ger oss stark konkurrenskraft på sikt, vilket är avgörande. Vi bryter redan idag sakta men säkert oss ur de fossila handbojorna som övriga EU är väl förankrade i. Det är min övertygelse att kloka, långsiktiga och strategiska drag åter igen kommer flytta Sverige uppåt i BNP hierarkin, precis som efter andra världskriget när Europas bombade fabriker låg i spillror och Sverige tog på ledartröjan.

Satsa på elbilen Sverige 😉