Hej, hej.

Snacket på universitetet idag gick bara fint, tror jag. Visste väl inte riktigt vad jag skulle säga, men vad fan, det var ändå roligt och kändes helt okej efteråt. Var intressant att lyssna på de övriga diskussionerna också. Kaffe blev jag dessutom bjuden på. Gött mos! Det enda som var hemskt var att få ett av mina inlägg upplästa högt. Jag kände mig som en idiot, typ "skriver jag verkligen sådär jävla värdelöst?". Haha. När jag skriver låter det annorlunda i mitt huvud, antar jag.

Dagen blev i övrigt också en succé. Skrev klart alla artiklar, höll världens sämsta redovisning med Diskborsten och Bibi (den vill jag aldrig mer ens tänka på, men nu har vi gjort skiten i alla fall) och upptäckte att jag hade nittiosex spänn på kontot. Vilken sweet seger, liksom.

Sitter och tittar på bilder i Bibis och min egen bilddagbok. Har gått igenom flera månader och insett att jag, även om jag är skoltrött och har varit det ett bra tag, kommer sakna gymnasietiden. Utan gymnasiet hade jag ju aldrig lärt känna Bettan, Ylva, Becker, Emelie och alla andra sköna brudar i min klass. Jag kommer att sakna att sitta i datasalen med brännande snusar under läppen och planera helgen och höra om allas vilda upptåg. Sakna alla fina lärare på Text och Media och som man haft i övriga kurser. Sakna alla internskämt och störda diskussioner. Sakna tegelbunkern. Det sistnämnda kanske mest för att man till slut lärde sig att hitta överallt, det kändes nämligen som en omöjlighet när man först satte foten där.

Nu ska jag titta på Seinfeld med båda ögonen.

Hej, hej.

Bibi och Diskborsten skriker av skratt just nu för att jag nyss stavade "Star Wars" med z. JÄTTEROLIGT! Nu måste jag förklara mig:

Att jag stavade med z, bokstaven från helvetet, är för att vi under hela gymnasiet kallat Disa Diza Warz (uttalas med robotröst, typ) som senare ledde till att vi skapade ett slags forum på Internet som var till för vårt "gäng" och som vi kallade för "Warz-team".

Bibi har tystnat. Nu vet ni.

Buh-bye.

Hej, hej.

Sitter och försöker tolka och analysera mitt liv tillsammans med Bibi och Diskborsten. Vi passar även på att analysera andras liv, när vi ändå är igång, liksom. Jag ska försöka undvika att skriva kryptiskt och pretentiöst, för det är inte jag, men då är det väl egentligen bäst att inte analysera alls. Eller åtminstone att inte skriva om vad jag kommer fram till.

Tänker i stället skriva om efterfesten i fredags som Bibi, Sofia och jag var på, ty den var minst sagt speciellt. Och rolig. Killen som bodde där hade vitrinskåp fulla med Star Warz-prylar och en katt som hette Anakin. Den skulle han gå ut och gå med i koppel klockan halv fyra på morgonen. När jag och Sofia satt på knä på köksgolvet och klappade den kom ägaren med två olika sorters godis som vi fick mata den med, typ Lycksele Djurpark ’93. Britten och jag dansade sedan på samma köksgolv medan Anakin gick på promenad. Vi (britten och jag) fick senare smeknamnen Ägget och Svanen. Fråga mig inte varför. Jag är bara glad över att jag slapp vara Ägget.

Vilket uppfriskande och osammanhängande inlägg.
Hörs och störs, lovers.

Mornin’ lovers.

Här sitter jag. Inte så trött, men inte heller så jävla peppad. Var helt slut efter att ha jobbat hela dagen igår, så jag somnade innan tolv. Därför var jag tvungen att ställa klockan på sex för att jag ska hinna skriva klart en artikel, hinna bli snygg till universitetssnacket och hinna träna på en redovisning på engelska om Johnny Cash. Idag hatar jag att vara jag.

Skulle egentligen ha jobbat idag men det blir på fredag istället. Önskar dock innerligt att jag hade fått flänga runt på VK istället för på Östra, känns hur tungt som helst att återvända till tegelbunkern. Vad fan ska jag säga i eftermiddag, förresten? Paniken kommer sakta men säkert krypande. Jag är en tratt som inte har något att prata om. Tänkte väl kanske skriva ut ett hatmail eller något. Kanske visa upp mms:et på den nakna mannen som jag fick i vintras. Haha.

Nu ska jag dricka kaffe.
Fred.

Hej, hej.

Världens skabbigaste brulla har för tillfället lunchrast och slafsade just i sig en kokhet geggamoja. Nu dricker hon kaffe och läser dagens tidning. Nu ska hon sluta skriva om sig själv på detta otäcka vis, för det är bara freaks som gör det. Typ George i Seinfeld (ett bra freak, visserligen) och fjorton år gamla gothtjejer. Otäckt.

En annan otäck sak är att jag drömde om döda katter inatt. Skjutna, överkörda och så vidare. Jag vill drömma om snygga studentklänningar, att jag har oändligt med pengar och den snygga killen här på VK. Haha.

Jag har jättemånga mail att svara på, är ungefär långsammast i världshistorien, men håll ut! Svar kommer inom kort.

Buh-bye.

Ibland ser man intelligent ut. Liksom ”hej, jag borstar mitt blonderade hår och har ingen hjärna”.

Hej, hej.

Jag är en dum blondin som saknar liv. Sitter ensam i mjukisbrallor och sliten hood och tittar på Eurovision Song Contest med ett öga. Jag hejar självklart på Sverige, men annars på Ukraina på grund av melodislingan med det fantastiska dragspelet och att sångaren har så stora rattar. Vilket fruktansvärt fult ord, förresten. Rattar.

Dags att lägga sig i soffan igen.

Hej, hej!

Sådana här dagar önskar jag att man vaknade upp, snyggare än någonsin och med en brinnande längtan efter att äta ett smaskigt salladshuvud och en näve torkad frukt, typ. Istället ser man ut som skit och skulle helst vilja ha en flottig pizza, en gigantisk chipspåse och två liter läsk framför sig på bordet. Jag inhandlade just en chipspåse. Utmärkt för figuren. Fuck beach 2007.

Gårdagen var verkligen kalas och jag hade som vanligt roligt på Scharinska med mina grabbhalvor och brudar. Jag buggade med en kille från Newcastle (vem fan hade trott att det fanns buggande britter med dreadlocks och hängbrallor, liksom?). I baren. Medan alla stirrade och jag höll på att skratta ihjäl mig åt situationen. Förutom hantverkare är jag helt otroligt svag för brittiska accenter. Undra om det finns några engelsktalande hantverkare i lämplig ålder i Umeå för tillfället? Jag känner ju Calum i North Yorkshire och han jobbar som murare, vilket visserligen är hett. Lika hett är det inte att han är en finnig sjuttonåring som snortar kokain.

Nu ska jag vattna blommorna och sedan ta täcket under armen och bege mig mot soffan i vardagsrummet.

Hörs och störs, lovers!

Hej, hej!

Ännu en dag av hårt slit? eller inte. Är ju egentligen bara en svans efter min handledare, men det är liksom inte så lätt att ta egna initiativ när det är så många konstiga program, regler och undantag som man hela tiden stöter på. Har det i alla fall jättebra på Privatmarknad. Det är ett gäng sköna brudar i olika åldrar som jobbar där och det pratas trädgårdar, dammsugare, utlandsresor och andra saker som jag inte vet så mycket om, mest hela tiden. Skrattas mycket gör det och de alla verkar vara goda vänner. Det kommer bli en bra sommar.

Ikväll ska jag till Scharinska på rockabillykväll, och det ska bli helt otroligt jävla kul! Elias ska spela skivor, så jag, Sofia, Disa, Höken, Bibi och Robert ska dit och leva loppan. Mari och Lisa kommer även att vara där. Helt lovely.

Är så jävla trött. Glömde lunchen hemma så jag har ätit tre bananer på hela dagen och druckit typ två liter kaffe. Höll på att svimma när jag skulle åka hem, och ville cykla förbi en gubbe som trampade i slow motion framför mig. Ville först inte cykla om honom, eftersom han kämpade så tappert längs den plana vägen, men tillslut fick jag nog och försökte komma förbi. Det resulterade nästan i medvetslöshet. Fy fan vad jag är otränad och lat.

Nu ska jag hoppa in i duschen, och sedan kommer mina kamrater att börja droppa in.
Trevlig fredag, y’all.

Hej, hej!

Shit alltså, jag har egentligen inte tid att skriva, men jag gör det ändå. Vädret ser tråkigt ut, men det gör ingenting, för det känns som att det här kommer bli en bra dag. Jag börjar åtta idag, men ändå sitter jag här endast iförd en Cock Sparrer-tröja som jag sovit i. Hittade just blåbärsfil i kylen, dricker lent kaffe och lyssnar på världens för tillfället bästa låt. 12 steps – USCB Allstars. Lugnt pianoklink och en djup mansröst i början, sedan blås och ljuvlig baktakt. Åååååh, baktakt!

Ha en fin dag.

Hej, hej!

Jag blev just tillfrågad om jag vill prata på universitetet på tisdag nästa vecka och bli intervjuad efteråt. Om min blogg, arga kommentarer och hur personer som jag förändrar medier, typ. Haha, sjukt! Om jag får ledigt från upplärningen på VK tänker jag absolut göra det. Livet är verkligen så jävla bisarrt.

Sådant här kan jag för övrigt skratta jättelänge åt:

Josefin säger:
Hej, Francine Pascal!
Bibi säger:
Hej, Jessica Wakefield!

So long!