Hej, hej!

Bäst ikväll:

Kolla på gamla kort från barndomen att ha på studentskylten. Jag var ett mycket välskapt barn, och dessutom väldigt ofta naken och glad.

En läskig internetsida som jag hittade där man kan kolla upp hur gamla folk är. Jag har länge undrat exakt hur många gånger som Krainer har fyllt tjugonio år, och nu vet jag det. Jag vet även att min gamla mellanstadielärare Lennart har fyllt femtiofyra och att jag fyller år på en torsdag nästa år (vilket var vad jag ursprungligen skulle kolla upp).

Sämst ikväll:

Hosta så det känns som att man ska spy upp tarmpaketet samtidigt. Dessutom kommer det spott på min fina dator med jämna mellanrum. Inte så gött.

Att jag är uppe fortfarande trots att jag ska jobba i morgon klockan åtta.

Nighty.

Hej, hej.

Mor gormar: "Vad har du gjort på golvet, Josefin? Det är alldeles svart! Du slamsar så jävulskt!"
Jag vet inte när jag fick höra att jag slamsade senast. Det måste ha varit typ tretton år sedan. Minst. Är det verkligen så illa att jag, som ändå fyller tjugo i början av nästa år, har börjat slamsa igen? Om jag inte minns fel hade det ordet en annan innebörd när jag var liten, men shit the same (som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt). Jag har i alla fall inte slamsat.

Det gick bra att köra i morse och jag fixade till och med yttre säkerhetskontrollen utan några större problem, så vi kanske kan bli kompisar trots allt. Efter bilkörandet cyklade jag till biblioteket för att släktforska och det var intressant som vanligt. Kom bland annat fram till att alla i min släkt på mammas sida verkar heta Johan Johansson alternativt Karl August. På biblioteket kom det fram en galen man till Becker och sträckte över ett hemmagjort häfte där han skrivit helt osammanhängande om Jesus Kristus och att flickor som röker får små bröst (ve och fasa). Det stod även att man ska akta sig för sex och typ att man ska hata hela världen. På Vasaplan skrek en kvinna könsord och ett gäng flygande råttor kretsade över allas huvuden. Umeå var underligt, men underhållande, idag.

Buh-bye.

Hej, hej.

Det finns nog ingenting så tillfredsställande som att klia sig i örat med en tops. Helt seriöst så är det nog bland det bästa jag vet (vilket jag kom fram till för ungefär fyrtiofem minuter sedan). Jag kanske har någon slags erogen zon där? Vill ni ha mig får ni pillra mig ordentligt i örat först. Inga jävla middagar och mysiga hemmakvällar, dra fram en redig tops och visa vad ni går för istället.

Idag har jag tänkt vara mycket produktiv, och just därför klev jag upp redan kvart i sju. Måste hinna städa mitt rum inför helgen, skriva klart en miljard uppgifter, läsa hundra böcker samt köra bil. Det sistnämnda ska jag göra om ganska precis en timme, och det oroar jag mig inte det minsta inför. Det enda jag oroar mig över är att jag fan inte kan skilja på alla jävla lampor på bilen. Gud hjälpe mig så irriterande det är att vara dement redan innan man fyllt tjugo bast. Yttre säkerhetskontrollen och jag är inte bästa vänner. Jag tror aldrig att vi kommer bli det heller.

Igår uppnådde jag förresten två delmål i mitt liv, även om de bara gäller över sommaren:
1. Jag fick en egen nyckel på VK.
2. Jag fick en förnamn.efternamn-mailadress på VK.

Nu ska jag sminka mig och shotta lite hostmedicin, om jag hittar någon.
Hörs och störs, lovers!

Disa Fia-Lotta Ylva Knäppkänga. Ibland får hon axeln ur led och får bära fashionabla mitellor från Landstinget.

Hej, hej!

Jag vaknade av att Disa ringde och sa att hon skulle till Bildmuseet och sedan ville komma förbi hemma hos mig med bullar. Det fick hon så gärna. När hon kom åt jag min sena eftermiddagsfrukost bestående av Disas bullar, mackor, te, färsk ananas och chokladkakor. Sedan slog vi på en dokumentär på Discovery och somnade i en hög i soffan. Tätt intill varandra under samma filt. Hon med huvudet vilandes på min röv.
Det är fint med riktigt gamla vänner, sådana som man har känt hela livet och som man aldrig blir arg på. Sådana som man sover tillsammans på soffan med en solig söndagseftermiddag och inte bryr sig om dom dreglar på ens bakdel, typ.

Tja.

Det blev konstskolans fest igår i alla fall. Hej, helgalkis! Klockan elva lämnade jag mjukisbrallorna hemma och knatade till Rött och mötte upp Johanna och några tjejer från mitt gamla fotbollslag. En och en halv timme senare bestämde jag och Johanna oss för att skippa nattbussen och istället gå till Gimonäs och möta upp Sofia hemma hos henne, vilket var alldeles utmärkt eftersom jag är luspank för tillfället (hade femtio spänn att leva på, typ). Hemma hos Sofia drack vi varsin folle och sedan gick vi ner till fabriken där festen var. Det var roligt som fan faktiskt. En kille i grå mjukisbyxor och neontröja dansade helt galet, en man i fyrtioårsåldern försökte göra någon slags knulldans bakom mig och all alkohol kostade tjugo spänn. Festligt indeed. Hade dock som sagt varken alkohol eller pengar, så speciellt onyktert blev det aldrig, vilket var ganska skönt.

En man i ful skjorta kom och satte sig vid mitt, Johannas och Sofias bord och vände sig mot Johanna och sa: "Du ser så jävla nice ut".
Jag och Sofia dog av skratt. Sedan vände han sig mot Sofia och inledde en konversation.
Mannen: – Jag måste få fråga dig en sak.
Sofia: – Jaha, vadå?
Mannen: – Eh? är du upptagen?
Sofia: – Det beror på vem som frågar.
Mannen: – Jag frågar.
Sofia: – I så fall är jag definitivt upptagen!
Sedan gick han därifrån. Det var hemskt roligt just då.

Kvart över fyra besökte jag och Sofia damtoaletten för sista gången och sedan bestämde jag mig för att gå hem. Solen sken och Umeå har typ aldrig varit så vackert som när jag vandrade hem längs strandpromenaden. Kom fram till följande under min tidiga morgonpromenad:
1. Min nuvarande mobilsignal låter som en skata.
2. Vissa av hålen i stans alla björkar (modell äldre) ser ut som kvinnliga könsorgan.
3. Jag måste byta musik i Mp3-spelaren så snart som möjligt. Så jobbigt är det ju inte, fattar inte att jag inte gjort det tidigare.
4. Min promenad skulle ha gått fortare om jag vetat hur man klättrar över staket. Men jag är nitton år gammal och inte tio, så jag verkar ha glömt hur man gör.

Halv sex kom jag hem och somnade i min egen säng. Det var skönt. Nu tänker jag städa mitt rum och kolla vem som just skickade ett sms. Tyckte mig höra ett välbekant plingande nämligen.

Peace.

Pratar med Bibi på MSN.

Josefin säger:
are you in löv?
bibi säger:
haha vet inte
bibi säger:
antagligen, jag är ju alltid det
Josefin säger:
haha
Josefin säger:
jag blir typ kär i folk jag ser på bussen
bibi säger:
haha jag med
bibi säger:
typ olyckligt förälskad!
bibi säger:
sen två veckor senare så äre nån annan

Frågan är vad man ska göra ikväll egentligen. Johanna ringde och berättade om en fest på konsthögskolan, men jag ska nog bara vara hemma och vila min kropp. Äta chips och gejma. Levla upp en Shaman eller något, kanske. Gro rötter i stolen. Utveckla elefanthud.

Robert, Höken, jag, Sofia och Beckers tjocka katt Måns. Hennes andra katt heter för övrigt Moses, vilket innebär att hon och Lennart Holmlund har något gemensamt – de gillar samma namn. Typ.

Hej, hej.

Jag kan ingenting om pensionssparande, fonder eller ICA-kort. Kan inte, vill inte. Men nyss, när jag låg i sängen halvt medvetslös som bara en tonåring kan, upptäckte jag att jag ändå håller på att bli äldre. Min mor ropade att det fanns kaffe och fikabröd. Ett lyckovrål senare och nu sitter jag här. Kaffe och fikabröd. F-i-k-a-b-r-ö-d! Vilket fantastiskt sätt att fira denna lördagseftermiddag, vilket fantastiskt ord.

Gårdagen var bra. Höken, Robert Bibi, Disa, Becker, Sirpa Mukkalainen och jag taggade på Nordman och att strosa runt inne i stan. Det är något trattigt med den här typen av arrangemang, något som man gärna skämtar om, men samtidigt är det ju så jävla bra. Det tilltalar många och folk tycker om att det händer något, för en gångs skull. Bra skit.

Vi såg i alla fall Nordman och sedan gick vi till Pipes of Scotland. Hängde där ett tag, men när folk i gänget började droppa av så lämnade vi stället strax efter tolv och gick mot Folkets Hus. Där utanför spelade några gamla elever från Carlshöjdsskolan med sitt band Cheap Umbrellas och det var ett gäng coola brudar, minsann. Till slut var det bara jag och Gustaf kvar och vi kollade in reggaeklubben som var i Tonsalen. Det var som ett mellanstadiedisco med tre besökare typ. Efter det gjorde vi ett snabbt besök inne på TC, och då hände denna, mycket märkliga, sak:
En kvinna i medelåldern kommer fram till mig, och det känns som att hon stått och laddat en stund bara för att komma på något riktigt sårande att säga till mig.
Kvinna: – NU KAN DU JU SKRIVA OM DET HÄR!
Jag visste inte vad jag skulle säga. Skulle det där vara någon slags burn, eller? Jag och Gustaf kunde inte komma fram till om hon verkligen var sådär arg på riktigt, eller om vi bara missuppfattat precis hela situationen. Och vad menade hon att jag skulle skriva om? Hur trångt och värdelöst det var på TC igår? Jag förstår fortfarande ingenting, men lustigt är det.

Efter våra fem minuter på TC blev det i alla fall Två Våningar med Frida från Ung-redaktionen och några ur hennes umgängeskrets. Det var roligt. Sedan regnade det och mitt hår såg ut som en höstack.

Nu lyssnar jag på Steve Harley – Make me smile (come up and see me). Det här inlägget har tagit cirka tre timmar att skriva, bara för att jag blivit avbruten hela tiden. Nu får det vara nog.

So long!

Hej, hej.

Är kvar på jobbet men sitter mest och snurrar runt på kontorsstolen. Det blir liksom extra roligt då man är hungrig och har druckit två liter kaffe, eftersom det känns som man både ska spy och svimma. Har egentligen varit ganska mycket att göra idag, vilket har varit king. Tiden går så mycket fortare när man håller sig sysselsatt, liksom. Nu däremot är det dött, så dött. Telefonerna är tysta och alla ni som har gjort adressändringar över sommaren kan vara lugna. Jag har så god hand om er och är sedan länge klar med dagens talonger.

Kände mig krasslig igår och la mig samtidigt som Sveriges alla pensionärer. Mår fortfarande lite skumt, men ska troligtvis ändå ut och leva loppan med mina kompisar. Hörde rykten om en reggaeklubb, men jag vet inte…

Tio minuter kvar sedan får jag gå hem. Nedräkningen har börjat, ffs.

Hej, hej!

Lyssnar på Miniskirt Marie med ett band från Danmark som heter Skaloot och ändrar texten till Miniskirt Josefin. Ikväll ska Minikjols-Josefjant till Studion, Folkets Hus, på kick off inför Täfteåfestivalen. Känns roligt faktiskt, även om jag ska ta det väldigt lugnt. Är i princip helt pank för tillfället, har typ så det räcker till inträdet bara. Festligt värre. Känns dock bra med en lugn kväll eftersom jag ska till Lycksele i morgon och hälsa på mina favoritgamlingar Gretha och Kalle.

Nu ska jag ringa runt och styra upp kvällen.
Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Fan, min polare Hinken från Stockholm är i stan utan att jag vetat om det. Han har skickat två sms de senaste dagarna om resan norrut, men de har varit för kryptiska för att jag ska kunna förstå vad han menar. De senaste löd "Fan kom ner till den här jävla sportbaren å starta knivslagsmål mot skåningarna/danskarna". Då förstod jag nästan att han satt på O’learys, men samtidigt kändes det ju så orimligt att han skulle vara här. Men det var han, och nu ska vi träffas innan han tar flyget tillbaka mot storstan. Ska bara hitta ett paraply, ett par rena strumpor och ett par skor jag kan gå i utan att de förstörs först.

Peace.