Hej, hej.

Igår efter repet hängde jag och Bibi nere vid kajen. Chillidill, liksom. Vi gick först till Hemköp för att köpa något att äta till middag, och för Bibi blev det en burk sylt, en förpackning med färdigstekta pannkakor och fem munkar. Själv köpte jag en påse nachos och 50cl cola. Sedan satt vi där i gräset och snackade strunt medan fötterna somnade. När vi gick ner mot kajen körde det förbi en flashig bil med tillhörande gubbiga gubbar bakom ratten. Folk i flashiga bilar har en förmåga att vara irriterande. De liksom kollar sig omkring för att möta allas blickar och verkar tänka för sig själv att "Nu vill du allt ligga med mig, va? Nu när du ser mitt flashiga, miljöfarliga och öronbedövande motorfordon, va? Eller hur, va?". Missförstå mig inte nu, för jag skulle inte ha något emot att äga en snygg jänkare eller något, alternativt känna någon som ville ta med mig ut på en åktur. Jag vill bara understryka det.

Hej, hej.

Utan snus i trettio minuter försmäktar jag på detta kontor. Nej, så är det inte riktigt, men kaffe skulle vara gott och säkert göra så att huvudvärken försvann. Det har varit ganska mycket att göra idag, och bland annat så ägnade jag och Tolou ungefär en timme på morgonkvisten åt att göra en tvåspaltig dödsannons. Ett jävla pillrande var det, men den blev fin till slut och kunden blev nöjd. Dödsannonser är väl ungefär det mest kreativa man gör här, men samtidigt det som ger en mest prestationsångest. Det får bara inte bli något fel med dem, liksom. Jag råkade fucka upp en gång, och då var jag nära tårarna. När vi ändå är inne på tårar och dödsannonser och sådant kan jag ju berätta att jag upptäckt hur blödig jag är. Läser jag en fin vers eller bokar in en annons då ett barn har avlidit är det inte långt ifrån att tårar ska spruta och snoret rinna.

Nyss ringde Odd hit och undrade vart hans tidning tagit vägen. Jag känner honom inte, men han lät himla fin. Jag ba: "Hihihi, jag lägger in fem kompensationsdagar då." och han ba: "Hihi, vad snäll du är!" och jag ba: "Hihihihi, jag är snäll!" Jag kanske ska svänga förbi efter jobbet och se till att bli bjuden på en kopp kaffe. Vad sägs om det, Odd, vill du ha Josefniss på besök? Det tror jag nog att du vill. Vi säger så.

Hej, hej.

Jag tittar på Fame på tvåan och en tanke slår mig: det är väldigt mycket naket i den här filmen. Blottade bröst och sånt. Höken och Gustaf skulle gnugga händerna av förtjusning om de kollade. Bröst är nice.

Nu ska jag duscha och sova.
Peace.

Badbrudar. Bibi, Josefjant och Sofia.

Hej, hej.

Det blev ungefär som jag förutspått. Jag kom hem, lagade mat, gjorde i ordning en matlåda, kollade på 7th Heaven och somnade. Vaknade tio i åtta och pratade sedan med fina Bibi i en halvtimme. Hon tycker att jag verkar så deppad i min blogg, men jag lovar och svär att jag är glad och tillfreds med allt. Jag tycker bara att det är tråkigt att vädret är så schizofrent och att jag är för trött för att hitta på saker efter jobbet. Om någon föreslår att jag ska följa med på något eller vill komma hit så har jag inga problem att hålla mig vaken, men så fort jag inte har några planer så somnar jag. Jag kan inte få tummen ur och styra upp saker själv, tyvärr, så snälla hitta på saker med mig. Sommaren är ju snart slut, för bövelen. Vi måste göra något nu. Nu, nu, nu, nu, nu, nu.

I morgon ska jag i alla fall repa fram till klockan 18.00 och sedan ska jag och Bebban hitta på något. Vad vet jag inte, men är det bra väder kan man ju lägga sig i en park och snacka skit i alla fall. Skulle vilja åka och bada i Norrmjöle, som jag, Bibi, Sofia och Disa gjorde för någon vecka sedan, men om det blir av igen tänker jag inte vara den som kör. Då är det nämligen min tur att få gräva ner mig i sanden med en folköl medan myror äter upp matsäcken och urinvägsinfektionen hälsar på.

Vi pratar om Storsjöyran till helgen, men jag har nog inte råd. Ska leta reda på min dosa och se hur illa det egentligen är. I morgon får jag i alla fall lön. Fan vad skönt.

Hej, hej.

Jag trodde att vi skulle repa idag, men så blev det inte. Tråkigt. Detta innebär nämligen att jag kommer komma hem jättetidigt, titta på 7th Heaven, inte orka laga någon tråkig singelmiddag, inte orka diska och sedan somna innan klockan nio, alternativt sova en stund på soffan och vakna precis när jag missat alla bra program och sedan inte kunna sova igen förrän klockan tre inatt.

Igår underhöll i alla fall Ylva och hennes snuttiga pudel mig i några timmar på kvällen. Sehr gut! Vi köpte varsin glarre och hängde sedan utanför kiosken vid Haga Centrum. Coolaste kidsen i stan, typ. Nu kommer jag kanske att låta bitter, men det är jag faktiskt inte. Jag hade bara aldrig kunnat föreställa mig att det var såhär mitt liv skulle se ut när jag var nitton. Jag tänkte ofta på det när jag var liten. Eller det gjorde jag förresten inte alls. Jag tänkte mer på hur flashigt allt skulle vara när jag var tolv, och att jag då skulle få ta hål i öronen, att det skulle vara år 2000 och att man skulle komma in på filmer med elva års åldersgräns utan några som helst problem. Kanske skulle man få mens, och kanske, kanske skulle man känna igen sig i Kamratpostens Kropp och Knopp-sidor. Det var tider det.

Nu slutar jag snart.

Hej, hej.

Jag har haft det ganska gott ställt i sommar, ekonomiskt sett. Kunnat betala hyra, handla mat och prylar till lägenheten, och samtidigt kunnat leva loppan. Men nu har helt plötsligt en smocka av dödsångest träffat mitt piercade nylle. Vad ska jag ta mig nu när jag är arbetslös inom kort? Är det lokalvård jag ska ägna mitt liv åt, eller är det att gå runt och lukta stekflott på någon hamburgerrestaurang med en stekspade i näven och en spexig liten mössa på huvudet? Hur ska jag ha råd att leva och pröjsa för mitt gryt?

Vill någon bli ihop med mig? Kanske bli min sugar daddy? Vi kan säga från och med oktober. Helst ska du ha rakat huvud och vara rik, men kanske ägna dig åt byggnadsarbete "som en kul grej". Du ska tycka om att inte göra ett jävla piss på fritiden, som mest kanske somna på soffan framför Simpsons, eller åtminstone inte bry dig om att min livsstil är sådan. Jag lagar god mat, spexar ofta och har bra musiksmak (enligt undertecknad, alltså).

Svar till: "Sönderblonderat lowlife"

Ylva skickade sms till en vän där hon skrev följande:
’Jag är så sjukt rädd för Voldemort nu! Jag kan inte sova!’

Haha, jag tror jag lägger mig ner och dör av skratt!
För övrigt så hade inte Alex Schulman hittat på det där som stod i hans blogg. Allt stämde, och nu vet jag hur sista boken slutar. And I don’t care.

Mornin’!

Jag gick och la mig medan solen fortfarande sken ute, och vaknade därför för en halvtimme sedan och kunde absolut inte somna om. Grät lite när jag tänkte på min ekonomiska situation och steg sedan upp. Nu vankas det morgonteve, men inte gröt. Det ledsnade jag på när jag ätit det i tre dagar i rad. Hallå, vad fan ska jag äta till lunch idag? Härmed tror jag bestämt att jag slutar äta. Ska leva på ÖB-fika och bananer på jobbet, och skölja ner allt med automatkaffe.

Hörs senare.

Hej, hej.

Idag spottar livet mig rakt i plytet. Eller inte. Jag är så nöjd och glad så, mest för att helgen var så trevlig. Känner för att baka något överskattat bakverk och bjuda över mina vänner på fika och visa läggan för dem som inte hunnit se den. Typ Betty, Becker och Emelie, men även alla andra såklart. Jag vill för övrigt påminna alla om att jag inte fått en enda inflyttningspresent. Jag önskar mig kylskåpsmagneter med bilder på mina loved ones så att jag kan hänga upp Take Away-menyn från Thaiköket på kylskåpet, samt filmaffischer att pryda hallväggarna med (ingen råtta, Ylva, för om du ger mig en jävla råtta är det du som får stå för kärlek och sågspån till den).

Nu är det lugnt här på avdelningen igen, och jag har kommit över det faktum att en okänd man bad mig att fara åt helvete tidigare. Allt är frid och fröjd.

Hej, hej.

En man ringer angående en annons i Lokus och jag är världens trevligaste i mitt bemötande (som alltid, hallå!). Han vill boka in en säljesannons i Lokus, men detta gör vi inte över telefon, så jag säger att han antingen kan boka in den via hemsidan eller skicka text och 29 kronor i ett kuvert hit till VK. Då ber han mig fara åt helvete. Han inte bara ber mig, egentligen, utan skriker. Jag är chockad indeed. I vanliga fall skulle jag ha bett honom att fara åt helvete själv, men det kan man ju liksom inte göra. Istället slänger jag bara på luren. Fast det kan man ju tyvärr inte heller göra, eftersom man bara har en fånig knapp att trycka på när man ska avsluta ett telefonsamtal. Så nu sitter jag här och känner mig lite snuvad på hämnd och dramatik. Den mannen kan ju inte ha alla hästar i hagen, alla skruvar i hårddisken eller alle Tassen im Schrank haben, som man brukar säga.