Hej, hej.

Jag sitter här och väntar på att degen ska jäsa. Den ser ut som en gigantisk mage med massa bristningar på – en sån där mage som man helst inte vill ha själv. Disa bangade på bakningen så nu ska jag snart börja baka mina hundra bullar (dubbel sats, jävligt smart, Josefin), vilket känns ganska jobbigt. Hoppas de blir goda i alla fall.

Pappa ringde just och påminde mig om att jag glömde posta länken till testet, så här kommer det istället: http://www.quizilla.com/users/potin/quizzes/Which%20Ungjavlar%20member%20are%20you?/

Hej, hej.

Idag ogillar jag:
1. Hårdrockare som är intresserade av vargar och "konstiga väsen".
2. HEL, för att de sjunger om vargar och "konstiga väsen",
3. Vargar och "konstiga väsen", för att dom just är vargar och "konstiga väsen".

Jag har förresten hittat den gamla länken där man kan göra Ungjävlar-testet! Ni kan antingen bli Kajsa, Sara, Elin, Hanna eller mig. Fränt! Allra fränast är det att bli Josefin, femton år, basist. "You Are Josephine, you play the bass, you listen to all sorts of punkmusic and you love every christian kid around! You have a cool old school hood attitude from the states!". Blir ni mig får ni även se en utomordentligt vacker bild på när undertecknad ligger påbylsad i ett badkar på vårt "lyxhotell" i den ryska karelen.

Nu har jag just kommit hem efter en liten tupplur hemma hos morsan, samt ett besök på Konsum. Nu är den stora frågan bara: Var är Disa? Och varför svarar min assistent inte i sin mobiltelefon?

Hej, hej.

Sitter hemma hos morsan och är lite irriterad över att högtalarna bestämmer sig för att sluta fungera ibland, och att jag därför tvingas lyssna på andra människors musik samt lite allmänna konstiga ljud runt omkring mig. Ungarna mittemot skrålar med till en låt med Peps Persson (gissa vilken), och någon på våningen ovanför klinkar på ett piano. Datorn låter som ett flygplan som är på väg att lyfta, och när man öppnar ytterdörren till den här lägenheten gnisslar det någonstans på våningen ovanför under ungefär en sekund. Lite som om det låg några där och idkade samlag.

Jag är lite förkyld och även trött som fan i kroppen. Första veckan på det här jobbet försökte jag vara hurtig och sprang upp och ner för alla trappor och parkerade bilen på VF och gick sedan till MVG-gallerian. Kånkade och bar som en jävla idiot gjorde jag också. Nu tar jag typ hissen även om jag bara ska ner en våning, tar bilen vart jag än ska och drar allt som ska förflyttas från en plats till en annan på en liten vagn. Trots detta är jag trött. Patetiskt, jag vet.

Hej, hej.

Under upplärningen när jag och Samane handlade frukt på Obs var det flera gamla sviskon som kom till mig och undrade varför priset inte stämde på några äpplen. De trodde väl att jag jobbade där, kanske på grund av mina snygga byxor med tillhörande töntig mobilficka, vad vet jag. I alla fall så hjälpte jag dem ändå så gott jag kunde, men förklarade att jag inte jobbade där. Idag råkade jag själv fråga någon inne på lagret som tydligen inte alls jobbade där om en vagn. Då fick jag ett "Det får du väl för fan fråga någon som jobbar här om!" till svar. Alltså herregud. Ett tips är att ta ut den där purjolöken ur arslet innan du ger dig ut bland folk, ditt otrevliga stycke. Tur att det finns trevliga människor också. Till exempel träffade jag världens snällaste parkeringsvakt idag som hjälpte mig med bilen när den lät konstigt, innan han fortsatte att skriva p-böter till bilarna bredvid.

Ska snart ut och köra bil igen. Har ledsnat på skivorna som jag lyssnat på i två veckor, så nu blir det mest radio, och bara idag har jag hört låten Lemon Tree med Fool’s Garden två gånger och skrålat med på exakt samma ställe ("… and I wonder, WONDER"). Jag minns att Hedvigs syrra köpte singeln typ 1995 eller om det var 1996, och att vi lyssnade på den första gången jag var hemma hos henne. Ganska klämmigt. Trots det vill jag inte höra låtjäveln två gånger om dagen. Jag vill helst inte lyssna på radio över huvud taget.

Just ja, jag fick ett sms idag: ’So meet up for a drink or so this weekend?’. Ja, tack! Gud vad trevligt att få supa med en som säkerligen har legat med fem miljarder brudar, som tror att han är snyggast i världshistorien och sedan bli plastmorsa åt hans barn. Can’t wait!

Disa alias Tanten. Hon kanske verkar snäll och beskedlig, men när du minst anar det jagar hon dina barn och äter upp dem.

Hej, hej.

Har varit hemma hos min föredetting Robert ikväll för att träffa hans gulliga föräldrar samt deras hundar Gaston och Ricco. Vi fikade, och jag hade tagit med några trattiga presenter (en ljuslykta, ett paket kex och fyra grisöron – tänk vilken fantastisk affär OK/Q8 är) som jag delade ut. Senast vi träffades var samma dag som det tog slut mellan mig och Robert, och jag har faktiskt saknat dem väldigt mycket.

På fredag är det min sista dag som Groundskeeper Gin, och därför vankas det bullbak i morgon så att jag har någonting att bjuda brudarna på Privatmarknad på. Nu har jag cyklat till VK nästan varje morgon sedan i maj, och det känns skitkonstigt att jag helt plötsligt inte ska göra det längre. Oh well. Angående bullar så är det ungefär det enda som jag kan baka, och som över huvud taget känns värt. Bra att fylla frysen med och inte överskattat som till exempel kladdkaka, liksom. Disa ska assistera mig och se till att allt går rätt till. Av alla mina jämnåriga tjejkompisar är hon min favoritkäring. Hon stickar, bakar småkakor, går och lägger sig tidigt på kvällen och dricker inte efter klockan åtta eftersom hon inte vill behöva stiga upp mitt i natten och kissa (hon kanske säger "pinka" till och med, vet inte riktigt, men det skulle i alla fall göra henne ännu mer till en tant). Typ så, och det är grymt. Det är en dam att lita på!

Hej, hej.

Läste igår om syskonkärlek i Malin Lindbergs underhållande blogg, och tyckte att det var väldigt fint. Själv är jag till stor del uppfostrad av två äldre bröder, Johan som är född 1980 och Martin som är född 1982. De fes mig i ansiktet hela min uppväxt, höll fast mig och kittlade mig tills jag typ kissade på mig och lät mig aldrig vara med när de hade födelsedagsdiscon i källaren på Carlshem (vilket resulterade i att jag helt enkelt var tvungen att ligga i trappen eller stå bakom bokhyllan där nere och terrorisera dem). Men de har också varit väldigt fina många gånger. Till exempel när en kille som var några år äldre än mig slog mig allt vad han hade i huvudet, och både Martin och Johan gav sig ut på jakt efter idioten och skrämde skiten ur honom. Eller när mamma och pappa berättade att de skulle skiljas och jag var helt förtvivlad av hjärtesorg, och Johan då lät mig sova i hans säng, spelade Jakob Hellman för mig och sa att allt skulle ordna sig medan jag somnade in av knapptrycken när han satt uppe och gejmade.

Numera hatar de mig nog inte som de gjorde ibland när jag var en liten snoris, kanske för att jag inte längre är en skvallerbytta som vill vara med, eller blir kär i, deras kompisar. Martin är inte bara min brorsa längre, utan också en av mina bästa vänner och Johan är en av de coolaste i världen (mest för att han dricker så mycket mjölk och är så cynisk ibland).
Jag älskar mina bröder väldigt, väldigt mycket.

Hej, hej.

Det är bra mycket lugnare här än vad det brukar vara. Det är nästan så att jag får lite ångest och tror att jag glömt bort något. När vi ändå är inne på ångest så mår jag psykiskt dåligt över att jag inte har några drömmar om vad jag vill göra. Kommer jag någonsin att veta vad jag vill jobba med, och kommer jag någonsin att lyckas få ett sådant jobb? Varför är jag inte riktigt bra på något? Det är så jävla orättvist.

Planerna för dagen är i fall att
1. Tvätta.
2. Städa upp i min lägenhet så att jag får lite ordning på mitt liv.
3. Ta reda på hur mycket pengar jag har på mitt konto, hur ångestframkallande det än är.
4. Söka ännu fler jobb.
5. Boka biljett söderut?
6. Skriva, skriva, skriva.
Återkommer senare med hur det gått. Heja på mig, är ni snälla.

Har i alla fall fått tillbaka mitt lakan. Det låg i tvättstugan i morse, fint hopvikt på bänken. Någon kanske kom på att det där fula, lila lakanet inte var hans/hennes, eller så läser denne person min blogg. Jag är väldigt glad i alla fall. Tack, tack.

Hej, hej.

Igår var jag på jobbet i tolv timmar, eftersom vi hade redaktionsmöte som vanligt och det inte var någon idé att dra hem efter att jag slutat på Budcentralen. Efteråt drog jag hem till morsan och lånade aset som hon och Göran kallar för bil (förlåt, jag är faktiskt tacksam över att jag får låna den), och därefter plockade jag upp Hinken hemma hos honom och så drog vi iväg på Ica Maxi och handlade. Sedan cruisade vi. Oj, vad vi cruisade. Jag visade stockholmaren stans alla sevärdheter, typ Överskottsbolaget, Ålidhem och Carlshem. Sedan körde vi omkring i mörkret ute på Ön innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu sitter jag på jobbet och har ganska nyligen tvättat bort en liten Hitler-mustasch som jag råkade göra på mig själv när jag pillrade på nosringen medan jag fortfarande hade trycksvärta på händerna. Inte klädsamt alls.

Lyssnade på radio igår medan jag körde till VF, och då pratade Magnus Uggla om sin blogg och sa att man måste skriva minst sex gånger om dagen för att folk inte ska tröttna och glömma bort en. Tänkte försöka mig på något sånt, för han har ju faktiskt rätt. Frågan är bara vad som är viktigast – kvalitet eller kvantitet?

Hej, hej.

Igår var jag på jobbet i tolv timmar, eftersom vi hade redaktionsmöte som vanligt och det inte var någon idé att dra hem efter att jag slutat på Budcentralen. Efteråt drog jag hem till morsan och lånade aset som hon och Göran kallar för bil (förlåt, jag är faktiskt tacksam över att jag får låna den), och därefter plockade jag upp Hinken hemma hos honom och så drog vi iväg på Ica Maxi och handlade. Sedan cruisade vi. Oj, vad vi cruisade. Jag visade stockholmaren stans alla sevärdheter, typ Överskottsbolaget, Ålidhem och Carlshem. Sedan körde vi omkring i mörkret ute på Ön innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu sitter jag på jobbet och har ganska nyligen tvättat bort en liten Hitler-mustasch som jag råkade göra på mig själv när jag pillrade på nosringen medan jag fortfarande hade trycksvärta på händerna. Inte klädsamt alls.

Lyssnade på radio igår medan jag körde till VF, och då pratade Magnus Uggla om sin blogg och sa att man måste skriva minst sex gånger om dagen för att folk inte ska tröttna och glömma bort en. Tänkte försöka mig på något sånt, för han har ju faktiskt rätt. Frågan är bara vad som är viktigast – kvalitet eller kvantitet?

Hej, hej.

Jag skrev en gång för länge sedan att jag kan känna på mig när jag ska blöda som ett skadeskjutet djur. Det kan jag nu också. Hej, mens! Välkommen PMS!
Sitter här och hatar följande människor:
1. Killen som tutade åt mig när jag skulle ta ut ett tidningsställ ur bilen och bära in det. Jag öppnade fan bara dörren en millimeter, och ja, jag såg dig komma körandes. Idiot.
2. Gubbjäveln som tror att han kan köra med mig bara för att han är trettio år äldre och man.
3. Michelle Pfeiffer som Catwoman, Väder-Tone, Kirsten Dunst och Nicole Kidman, bara för att Lars tycker att dessa kvinnor är snyggare än vad jag är.

Det kanske är dags att berätta att Jake Gyllenhaal är min pojkvän, och att Jarhead är den officiella onanirullen bland alla världens kvinnor?