Hej, hej.

Idag köpte jag en säck med glassar. Arton strutar är det i den (eller var), och jag kände mig alldeles fnissig när jag köpte den. Det var liksom bara så fantastiskt att gå in i affären och veta att jag är vuxen nu och köper arton glassar i en jättestor påse om jag känner för det. Jag kan dessutom äta dem när jag vill. Till och med före middagen.

Nyss sa Lars att jag var en hög med skit. Han skulle säga något gulligt, påstod han, men att det bara kom ut fel. Det är en jävla tur att jag har min säck med glassar, nu när jag tvingas umgås med det här taffliga åbäket.

Hej, hej.

Ni som läst min blogg länge kanske minns att jag råkade bryta stortån för nästan ett år sedan (minns inte när det var, bara att det var snö ute och att jag skulle recensera Anna Leong dagen efter). Detta när jag lånade Görans gigantiska crocs för att gå ut och slänga soporna och sedan halkade i trapphuset och pangade in foten i nedersta trappsteget så att jag fick hoppa på kryckor i en vecka, typ. Idag är en historisk dag, ska ni veta, ty nu har nämligen det sista av blånageln jag fick på köpet försvunnit. Hipp, hipp hurra!

Hej, hej.

Jag sitter naken, invirad i ett täcke och kliar mig i ögonen så att sminket från igår dras ut över nyllet som långa, svarta streck. Känner mig äcklig och lite deppig. Deppig för att jag taggat sedan i söndags på att få se The Go Getters ikväll, men att det nu inte verkar bli av bara för att Lars knaprar antibiotika och för att ingen av hans polare längre är peppade. Jag köpte en ny kjol igår bara för ändamålet (och örhängen!). Buhu, buhu. Äcklig är jag för att jag är ett äckligt äckel med rufsigt hår, smink i hela ansiktet och en smak i munnen som om någonting dött i min munhåla.

Lars köpte en ny dator igår av en nörd i Kumla som tydligen kallar sig själv för Mr Devil. Vi åkte dit och hämtade den på eftermiddagen. Han hade rensat datorn på det mesta, förutom bakgrunden på skrivbordet som var jätteful och hade texten ’SeXy Sunshine, you know who you are’ över hela skärmen. Vad menas med det, egentligen? Haha. En annan sak han hade glömt var att ta bort sina sparade konversationer på MSN, så dessa sitter jag och läser nu. Tydligen lyssnar han på skitmusik, gillar cruising, spelar World of Warcraft, jobbar som städare, dricker mycket ren sprit och verkar betuttad i någon som heter Lovisa som jobbar på hans jobb. Hans mamma sover ofta över hos sina föräldrar, och bjuder ofta sin son på mat. Ibland fikar de Mariekex och dricker saft – gärna utomhus. Mycket intressant!

Oh well. Nu ska jag sluta deppa och intala mig själv att jag får festa och kolla på bra band när jag kommer hem till Umeå istället. Ska hoppa in i duschen så fort Oprah är slut och ta tag i mitt motbjudande yttre.

Fridens liljor.

Hej, hej.

Den här skäggiga saken ligger i sängen och mumlar och fnittrar medan han halvsover:
– Sötis… snuffsis… pluttefin… hihihi… vad söt du är när du går fort, lilla mini… hihihi… kan du ta ut min Champis ur frysen?

Lars berättade idag om en tjej han är bekant med som heter Candy. Alltså på riktigt. Varför döper man en unge till det? Innebär inte det att ungen automatiskt blir strippa eller prostituerad? Ja, ja. Det är väl inte min business.

Är inte ett dugg trött, så jag tror att jag ska sitta uppe och pula med mitt CV, skriva spaltgrejer till VK Ung samt invänta Seinfeld på femman. Kanske hörs vi senare, kanske inte.

Skulle DU vilja att den här tjejen mekade med din bil, eller?

Hej, hej.

Josefin, vad har du gjort idag? undrar ni.
Vad har jag INTE gjort idag! svarar jag då.

Drog till Lars jobb kring tre och satt då och glodde på en stol medan han bytte bromsslangar och skickade en ful Volvo upp och ner i luften. Därefter låg han över motorn och putade med röven, medan jag lekte paparazzi. Sedan fick jag hjälpa till med att sätta fast en grej på en mojäng, sitta i en brandbil, samt spexa med neongula tranceglasögon på näsan, hörselkåpor över öronen och en skitstor skiftnyckel över axeln. Jag är född till det där jobbet.

När Lars hade slutat drog vi förbi hans föräldrar och drack lite kaffe, och jag lånade en gigantisk, orange bonnläppströja för att slippa frysa när vi sedan skulle dra vidare till crossbanan. Där stod vi sedan och glodde ett tag innan vi drog vidare till en av Lars kompisar, Tim, för att spela tv-spel och läsa Bergslagsposten/Nerikes Allehanda. Nu sover Lars och jag glor på Desperate Housewives. Vilken fantastisk dag.

Hej, hej.

Tankade hem en skiva igår som hette "Your Hit Parade 1940" som innehöll lite hits med Bing Crosby och Judy Garland, bland andra. Inte så bra, tyvärr, men jag ska ge skivan en chans till när jag kommer hem och ska ha kafferep med mormors gamla servis som jag fick av henne när jag var liten. Nu lyssnar jag i stället på The Hotknives, vilka jag varmt rekommenderar.

Idag, efter Oprah, ska jag praoa på Lars jobb. Vifta med en skiftnyckel och smeta bajs i ansiktet så att jag liknar alla som jobbar på arbetsplatsen. Skjuta lite gummisnoddar, bröla att jag vill titta på porr och sedan skrocka så att magen gungar. Det ska bli kul.

Hej, hej.

Det här är Disas lillebror Andreas, och han är jättesnygg. När han var liten brukade jag och Disa knuffa honom i myrstackar och slå honom för att det var så kul när han jagade oss med sin Bobby-car. Vi lät honom aldrig vara med och leka, och en gång lurade vi honom att hans och Disas mamma låg död på golvet på Ica-Träffen på Carlshem, och detta gav honom troligtvis men för livet. Skitkul, tyckte vi då.

Numera är Andreas en sådan som väldigt gärna får vara med på våra brudträffar och fester. Man varken slår, knuffar eller lurar honom, utan njuter bara av hans sällskap. Idag fyller Andreas sjutton år, enligt apberget.se. Jag hade för mig att han fyller år den tjugosjätte, men det är skit samma. Grattis, lilla A! Du är en kul typ.

Hej, hej.

Sitter i Lars lägenhet i Lindesberg och ska snart ringa till Ylva och dricka mitt pulverkaffe. Tänkte först bara meddela er alla om att jag lever och har hälsan, samt att jag snart ska börja ta tag i bloggskrivandet ordentligt. Planerna för dagen är för övrigt att kolla på Oprah, söka fler jobb (var duktig igår och scannade in mina arbetsintyg hemma hos Lars föräldrar samt tog ut nosringen för att ta en proper bild till mitt CV och genom det kunna lura potentiella arbetsgivare att jag är en skötsam ung dam utan skrot i nyllet), laga middag och sedan följa med Lars till akuten.

Måste bara berätta om i fredags när ett konstigt nummer helt plötsligt dök upp på displayen på min mobiltelefon. Jag svarade, och det visade sig att det var tre förstaårselever på Dragonskolan som ville intervjua mig till en skolarbete. I sådana lägen ska man kanske hålla sig lugn och spela lite cool, men jag kunde inte dölja min entusiasm och åkte till och med ifrån jobbet i tjugo minuter bara för att hinna träffa dem. Jag är en jävla tönt, men fan vad viktig jag kände mig där ett tag.

Hej då, månadslön. Hej då, alla otrevliga idioter som ringt och gnällt över utebliven tidning. Hej då, gubbtjuv som trott att du varit min chef fast du inte är chef över någon alls. Hej då, otäcka packsal. Hej då, vikarie-muggen. Hej då, gratistidningar varje morgon. Hej då, Kurre. Hej då, alla gulliga, trevliga, heta, roliga och fantastiska människor som jag lärt känna och älskat att jobba med. Fan vad jag kommer sakna allt och alla!

Passar på att säga hej då till Umeå också, för om en timme sticker jag till Lindesberg. Datorn är med den här gången också, så uppdateringar kommer. Bara så att ni vet.

Hej, hej.

Nu har jag bakat åttio bullar samtidigt som jag pratat i telefon med Lars. Simultankapacitet kallas det, tror jag bestämt. Oh well. Är faktiskt ganska nöjd trots att vissa ser ut som att de har fått en otäck könssjukdom, att några ser ut som manliga könsorgan och att en del av dem är siamesiska bullar. Gemensamt för dem alla är att de är gigantiska och saknar pärlsocker, eftersom jag glömde köpa det. Det är inte lätt att vara nitton och dement.

Nu ska jag sova och sträcka ut min snedknullade rygg.
Peace.

P.S. Jag tänker aldrig mer baka igen. Jag dör hellre. D.S