”Vi längtar efter dig Josefin! Jag kan fresta med det här godis- pressmeddelandet när du kommer nästa gång.”

Min mobil tillverkades någon gång i början av förra sekelskiftet, och bara därför kan det ta två dagar från att någon skickar ett MMS till mig och till dess att jag får koden som gör att jag kan logga in på Halebops hemsida och kolla på det. Nyss fick jag en sådan kod, och MMS:et var från världens gulligaste Anna Lundström, som är nöjesredaktör.

För övrigt längtar jag efter dem också. Vilka exakt det är som längtar efter mig vet jag i och för sig inte, men majoriteten av dem som jobbar på Västerbottens-Kuriren är världens skönaste, roligaste och bussigaste människor, så det spelar egentligen inte så stor roll.

Hej, hej.

Vilken otroligt fin dag det har varit idag! Väcktes av Höken klockan tio för att sedan möta upp honom på stan vid halv tolv och gå och käka lunchbuffé på ett kinahak. Där lyckades jag också med bedriften att lägga ner min mobiltelefon i väskan utan att sätta på knapplåset, vilket resulterade i att jag skickade tjugo, förmodligen obegripliga, sms till Age som står överst i min telefonbok. Råkade också ringa några märkliga samtal, tror jag. När vi hade käkat klart gick vi mest runt i olika affärer och provade lustiga huvudbonader och peruker (bilder kommer ikväll när Höken slutat jobba), och sedan satt vi mest i solen på Apberget och glodde på folk som gick förbi tills Höken var tvungen att knata till sitt jobb som kock på Angelini.

Medan vi satt på Apberget försökte Höken hitta några snygga tjejrövar på stan, men verkade inte lyckas. Sysslar alla karlar med sånt? Jag frågade förresten om han tyckte att jag hade en snygg röv, men det ville han inte säga, eftersom han aldrig spanat in den. Jag som var så nyfiken! Men det är nog förresten bra, för vi har ju aldrig varit någonting annat än ruggigt bra polare.

Nu är det förresten helt bestämt att jag och världens bästa reskamrat, Lovisa, sticker söderut på tisdag. Jag ska träffa en mighty fine man (samma som jag träffade i Stockholm, om ni undrade), minsann. Åka lite lastbil, svinga några bägare och lyssna på rock ’n’ roll. Fan, rock ’n’ roll är precis vad hela den här resan kommer att bli. Längtar nästan ihjäl mig.

Hej, hej.

Det var en man i en Nybergs-bil (de jag hyr av) som tutade åt mig i morse när jag gick min lilla solskenspromenad till tandläkaren. Tror jag. Det kan ju ha varit åt någon annan, eller åt bilen framför, men med tanke på att han låg över ratten och liksom sträckte sig mot passagerarsidan för att visa för sin omvärld att han käkat blängsylta till frukost så tog jag för givet att det var åt mig. Vad menade han med detta, i så fall?

1. Tut, tut – jag vill bara meddela att det var jag som renoverade ditt badrum och lämnade en massa konstiga skruvar överallt samt kantstötte ditt badrumsskåp.

2. Tut, tut – nu har du klänningen tre decimeter ovanför röven igen och går och visar din (fantastiska) strumpbyxbeklädda ändalykt för alla som kör förbi. (Min nya väska gör ibland så att klänningen glider upp, och oftast märker jag inget)

3. Tut, tut – jag kan helt enkelt inte komma på något annat sätt att kommunicera än det här.

Hej, hej.

Var helt säker på att jag skulle jobba som ledsagare ikväll, men slängde ändå iväg ett sms till min brukare och frågade om jag skulle komma halv sex som vanligt. Det var tur att jag gjorde det, för jag skulle inte komma över huvud taget, vilket egentligen var ganska bra eftersom jag då kunde passa på att boka tvättstugan och börja röja upp i rövarkulan som jag betalar fyratusen spänn i månaden för.

I övrigt ikväll har jag inte gjort så mycket mer än att snacka i telefon med Lovisa i en och en halv timme och käkat popcorn. Ska snart gå och lägga mig eftersom jag måste upp tidigt i morgon för att knata till tandläkaren, och sedan skriva "Josefin Gör Helg" innan jag ska hänga med Höken (pajasen på bilden som har vaxskalet från en Babybel-ost på näsan) på Red Dragon medan han tatuerar sig. På kvällen ska jag hem till Disa och Emil för att äta en ljuvlig middag och snacka lite skit.

Mer intressant än såhär blir det tyvärr inte.

Bara för att jag måste, helt enkelt…

Hej, hej.

Är fortfarande hemma hos morsan (datorn, maten och komforten, ni vet) och står just nu som någon jävla Picasso och penslar röd hårfärg över de gråa stråna i hennes hår. Varje gång jag hjälper henne med detta brukar vi skämta om "hölä" som hon har i skallen sedan hon fick ett brännbollsträ där i lågstadiet. Det brukar vara extra grått i den gropen, av någon anledning.

Har verkligen haft en ypperlig dag idag. Rotade fram någon samlingsplatta med femtio av Elvis kärlekslåtar ur morsans skivsamling och låg sedan på soffan i flera timmar och läste samlade texter av Cecilia Torudd (I huvudet på en gammal hagga – lättsam och trevlig läsning). Jävligt lugnt och skönt. Något som dock slog mig var vilken otroligt dålig låt Spanish eyes var. Jag blev irriterad bara av att höra introt.

Ikväll klockan tio ska jag plocka upp Gustaf på flygplatsen, men fram till dess ska jag hinna göra slingor i morsans hår också, samt lyssna på A promise to distinction med Swingin’ Utters några gånger, nu när jag äntligen har fått tag på den.

"Söt du är ! Nyfiken på vad har du i din ägo av skinnhandskar, skinnbrallor, skinnjacka/kappa skinnstövlar skinnkjol m.m ? Såååå jävla läckert ju !"

Alltså, ursäkta, men är det på söndagar som alla freaks kryper fram ur sina hålor för att trakassera oskyldiga norrländskor med läskiga mail?

Hej, hej.

Johanna ringde som vanligt mig i morse när hon satt på tunnelbanan på väg till jobbet, så att vi kunde skvallra om helgen och sådär. Helt plötsligt hör jag Johanna viska ursäktande till någon annan i tunnelbanevagnen, och börjar efter det att prata väldigt tyst till mig så att jag knappt kan höra vad det är hon säger. Då visar det sig att någon som ser ut som Bilbo i Sagan om Ringen har sagt åt henne att hon inte får prata i mobilen om hon sitter nära honom.

Bilbo, om du läser det här så vet du till nästa gång att du ska ge fan i att störa våra söndagssamtal. Din lajvande lilla fjant.

Hej, hej

Idag åkte jag och morsan först på utflykt till Onoff där jag lämnade in min dator och sedan till ÖB för att köpa den enda kattmat som Skilsmässokatt’n tycker om (han heter förresten egentligen Sid efter en död punkare som Josefin, tolv år, tyckte var frän). Utanför ÖB satt som vanligt en dragspelande ung man, och då började jag fundera över huruvida ÖB är den bästa platsen att sitta på om man vill tjäna pengar. Alltså, jag älskar ju ÖB, men det är ju inte direkt så att det är känt för att locka människor med feta plånböcker. Såna som jag, som handlar där, måste ju spara våra slantar till att köpa konserver fyllda med oidentifierbara köttslamsor som typ legat på något golv i Polen. Eller har jag fel?

Åh, hänga med världens bästa Skellefteåbor. Åh, Dropkick Murphys. Åh, The Accidents. Åh, sova på ett hotell som kostade tre tusen spänn natten. Åh, rackartyg. Åh, vara förälskad.

Så jävla bäst! Jag vill åka söderut igen. Nu på momangen! Bums! Ögonaböj!