Hej, hej.

Det blev utgång igår, i alla fall. På O’learys. Riff Raff Ruff spelade. Jag skrålade med tills jag var så hes att jag inte kunde prata och lät som om jag hade knölat ner en hel ananas i halsen. Jag njöt av skatteåterbäringen. Jag drack bara White Russians. Sexor. Jag blev full och ramlade först med cykeln på Rådhustorget, och därefter utanför mammas port. Nu har jag röda skrapmärken i händerna och på vänstra axeln. Jag skickade ett mess till Fredrik klockan fem över två. "Nu har jag ramlat med cykeln och köpt mat. HELKVÄLL!!!", stod det i det. Idag mår jag som jag förtjänar.

"Du går och lägger dig nu, va?", undrade Fredrik.
"Nej, jag ska gå in till grannkillen nu!", svarade jag.

Dessa två meningar har skapat en liten konflikt, eftersom Fredrik nu hånar mig för att han tror att jag sa det för att göra honom svartsjuk, medan jag är övertygad om att jag sa det för att jag tyckte att det var idiotiskt av honom att ens tro att jag skulle göra något annat än att ta min överförfriskade kropp och kasta mig i sängen. Jag råkar ju även veta att "grannkillen" typ är femton år gammal, så jag vet inte riktigt vad jag skulle där och göra. Trimma hans moppe kanske.

Hej, hej.

Mamma, jag tycker att det är väldigt märkligt att du inte har ringt och suckat och ställt en massa kritiska frågor angående mitt pensionssparande. Kom igen, ring och gnäll (alltså det du gör bäst i hela världen)!

Jag saknar faktiskt morsan när vi inte pratar varje dag, och det känns konstigt att vi inte träffats på flera veckor. Trots gnällandet och mammasuckandet är hon bra att ha, och om det nu skulle bli så att jag flyttar söderut så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Tur är då att morsan har en plan:
"Josefin, om du flyttar kommer jag att följa efter. Jag ska vara som en blindtarm – jag finns där, men fyller ingen funktion."

Hej, hej.

Om det nu var någon vänlig själ som höll tummarna för mig, så vill jag bara meddela att det måste vara något allvarligt fel på dennes tummar, och det inte funkade alls. Hissen fastnade i alla fall. Slog mig ner på hissgolvet någonstans mellan första och andra våningen, tittade ner på brudarna på Privatmarknad genom glasfönstret och skickade ett SMS till Samane: "Tredje gången gillt – nu dör jag!"

Men jag dog alltså inte, så nu ska jag fortsätta jobba.

Hej, hej.

Hade en körning till en affär i centrala Umeå i förmiddags, och passade då även på att springa in på banken. "Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen!", liksom. När jag sedan fått hjälp att få in min älskade skatteåterbäring på kontot, så lyckades den snidiga bankmannen även få mig att börja pensionsspara. Så nu är det officiellt – jag har blivit en gammal hagga.

I övrigt händer det inte så mycket spännade. Jag känner mig lite understimulerad och uttråkad, och växlar mellan att vara äckligt sprudlande glad (vilket ju är min thang, kan man säga) och jävligt irriterad. Det tar mycket på krafterna, tror jag.

Tur är då att det ibland händer oväntade saker som gör att dagarna skiljer sig från varandra och blir lite mer spännande. Till exempel så fastnade jag i hissen i både måndags och igår när jag skulle åka ner med kökets sopor till garaget. Första gången det hände så tänkte jag: "Jaha, så det är så här jag dör, alltså – iförd fula byxor med endast två sopsäckar som sällskap". Igår när det hände igen tänkte jag: "Jaha, dags för ännu en nära-döden-upplevelse, alltså.". Sedan ringde jag Fredrik och tackade för några fina månader, och fick ett asgarv till svar.

Om en kvart ska jag tömma sopor igen. Håll tummarna, va.

Hej, hej.

Alla namn: Josefin Anna Elisabeth Isaksson. Även känd som Gin, Josse, Lill-Dompa, Josegris och Gosefin, bland annat.
Favoritplagg: Klänning.
Oftast på tallriken: Pasta.
Innan jag somnar: Tittar jag för det mesta på teve tills jag märker att jag helt plötsligt har vänt ryggen mot apparaten. Det brukar betyda att jag är trött.
Efterrätt: Kaffe.
Ditt rum är: Jag har flera rum. Samtliga är stökiga.
Din hobby: Musik (samla, spela, lyssna), tonårshångla, dricka öl och skriva.
Vad åt du senast: Ett plommon. Nu väntar jag med spänning på att få reda på om jag kommer att få en allergisk reaktion eller inte.
Vem fick du mail av senast: Min fina chef Catharina.
Vem fick du sms av senast: Fredrik.
Vem ringde dig senast: Fredrik.
Vem kramade dig senast: Minns inte, men däremot kramade jag Jacob ’The gentle giant’ Kihlgren igår när det var hans sista dag.
Senaste bussresa: Inte den blekaste.
Nästa resa: Umeå-Stockholm-Örebro-Emmaboda.
Vad läser du för bok just nu: Ingen. Har bott hos morsan i en vecka, och alla hennes böcker är i Vännäs.
Brukar du laga din egen mat? Japp.
Har du varit kär i flera samtidigt någon gång? Då är man väl inte kär på riktigt?
Vill du flytta utomlands? Nej, inte direkt.
Vilken var den senaste filmen du såg på bio? Love guru. Mycket penis i den.
Hade du sällskap med någon, i så fall vem? Samane.
Brukar du bli våldsam när du blir förbannad? Nej, jag bölar typ bara.

Hej, hej.

Det var minsann ett trevligt litet biojippo, det där! VK bjöd på kexchoklad, och jag och Samane skrattade konstant i en och en halv timme. Mest åt att vi satt bredvid varandra i hångelsofforna och att vi båda verkade dela uppfattningen om att det ungefär var den trattigaste filmen i världshistorien. Visserligen tycker jag att det kan vara rätt kul med kukar, bajs och kiss, och så vidare. Men i en och en halv timme, vad fan? Nja. Det är svårt att förklara, men till slut blev det liksom bara en kul grej att sitta nedsjunken i fåtöljen och asgarva. När jag hörde Samane sitta frustandes en decimeter ifrån mig åt att typ Mike Myers åt mat som såg ut som pungkulor, eller att en elefant sket, så gick det liksom inte heller att sluta. Sammanfattning: Trattig film, men en väldigt rolig kväll.

Nu ska jag äta nudlar som jag har lagat, men inte längre är sugen på. Därefter ska jag duscha, trots att jag ska jobba på mitt svettiga jobb hela dagen i morgon och dessutom träna efteråt. Det är vad jag kallar värt.

Hej, hej.

Förra veckan vann Samane en av VK:s många utlottningar, och fick därför två biobiljetter till förhandsvisningen av The Love Guru ikväll. Självklart ville hon ta med sig sin allra snyggaste kollega som sällskap, och just därför ska hon och jag, så fort vi slutat jobbet, cykla in till stan och käka och sedan dra oss mot Filmstaden. Det kommer nog att bli väldigt trevligt. Om man bortser från att filmen verkar vara ångestframkallande dålig (enligt x antal recensenter, bloggar och Samanes brorsa, bland annat), alltså.

Hej, hej.

Jag har egentligen ingenting roligt att skriva om, eftersom jag bara jobbar och gör exakt samma saker som igår. Alltså frankerar post, lyfter tunga saker, kör budbil och öppnar hemliga skåp (innehållandes spännande häftklamrar och dylikt) som bara jag har nycklar till. Har som vanligt varit lite arg idag också, och när jag satt och svor över irritationsmoment i mitt arbete till Fredrik för ett par timmar sedan så påpekade han att det inte passar mig att jobba som vaktmästare, och att det inte klär mig att vara så arg. ’Du borde alltid sitta i växeln, du är ju min lilla prinsessa.’, menade han. Prinsessa my ass, menar jag. Men han, liksom många på det här företaget som några gånger kommit med spydiga kommentarer om att brudar inte passar för det här jobbet, har väl helt enkelt aldrig sett en skitig Josefin Isaksson lyfta en tunna med brännbart avfall rätt upp i luften, eller bära en bananlåda, tre nektarinlådor och en handväska på samma gång. Så vem kan klandra dem?

Hej, hej.

Han är fräsch. Han är rolig. Han är min favorit. Han är Jacob.

Men Gud nåde honom om han får fler läsare än mig.

Hej, hej.

Vaknade med precis lika dålig karaktär som igår, men vad gör väl det när jag i alla fall hann duscha och ändå var på jobbet strax efter klockan sju? Nu är jag färdig med all arkivering, postsortering och tidningsutdelning i huset, och har till och med hunnit dricka kaffe med brudarna på privatmarknad. Snart bär det av till VF och sedan Coop för att köra reklamblad samt handla frukt. Har känt mig lite arg under morgonen eftersom det känns som att jag är utsatt för sabotage så fort jag ska jobba här. Den röda tidningsvagnen (eller vad man nu ska kalla det) är nämligen alltid borta precis när jag ska jobba. Jag såg den senast i fredags, och då stod den på sin plats, men nu är den helt plötsligt spårlöst försvunnen. Just därför var jag tvungen att släpa alla miljarder tidningar på sopvagnen i stället. Och just därför luktar säkerligen alla tidningar idag grönmögelost, kyckling och bajs med en touch av rötmånad.

Snackade som vanligt med Fredrik i morse, som berättade att han hade en ful, brun keps på sig idag, eftersom han tappat bort sin sista kam.
– Nu är jag kamlös, det är ungefär lika värdelöst som att vara kastlös.