Livskvalitet för mig, som tjej, är att spela Dress My Baby och klä en ungjävel i peruk, latexdräkt, svans och högklackat.

Hej, hej.

Josefina, som jobbar på ekonomiavdelningen här på VK, brukar tala väldigt varmt om sajten spela.se och då framförallt ett spel som heter Fishdom. Just det spelet har jag ännu inte hunnit testa, men däremot så ägnade jag en liten stund av fredagen åt att utforska sajten, och upptäckte då att det finns en särskild kategori där som kallas för Tjejspel.

I den kategorin finns verkligen allt som vi tjejer gillar. Man kan klä på Victoria "Det torkade revbensspjället" Beckham moderiktiga kläder, man kan sköta barn, få så många strandkillar som möjligt att bli kär i "den snygga bruden", sminka Sue innan ett biobesök och hjälpa Irma att inreda sitt nya rum så att hon hinner i tid till sin dejt på alla hjärtans dag. Fantastiskt!

Hej, hej.

Jag är barnsligt förtjust i att fylla år, och på lördag är det återigen dags. Alla presenter är välkomna, men paketen får hemskt gärna innehålla ett Playstation 3, Trailer Park Boys säsong ett till sex på DVD, en Snöbollsbebis, en stegräknare (tänker mig att det kanske slutar kännas så in i helvete jobbigt att gå till och från jobbet med en sådan i min ägo) eller kanske en årsprenumeration på någon tatueringstidning.

I år fyller jag som sagt år på en lördag, och det hade ju känts hur roligt som helst om det inte vore för att de flesta av mina närmaste vänner är upptagna med jobb, eller resor med sina jobb (Posten-folket ska till exempel till Piteå och unna sig massa okristligheter, minsann!). Därför vet jag inte hur jag ska göra med firandet, och lider just nu av världens beslutsångest. Har tänkt ett tag att jag ska dra till Stockholm och hänga med Blebban och Mordbrännar-Johanna, men då det börjar sina på kontot och jag fortfarande har en tatueringsmässa till havs att betala, så vet jag inte om jag har råd med det. Därför blir det kanske ett enkelt firande här hemma med de få vänner jag har som inte är upptagna, i stället.

Uh. Sjukt svårt, det här.

Hej, hej.

Min söndag var perfekt. Vaknade tidigt (nåja, halv elva) och sträckläste en bok jag köpte av en vän till min bror i torsdags, glodde på reprisen av dokumentären om Johnny Cash, söndagsskvallrade med Blebban och knallade senare till Bishops och käkade och drack en öl med Gustaf, Becker och Elias innan det var dags för Gustaf att ta flyget tillbaka till Malmö.

När jag kom hem hann jag precis städa färdigt efter Fulfesten i fredags innan Barbaskägg kom förbi med dödsångest efter en förlorad brottningsmatch och en monitorkabel så att jag nu kan koppla in min dator till teven. Sedan glodde vi på Låt den rätte komma in, en massa avsnitt Scrubs, käkade kakor och så kittlade han mig tills jag, på riktigt, höll för ögonen och skrek att jag inte ville leva längre. Åh, det var fint.

Hej, hej.

Här Ylva får du en låt att trösta dig med när jag bryter av dina armar i armbrytning i veckan.

Hej, hej.

Kollade faktiskt på Melodifestivalen tidigare. Ja, med ett öga, i alla fall. Hejade inte på någon speciell, men hoppades ändå att det skulle gå bra för Amy Diamond. Jag är barnsligt förtjust i lilla Amy. Såg i alla fall att hon skickades till andra chansen, medan mannen med ett sköte i ansiktet och den fulaste frisyren i kategorin fula frisyrer, och hans häftiga bandkompisar, skickades direkt till finalen. De firar genom att dricka Jack Daniels, ser jag på aftonbladet.se. Gu’ se otippat (ja, att de ska dricka just Jack Daniels, alltså). Fan vad stereotyper är trista.

Hej, hej.

Det är alltid lika roligt när man är full like a kastrull, men typ vägrar inse det och i stället beter sig som att man inte alls skulle vara ölstinn och trög som en guppy i bröd. I natt (natten mot lördag, alltså) när jag kom hem, till exempel. Då tyckte jag tydligen att det var en alldeles förträfflig idé att blogga om webbteve-klippet med inzoomningar på när jag pular in semlor i kakhålet, och jag lyckades till och med html-koda lite. Härligt! Därefter kröp jag ner i sängen och började läsa en bok, trots att jag hade min sedvanliga örnblick och var tvungen att ha ena ögat stängt för inte se i kors. Sedan somnade jag efter ungefär två sidor, men minns att jag hann tänka för mig själv att jag ju självklart skulle komma ihåg vad det var jag hade läst och vad det handlade om. Det kan jag ju meddela er läsare att jag inte gör.

Är sliten efter gårdagens lattjolajbans med mina arbetskamrater, så ikväll blir det minsann att vara hemma. Ylva har varit här och hängt, och vi har bland annat käkat korv med bröd och sovit skavfötters på min soffa. Spättan ville dock ut på krogen, så hon lämnade mig för en stund sedan, och nu ligger jag här under täcket och funderar över vad jag ska underhålla mig med. Det lutar åt att bara njuta av min jättestora teve. Antingen film eller lite Guitar Hero.

Hej, hej.

Okej. Ett snabbt inlägg.

Vaknade med en höbal på huvudet och smink överallt, rullade naken ur sängen och strandade i vanlig ordning framför datorn. Efter en stund slog det mig att jag ju igår, dagen till ära, drog upp persiennerna eftersom brudarna på jobbet var här på fest. Så jag hann alltså sitta och blotta mig för lekande barn och förbipasserande i säkert fem minuter innan jag kom att det nog var en bra idé att skyla sig lite.

Nu har jag bråttom. Ska snart ta bussen in till stan och gå och se länsfinalen i Sikta mot stjärnorna på Äpplet. En riktigt höjdare, menar Lovisa, som jobbar inom handikappomsorgen. Och jag tror henne.

Just det, ja. Glad alla hjärtans jävla dag!

Hej, hej.

Semlor, semlor, semlor.

Evelina: – Ingen hit det här?
Markus: Nja, asså, det funkar ju, men jag tror att man ska ta av locket först.
Josefin: – Ja, det tror jag också på. Jag gillar inte alls det här.
Evelina: – Nej, det här var ingen hit för Josefin.

Ha ha, jag låter verkligen som en jävla tant. (’Glömde’ alltså berätta för alla att jag ställde upp på lite webb-tv i onsdags. Evelina behövde mig, och jag gillar ju verkligen henne, så det var okej.)

Hej, hej.

Livskvalitet för mig är inte att väckas halv sju på morgonen av att någon okynnesskäller på mig, men att framställa morsan som en snålkäring med risig bil (som jag ju trots allt mer än gärna lånar flera gånger i veckan), när hon inte kan försvara sig, gör mig till den sämsta dottern i kategorin dåliga döttrar. Har verkligen hemskt dåligt samvete över det jag skrev. Jag var ju liksom bara på dåligt humör just då och överdrev, i vanlig ordning, en smula. Jag älskar ju min mamma mest av allt i hela världen, eftersom hon den mest älskvärda spättan i kategorin älskvärda spättor. F’låt, morsan.

Livskvalitet för mig är däremot att få spendera mina hårt förvärvade slantar på presenter till mig själv. Att unna sig är ju nämligen A och O här i livet, tycker jag. Därför slet jag häromdagen tag i ärmen på Beckers Posten-uniform och ryckte med mig henne till Elgiganten. När jag såg en säljare gjorde jag klart för denne att jag ville konsumera, att jag ville ha med mig en teve hem bums ögonaböj och att vi skulle skippa allt bullcrap. Och nu står det en 42′ LCD-teve från LG i mitt vardagsrum och är så där fantastiskt som bara en 42′ LCD-teve från LG kan vara.

High fucking five, som jag brukar säga.

Hej, hej.

Jag är en sådan som sparar på allt, och jag älskar det. För det är tack vare detta som jag har en bokhylla full med konstiga böcker om ishockeyspel och Hare Krishna, typ trehundra lappar som mina kompisar och jag skickade till varandra på lektionerna när vi gick på mellanstadiet, kärleksbrev från min första pojkvän och kollegieblock fyllda med klotter från mig och andra.

Nyss hittade jag en utriven sida ur ett av dessa block, med en låt som vi i Ungjävlar skrev när vi satt i bussen på väg till Ryssland för att spela på landets största inomhusfestival, men som aldrig framfördes eller spelades in. En fantastisk liten bit, dock.