Hej, hej.

Jag är i sanning en kvinna full av överraskningar, och jag älskar aldrig mig själv så mycket som då jag, helt plötsligt och utan att någon hann förstå hur det gick till, får tummen ur röven. Bara sådär, liksom.

Ringde just till Riksbyggen och pratade med en förträfflig kvinna som hette Margareta om att jag skulle vilja byta lägenhet till en tvåa ovan jord. Det har jag tänkt att jag ska göra sedan ungefär… ja, sedan jag flyttade in källargrottan, typ. Nu kom vi visserligen inte fram till något speciellt, eftersom det inte fanns någon tvåa att byta till för tillfället (och att bo i en etta på tjugofem kvadrat är för mig en omöjlighet), men jag gjorde i alla fall en intresseanmälan och det känns hur bra som helst.

Nu ska jag återgå till att boka och producera "babbar", vilket vi på avdelningen kallar Dig ska vi fira-annonserna som ligger på familjesidan. Det är för övrigt helt sanslöst många barn som verkar vara födda i februari. Vilken högtidsdag kan det ha varit som så många människor valde att byta glidslem och andra kroppsvätskor med varandra, egentligen? Tål att tänkas vidare på, tycker jag.

Hej, hej.

Är hemma hos morsan och min bror är också här. Har fått Karlsson på taket på DVD, en fantastiskt fin helfigursspegel och ett par ljuslyktor, och har dessutom fått proppa kakhålet fullt med god mat och efterrätt. Just nu sitter de i vardagsrummet, och jag hör dem surra om varför min bror hatar svenssons:

– Jag hatar dem för att de betalar med femtioöringar i affären och inte har vett nog att ta fram plånboken innan de kommer fram till kassan, och jag hatar dem för att de ringer och skäller på Josefin när hon är på jobbet som om de vore efterblivna.

Fint sagt av honom, tycker jag.

Bilden är förresten från gårdagen. Ljuvliga Anna Lundström, nöjesredaktör och alltså min chef, och fina Robban tryckte ner tre ljus i min kebabpizza och gav mig en flaska sprit i en leopardmönstrad flaska. Ska strax knalla över till dem och glo på film, och det kommer bli en sjukt fin avslutning på denna söndag.

Hej, hej.

Ms Drama Queen 2009 är nu vaken och vill bara meddela världen att allt är lugnt och att födelsedagsfirandet igår var hur roligt som helst. Ja, förutom slutet då som blev lite sådär. Men då var det ju å andra sidan inte ens min födelsedag längre, så man kan ju säga att hela födelsedagen blev fantastisk så att jag fortsätter att vara barnsligt förtjust i att fylla år även i framtiden.

Snart ska jag hem till morsan och få paket och äta födelsedagsmiddag, och jag har, i vanlig ordning, önskat fisksoppa gjord på politiskt inkorrekt fisk. Det kommer bli fantastiskt.

Hej, hej.

Jag tar tillbaka allt jag sagt om att det skulle vara kul att fylla år. Jag hatar skiten. Jag bölade på krogen, jag bölade på nattbussen, jag bölade inför en granne som jag mötte i trapphuset (trots att både han och hans polare gav mig en tröstande födelsedagskram), jag bölade när jag såg mig själv i hallspegeln och jag bölar just nu för att jag tappat bort min snusdosa. Fan också, det är helt värdelöst att fylla år.

Hej, hej.

I dag blir Umeås fröjd och lilja, Josefjant Is-hacksson, 21 år gammal. Jag skrev förra året att jag nu inte behöver bli så mycket äldre nu. Att det är så jävla rock ’n’ roll att vara 20, och att det räcker nu. Jag säger samma sak i år igen, och tillägger även att jag menar allvar den här gången. Det är bra nu. Fast jag är i och för sig säker på att det är sjukt rock ’n’ roll att vara 21 också.

Dagen firas i alla fall med buller och bång i källargrottan på Sandbacka, och sedan med utgång på Scharinska. Först ska jag dock sova en stund till, bimboblondera mitt hår och dammsuga hallen.

Hipp hipp hurra för mig! Hurra, hurra, hurra, hurra för den gamla haggan!

Hej, hej.

Mycket att göra på jobbet i dag. Är som en flitig bäver. Maud Olofsson hade varit mäkta stolt.

1. Vilken svordom använder du mest?
Kuk. Fast med stora bokstäver och många utropstecken.
2. Äger du en iPod?
Nej, men en alldeles ypperlig MP3-spelare från Clas Ohlsson.
3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
06.00.
4. Hur många resväskor äger du?
En. Den fick jag av morsan efter att jag haft sönder dragkedjan på den.
5. Använder du flip-floppar?
Absolut inte. Fula och obekväma.
6. Var köper du dina matvaror ifrån?
För det mesta Konsum Haga. Annars Coop Forum, om jag får låna morsans bil och Becker följer med som sällskap. Hatar att handla utan Becker.
7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Jag är hellre med och gör groteska miner (till exempel den ökända kärringminen, kan lägga upp en bild någon dag).
8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Patrik 1,5. Det var för övrigt mycket behagligare att se den hemma än i en biosalong full av vidriga tonårspojkar som satt med äcklade miner och gormade (tills Ylva skällde ut dem, ha ha).
9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Många vänner.
10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En resa. Eller ett tv-spel. Eller en ny soffa. Eller en dubbelsäng som jag kan ligga utfläkt som en pascha i.
11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ha ha, "nej aldrig".
12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej. Jag är nämligen den tröttaste tjejen i kategorin trötta tjejer.
13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Lyssnar aldrig på CD-skivor hemma, men i bilen ligger just nu Dropkick Murphys Warriors Code och en demo med ett band från Falköping som heter Blisterhead.
14. Vad skrattade du åt senast?
Johanna och hennes svinkoppor.
15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall vad?
Nej. Försökte få morsan att berätta vad jag ska få i födelsedagspresent, men av någon outgrundlig anledning så vägrade hon säga.
16. Vilken film kan du alla replikerna till?
Fucking Åmål! "Fettan då? Va’ töcker du om fettan?"
17. Vad åt du till middag senast?
Omelett och en avokado.
18 Använder du huvtröjor?
Så fort jag kommer hem från jobbet drar jag på mig Roberts gamla kickers-mjukisbyxor och min SKA-huvtröja, men inte så ofta annars.
19. Kan du vissla?
Johanna?
20. Vem var den senaste som ringde dig?
Brorsan, som undrade om jag inte skulle haka på ner till Gävle i helgen i alla fall.

Hej, hej.

Senast igår berättade jag för Ulla-Britt, som jag jobbar med, att jag varken ser eller hör någonting när jag är ute och går. Detta eftersom jag lyssnar på musik på hörselskadevolym för att stänga ute omvärldens totala oväsen, och för att jag tänker mer än vad som nog egentligen är bra för mig. Detta resulterar, alldeles för ofta, i att jag kan gå förbi sjuttioåtta personer som jag känner utan att hälsa, eller, som idag, att jag nästan blir halshuggen av en järnvägsbom.

I julas var jag ledig i två dagar, enbart på grund av den anledningen att jag ville och tyckte att jag var värd det. Vikarien i mig kände sig lite skyldig, men samtidigt blev jag hemskt glad när jag blev tillfrågad om jag ville ha en liten semester, så jag bestämde mig för att unna mig det. Att unna sig är ju trots allt A och O, ni vet. Det jag inte tänkte på var att jag inte hade några dagar att ta ut, och att jag i stället skulle hamna sexton timmar minus på flexen. Lite drygt så här i efterhand, kan jag tycka.

I alla fall så har jag sedan i januari kämpat för att jobba ikapp mina timmar, och nästan varje dag tar jag bara en halvtimmes lunch. Men ibland, då man känner sig som Quasimodo efter en hel förmiddag sittandes på en kontorsstol, behöver man gå en promenad också. För det mesta lunchpromenerar jag tillsammans med min kollega Malin, men då jag inte gör det går jag själv med alldeles för många tankar snurrandes i huvudet och hörselskadevolym på Mp3-spelaren.

Är sedan en halvtimme tillbaka på kontoret efter just en sådan där stärkande ensam-promenad till affären, där jag köpte snus och en blondering (ja, jag är vitt slödder, förlåt). På tillbakavägen tyckte jag mig se att järnvägsbommen åkte upp, som att ett tåg just passerat, och tänkte: "Triumf – jag slipper vänta i hundra år!". Sedan gick jag, glad i hågen, vidare längs cykelvägen, och eftersom jag trodde att det skulle vara tågfritt ett bra tag framöver, knallade jag bara rätt över järnvägsspåren. Då ser jag hur en man i en bil stirrar på mig, och jag hinner tänka: "Vad glor du på då, gubbadjävul?" innan jag sneglar uppåt och ser röda blinkande ljus överallt och en järnvägsbom som är på god väg att separera mitt huvud från min kropp. Använder mig av mina limbo-skills från mellanstadiet och överlever, men skyndar mig sedan skamsen tillbaka till VK med sänkt, blonderad skalle och ett skämsflin tvärs över nyllet.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här romanslånga inlägget. Kanske att jag borde sänka volymen och inte vara så uppe i det blå, kanske?

Hej, hej.

Kära Blebban. Kära Johanna. Det blir inget Stockholm för mig i helgen, eftersom lönen inte kommer förrän nästa vecka och det har det visat sig att jag helt enkelt inte har råd. Förlåt! Jag älskar er och är hemskt, hemskt ledsen över detta.

Tror trots detta att helgen kommer bli fantastisk, eftersom jag får spendera födelsedagen med tappra och fina krigare som Nöjesredaktörs-Anna, Webb-Robban och Webb-Christoffer här från VK, samt mitt hjärtas duvor Lovisa och Ylva. Mat, öl och en krogvisit på Pipes eller Scharinska står på schemat. Höken skrev dessutom nyss att han sluter upp efter jobbet, eftersom både han och jag är värda en grisfylla, och det låter ju hur bra som helst det med.

Åh, nu är benen fulla av spring igen.

Hej, hej.

Är återigen glad och förnöjd, men är fortfarande lika trött, eftersom jag hostat ikapp med Patrick Swayze halva natten. Han låg med lunginflammation i en sjukhussäng på West Point Military Academy, och jag låg på soffan Krainer tittade på. Tydligen lider jag av något slags syndrom, typ host-tourettes, som gör att jag hostar så fort jag hör någon annan göra det. Så medan jag låg där och tittade på Patrick med medlidande blick, bröt helvetet lös även för mig, och sedan var det omöjligt att sluta på hela natten.

Serien jag kollade på heter förresten Nord och Syd, om ni nu inte visste det. Fantastisk är den.

Hej, hej.

Jag som brukar vara så glad och förnöjd känner mig bara jävligt trött, less och deppig just nu. Därför tänker jag gömma mig under täcket, säga tack och hej och återkomma i morgon, då jag återigen vaknar i mitt grävlingsgryt, lyckligt ovetandes om att det är -30 utomhus (eftersom jag inte äger någon termometer), redo att ta mig an en ny dag. En dag som förhoppningsvis ler sitt bredaste leende emot mig.

Men först; alltid en dusch, inte lukta usch och stå högt i kurs. Eller något sånt.