Om en tupp och inte en prinsessa
Hej, hej.
Jag var väldigt blyg när jag var liten, och när vi fick måla med vattenfärg på dagis vågade jag aldrig säga vad det jag målat föreställde. En gång hade jag målat en tupp (och säkert något annat också), men när en av dagisfröknarna frågade vad det var för något vågade jag i vanlig ordning inte berätta, och då antog hon bara att det var en prinsessa och skrev det på pappersarket. Vad var dealen med det, va? Fråga mig nu inte hur jag kom att tänka på det här, för det vet jag inte.
I morgon är det fredag – veckans bästa dag. Jag ska dock jobba som vanligt, först heldag på Privatmarknad och sedan med att recensera kvinnan vars efternamn jag inte kan uttala. Sissel…Hur säger man? Kyrsjöblöööh? Som en liten spya? Strunt samma. Kommer nog bli jättetrevligt, och jag hade ändå bestämt mig för att ta det lugnt, eftersom jag måste vara pigg på lördag. Mer om vad jag ska göra då får ni dock veta senare, för nu ska jag titta på de trattiga bönderna.
Senaste kommentarerna