Om ett ledset, skadeskjutet hondjur
Nästan hela veckan har jag ägnat åt att vara nedstämd, orkeslös, ha ont i övre delen av magen (både min riktiga mamma samt mina extramammor här på jobbet har ställt diagnosen magkatarr, woopi-fuckin’-doo) och blöda som ett skadeskjutet djur, men till slut var jag verkligen tvungen att samla kraft och skrapa ihop all pepp jag kunde hitta för att bjuda in mina kompisar på födelsedagsfest i morgon. Jag känner ju trots allt mig själv så pass väl att jag vet att jag är barnsligt förtjust i att fylla år och att det är roligt att bjuda in till kalas, även om det i morgon blir ett väldigt blygsamt sådant. Rom och cola, chirre, dirre, myspys, lite naket, gitarrspel och finaste kompisarna, bara.
Men det har faktiskt varit en bra vecka på många sätt också. Jag har dels hunnit få två fantastiska födelsedagspresenter i förskott av Sebastian , An Idiot Abroad och The Ricky Gervais Show, som vi redan hunnit plöja i genom. Och ja, jag är helt seriös när jag säger att båda serierna fått mig att ligga i fosterställning och snorskratta hysteriskt medan jag hamrat nävarna i soffan. Det är så jävla bra. Sedan har jag även hunnit sjunga med kören (vilket gav samma lyckokänslor som alltid), tittat på höjdarrullen Trolljegeren hemma hos Anna och Robert och köpt mig själv en massa fina presenter (kan visa vad i nästa inlägg). Det var väl typ det. Och just ja! Titta vilken fin paint-tribute jag fått också:
Mannen bakom mästerverket: Znoid-Robert
Senaste kommentarerna