I lördags vankades det minsann födelsedagsfest på Haga, och när vi låg utslagna och räknade i går kom vi fram till att vi var över tjugo personer på våra femtio kvadrat. Vi spelade, enligt mig, inte så hög musik, men det kanske ändå inte var så konstigt att festen i princip tog slut när en granne kom upp och sa att vi levde om så mycket att hans små barn blev rädda. Börjar skratta bara av att skriva det här, men måste ändå dela med mig… Precis när grannen stegade in i lägenheten för att prata allvar med mig hade nämligen någon bett om att få höra mitt gamla punkband Ungjävlar, så jag satt vid datorn och höjde volymen och skrek ”Borgarsvin” och spelade lufttrummor och märkte ingenting, vilket alla andra gjorde. Fantastiskt!

 

Hade i alla fall en jätteroligt kväll (minus lite skit som inträffade på grund av att man är så jävla dum i huvudet som ens dricker alkohol när det bästa för alla vore att dricka saft eller saliv eller något), och jag är så himmelens glad över att så många härliga kompisar kom och över alla helt fantastiska presenter. Tack och tack!