Kompisar! Häj!

Sisådär två och en halv månad efter mitt senaste inlägg känns det alldeles lagom att komma tillbaka, och ni lär ju inte tro mig när jag säger det, men jag har verkligen längtat. Däremot är det där för mig lite som det var att gå i skolan och man skulle tillbaka till allvaret igen efter ett långt lov. Det kändes motigt och konstigt och ovant, och det hände nog en eller två gånger att jag var ”sjuk” första dagen för att undvika hjärnblödning och hjärtsnörp och för att hinna dra några djupa andetag för att inse att vardagen var tillbaka. Lite så är det nu. Jag har varit ”sjuk” en tid.

Nationaldagen firades i alla fall tillsammans med min kompis Camilla genom att vi vandrade ut i en skogsdunge vid Nydalasjön där jag (faktiskt bara råkade) vila röven på en djurkyrkogård medan Camilla knäppte kort till en ny header. Resultatet ser ni ovan, och det känns alldeles ypperligt att äntligen ha en uppdaterad bild (även om jag visserligen har en dassbrun utväxt just nu samt trefärgade fötter – bruna och vita med käringröda naglar) samt information om mig själv som inte är tre år gammal. Det bidrar också till att det känns fantastiskt att återuppta min älskvärda gamla blogg.

Det har så klart hänt väldigt mycket den senaste tiden, och dessutom mestadels jävulskt bra saker, men dem berättar jag gärna om senare. Det har varit lite fritidsgård här på jobbet i dag när jag varit ensam med alla våra skojiga semestervikarier, så det är väl dags att jobba sista kvarten, tänker jag.