För första gången sedan jag började njuta av det här med betald semester känns det faktiskt som att jag varit riktigt ledig och att jag gjort annat än att hänga i Umeå centrum och spendera alla mina pengar på stans uteserveringar. Under femton dagar kuskade jag och señor Basti runt i ett soligt och svettvarmt Sverige (Stockholm, Gävle och i skogen utanför Nyköping), och hade det helt sjukt bra.

Jag har till exempel gått på bilbingo på världens finaste skola (Carlshöjdsskolan, så klart) med señor Basti och världens bästa gamla barndomskompisar – Blebban, Jojjo och Paddan. Samma kväll, som var min första riktiga semesterkväll, blev mitt bankomatkort uppkäkat innan jag ens hade hunnit knappa in min kod. Var tvungen att köa med fyrtio pensionärer utanför banken nästa morgon, men det ordnade sig till slut och jag hann inte ens bli riktigt förbannad.

 

Efter midsommar åkte jag och señor Basti till Stockholm. Där stod jag till exempel på stadiga, vita ben i Rosendahls trädgård.

 

Señor Basti var också med. Och min bästigaste bästis Johanna och fina Pelle.

 

Vi hann även åka tunnelbana med Johanna. Det blev aldrig någon banankontakt mellan henne och tjejen bakom.

 

På Åhléns i Vällingby köpte jag den finaste av pandor till den finaste av gosbollar. Min brorson Axel, alltså.

 

Jag och señor Basti lekte på Buttericks.

 

Jag lärde mig att aldrig mer snatta på Blue Fox. (Obs! Skämt!)

 

Vi bärsade med Johanna och världens bästa frisör och vän Sarah på samma uteservering som blev sönderslagen av huliganer häromveckan. Johanna var i vanlig ordning sitt allra käckaste jag.

 

Som present för att jag tagit mig in på en viss utbildning i höst fick jag och señor Basti åkband och inträde till Gröna Lund av pappaskatten, så en av dagarna var vi på där från halv två till elva på kvällen och åkte läskiga karuseller, kastade pil och drack bärs. Jag och Paddan (som egentligen heter Hedvig) var rädda i kön till Uppskjutet. Åtminstone jag.

 

Vi hann även komma tvåa i ett musikquiz på Nada, dröna runt i storstaden, köpa fyra femtiotalsklänningar åt mig och hissa upp oss i pappa och Annas supersäng för att spela Angry Birds varje kväll och bara ha det allmänt ljuvligt, förstås. Den bästa serremerren någonsin, som ni säkert förstår.