och jag är äntligen hemma med mina underbara barn.
I dag tog vi en tur till Holmsund för lite blöt rekreation. Sagt och gjort, jag packade ihop mig och (nästan) alla mina barn, sen fick jag låna en gullunge till så totala antalet barn som jag skulle ansvara för var fyra!
Min äldste lillprins ville hellre sova och drömma ljuva drömmar om WOW och tjejer vid namn L*****e! än följa med sin ömma mor (skumt det där?).

Ditresan gick ju bra, alla barnen var ytterst förväntansfulla och glada. Barnen badade och plaskade på och var allmänt glada sen började kaoset krypa sig på lite smått.

Jag (som faktiskt går på hur alla andra barn är) fick för mig att visst skulle även Affe åka vattenrutchkana?!
Lille S, som faktiskt är några månader yngre kunde ju, så då kan väl Affe?

Jag började så smått:
-Affe, visst skall vi åka vattenrutchkana?
-Neeej!! Säger han, högt och ljudligt!
– Jo, men Affe, visst skall vi väl åka? det är ju jätteroligt, du ser ju alla andra barn åker ju!

Ungefär nu så börjar min lugna ton uppnå ett visst hysteriskt tonläge.

-NEJ! Säger Affe igen, nästan argt! jag vill inte åka, det är läskigt.
-Men Affe, det är inte läskigt!

PAUS!!!

NEJ!! säger han med en väldigt bestämd ton! Jag ska inte åka.
-Men, Affe, mamma köper godis åt dig och glass och allt möjligt, nästan flämtar jag fram.
Herregud, klart ungen skall åka vattenrutchkana, alla barn älskar ju det!

Till slut fick jag pojken att åka, vi gick hand i hand uppför trapporna till rutchkanan. Affe var ganska så stolt när vi satte oss ned, men sen!!! När vi for framåt!
Han klamrade sig fast vid mitt ansikte, skrek hela vägen ned och deklarerade JAG HATAR VATTENRUTCHKANOR!!!

Så, ja, jag tror inte att vi skall prova det någon fler gång!
I mitt stilla sinne trodde jag att han skulle ha glömt den där glassen och godiset jag mutade honom med men icket då!!

Mamma, nu vill jag ha min glass och allt mitt godis! Du loovade ju!
Så det blev en dyr rutchkanefärd för oss.

I morgon far vi inte till Holmsund, utan vi provar Vindeln istället!

Kram!