sluta med mitt jäkla gnällande i denna blogg. Men med alla sjukdomar som praktiskt taget förföljer vår familj så går det inte!

Vi har varit sjuka…IGEN!!!

Det började i fredags då fröken på Affes dagis ringde och vänligt men bestämt bad oss hämta Affe då han spytt ned hela golvet.Ja, vad gör man? Man susar iväg med bilen och hämtar den ynklige lille sonen naturligtvis.
Lördagen började bra, ingen mådde illa och Affe var sitt vanlig strålande jag. Så vi, glada i hågen började leta rätt på diverse slalomutrustningar och bjöd sedan över oss till Makens kusin på lite vin och trevligt sällskap.

Natten till söndag tyckte jag att Pär var borta från sängen ovanligt mycket men reagerade inte nämnvärt ändå. På morgonen möts jag av två ynkliga stackare i soffan.
Jaha…Pär och Ebbe hade drabbats!
Där började även jag känna mig lite ynklig, men tänkte att jag är nog mest hypokondrisk då kräksjuka är bland det värsta jag vet.

Sen hade jag och Noah äran att inbjudas i resterande familjs möten med insidan av toalettstolen!
Så där höll vi på, hela familjen (inte Jack, han lyckades klara sig från att fysiskt dejta toaletten, han mådde bara illa och hade ont i magen, jobbigt trots det), hela låånga söndagen turades vi om att boka in små intima möten med toaletten.

Måndagen blev rätt så jobbig, då alla var friska men inte fick träffa människor då vi fortfarande smittades så var vi hemma, allihopa!
Jag kan lova att vi gick varandra rätt så mycket på nerverna. Man lär sig ganska mycket om varandra när man är instängda i ett hus i två långa dagar.

I morgon är det dock dags för jobbet igen. Det känns skönt men lite pinsamt då jag varit borta så mycket pga mina sjuka barn.
Nu skall väl ungarna kunna hålla sig friska kan man väl hoppas?!

Kram, vänner, kollegor och släkt!