Är väl bland det ljuvligaste som finns?
Affe har lärt sig att cykla (utan stödhjul, naturligtvis) och lyckan i hans lilla ansikte mer än väl kompenserar de gånger vi varit ute och övat med en pinne inkilad mellan ramen.
Min stora, lilla kille kan cykla!!!
Han kan han!

Trädgården skall få sig en ansiktslyftning.

Jag har ikväll varit på trädgårdskurs och blivit så inspirerad så att det inte är klokt.
Man blir lätt ganska inskränkt och ser inte vilka möjligheter som vilar i trädgården.
Själv så är jag exakt sån, jag hade så svårt att se hur man skulle kunna göra något spännande med vår tråkiga, sluttande trädgård.
Från början satt jag mest och suckade inombords för brevid mig satt chefens fru med underbara bilder på deras trädgård.
Sen kikade hon lite på min ritning, trollade fram lite buskar och Voila!!
Då kom inspirationen!
Tack K för din inspiration.

Mina knän…ja, de gör fortfarande ont, liite mindre än tidigare så det finns hopp om livet, jag kanske inte behöver kapa dem vid bålen som var min första tanke.

Kram, vänner, släkt, kollegor, kända & o(ö)kända