På mitt avdelning så är det bara män, samma som hemma med andra ord. Skillnaden är bara att männen på min avdelning är oerhört tystlåtna av sig. Det är inget fel med det, man vänjer sig ganska fort faktiskt. Jag som dessutom har fyra ganska högljudda pojkar hemma
tycker ofta att komma till jobbet, är som att komma till himelriket, tyst och lugnt.

I dag hade PBU med sig sin dotter. Helt plötsligt så blev det med ens rätt surrigt på den annars så tysta avdelningen. Dottern, som är 7 år kammade mig, satte upp mitt hår i olika tjusiga tofsar och sa hela tiden vad roligt det är att kamma dig.

Mina pojkar dom kammar aldrig mitt hår. Till min stora sorg måste jag erkänna, för det är såå skönt. Men nu kan jag lova att mitt hår har blivit kammat för några år framöver.
Synd att jag inte blev förevigad på bild så jag kunde visa upp några av flickans kreationer.
Så tack lilla E för att du hälsade på din pappa på jobbet. Det var så roligt att få träffa dig.

Jag arbetar ju som sagt på dagarna än så länge i allafall. Men maken är hemma.
I dag har han och Affe tagit en tur på MAXI för att införskaffa en badpool!
Affe & hans bröder har gjort saltmortaler, snurrat och aldrig har det väl ljudit så glatt i Sörjäla.

Stressen över köket fortskrider som vanligt, med en liiiten skillnad. Nu börjar det faktiskt bli klart. Eller, klart & klart… allt är ju relativt. Men jag ser ljuset.
Vad är det som saknas då?

Jo, en vägg till pelaren samt kakel till densamma.
Spackla klart väggarna.
tapet på väggarna
Kakel
Inredning till skåparna ( det fixar vi sen)
Det inbyggda vitrinskåpet
Färg på alla lister och dörrkarmar…

Jag har säkert missat något men som ni ser så är det inte så mycket kvar.
Tjooohooooo!!

Kram på er alla vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända