Vad gör Obbolianerna när det regnar månntro?
Jo, de tar svarta faran (bilen) och rör sig mot de lite mer centrala delarna av stadens gator.
Mer specifikt Brännland och Leos lekland.

Väl där på Leos så slås både jag och maken över hur gammal Affe, vår minsting är nuförtiden. Vi har en bild av honom på ungefär 1 1/2 år gammal, knappt talbar. Kort i rocken och allmänt bebisaktig. Men… det stämmer ju inte. Han är en stor kille numera. Han pratar, går ordentligt, cyklar själv (ja, utan stödhjul), kan skriva sitt namn.
Vad hände??

Han är ju stor!
Vi har ingen bebis längre.
Nå, vi satt där bland alla dessa småttingar som ömsom skrek, skrattade och gnällde, tultandes fram bland oroliga mammor och pappor och vi bara njöt!
Vi har gjort vår småbarnstid och längtar inte för fem öre tillbaka till den.

Uppdatering om mitt sår:
Ja, det läker. Sakta men säkert!

Inspirationen är inte på topp så här första semesterdagen. Jag hoppas att ni ursäktar.
Jag lovar att roligare inlägg kommer senare.
Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.